Vaknade 4:30 imorse, men lyckades somna om och vakna hela 20 minuter senare. Det var dagesn bedrift skulle jag vilja påstå. Sen svor flickvännen över att jag inte bäddat igår kväll, utan bara brett ut sängkläderna, ja alltså först lakanet, sen kuddar(med örngott liggandes utanpå), och sen påslakan med ett påhäng i form av täcket hahahaa... Så gissa vem som fick ställa sig å bädda det första han gjorde innan han kunde slappna av vid datorn?
Har köpt nikotintuggummi a la Nicotinell igen, dock bara 2mg denna gången. Jag tillhör den förhpppningsvis minimala skara som tuggat nikotugg i flera år istället för den på paketet rekommenderade perioden "minst 3 månader men inte högre än 1 år". Dock fick jag ta ett trevligt uppehåll för någon vecka sen då svalget började kännas svullet... Säkert skitbra men åtminstone slipper jag KOL.
Har en knöl i bröstet/på bröstkorgen som uppstod för några veckor sen, och sedan dess har jag redan mentalt hunnit säga adjö till mina nära och kära. Hypokondrin är på topp! Har dock ringt läkare och fått tid för undersökning.
Idag ska jag och tjejen till våra kompisar och hjälpa till med, eller rättare sagt JAG ska hjälpa till med en trädnedtagning. Tjejen ska väl sitta inne och lata sig kan tänkas, eller åtminstone plugga arslet av sig hehe. Fan vad hon studerar hårt, en annan latar sig för jämnan.
Igår blev jag uppringd av en person från Kelly-services.se, de ville att jag skulle gå få en jobb-coach av dom, vilken skulle pågå i 3 månader. De hade tydligen ett avtal med Arbetsförmedlingen och det skulle inte kosta något. Tyvärr var jag för yrvaken för att kunna tänka och hann nätt och jämnt få reda på att det skulle bli lättare för mig att få jobb via deras bemanningsbyrå om jag gick med i jobb-coach-programmet istället för att bara skicka in en ansökan som en vanlig svensson. Vad är det för jävla utpressning egentligen? Så om jag inte går med i deras coach-skit så får jag inte jobb som jag ansöker hos dom? Istället för att dom fixar jobb till mig, så blir det ju jag i första hand som fixar jobb åt dom i och med att dom kan ge nån coach-konsult jobb...
Bakvänd idé det där. Om jag hjälper dig så hjälper du mig, och skulle jag inte få jobb ändå efter 3 månades så har ju åtminstone Kelly-service's fått lön för mödan att trycka ihop oss.
Jag har böjrat rita/skissa igen, enbart för att inse att mitt skapande inte har åldrats ett skit på senaste 10 åren. Det skulle ju kunna betyda att jag behöver använda pennan lite oftare, eller så är jag bara inte skapt för att lämna några stora avtryck här i livet.
lördag 3 oktober 2009
torsdag 1 oktober 2009
Seg natt
Sicken skitnatt. Här har man suttit uppe och väntat på att den senaste auditionen med So You Think You Can Dance ska ha laddat klart, men märkte precis att den inte ens kommit halvvägs. Skoj. För auditionerna är det enda man orkar se innan Mary Murphy skriker sönder både Nigel Lythgoe's och mina öron.
Och nej, jag tankar inte längre ner media, dock finns det ju snälla sidor som streamar filmer/tvserier så IPRED spelar inte så stor roll här hemma ändå. Spotify finns ju för musik, men hittills har jag inte hittat nåt bättre sätt att spara låtarna än att låta dom rulla och samtidigt spela in dom via ett annat program. En metod som inte är nån höjdare, för det känns lite som att sitta med bandspelare och spela in från radion som man gjorde förr.
Har i och för sig funderat på att gå till biblioteket och låna hem en massa "nya" cd-skivor och rippa av dom till flac(bättre kvalle än mp3), men chansen att biblioteket skulle vara nischat min musiksmak känns ganska avlägset.
Till råga på allt så har internet, ja alltså min ISP har gett mig sjuhelsikes långsamt bredband inatt. Jag läste på deras driftstörningsinformation att i mitt område så hade de strul med digitaltv-tjänsten... Något som tydligen smittat ner bredbandet med?
Nu är det snart gonatt som gäller för min del, imorgon är det nämligen löning(a-kassan), och jag har lovat tjejen att dela på en sushi plus köpa mössa och halsduk till henne. Sorgligt att man fan inte har råd med två portioner sushi, men denna månaden skall jag fanimej hålla i slantarna så man slipper komma krypandes till morsan igen...
Och nej, jag tankar inte längre ner media, dock finns det ju snälla sidor som streamar filmer/tvserier så IPRED spelar inte så stor roll här hemma ändå. Spotify finns ju för musik, men hittills har jag inte hittat nåt bättre sätt att spara låtarna än att låta dom rulla och samtidigt spela in dom via ett annat program. En metod som inte är nån höjdare, för det känns lite som att sitta med bandspelare och spela in från radion som man gjorde förr.
Har i och för sig funderat på att gå till biblioteket och låna hem en massa "nya" cd-skivor och rippa av dom till flac(bättre kvalle än mp3), men chansen att biblioteket skulle vara nischat min musiksmak känns ganska avlägset.
Till råga på allt så har internet, ja alltså min ISP har gett mig sjuhelsikes långsamt bredband inatt. Jag läste på deras driftstörningsinformation att i mitt område så hade de strul med digitaltv-tjänsten... Något som tydligen smittat ner bredbandet med?
Nu är det snart gonatt som gäller för min del, imorgon är det nämligen löning(a-kassan), och jag har lovat tjejen att dela på en sushi plus köpa mössa och halsduk till henne. Sorgligt att man fan inte har råd med två portioner sushi, men denna månaden skall jag fanimej hålla i slantarna så man slipper komma krypandes till morsan igen...
fredag 25 september 2009
Komet
Varför kan man inte bara svälja sin inpräntade jante-lag och framhäva sig själv som bäst? På frågan om jag anser att jag var bland de bästa på mitt förra arbete eller om jag låg runt medel så svarade jag givetvis att jag låg över medel men inte bäst... Fan snacka om att sätta krokben för sig själv. Sen lyckades jag snurra in mig själv i min egen diskussion så jag knappt visste ut eller in till slut. Jag borde hålla käft nästa gång och enbart nicka eller skaka på huvudet.
-Hur är din fysiska prestationsförmåga? Well... Jag vet hur man lyfter rätt även om jag inte har världens bästa fysik.
Sanningen, att man sitter mesta delen av sin fritid vid datorn är ju nåt som man får hålla för sig själv. Jag är en datanörd med en kropp som ser ut därefter. Smal som en sticka med en jävla bulle på magen. Dock har jag fått mig en tankeställare idag - det här funkar inte längre. Ringde faktiskt till Sportlife och checkade priser. 800:- för en månad, och 1900:- för ett år... Rimligt att ta en månad då?!
Promenaden jag gjorde för några dagar sen tog kraftigt på mina hälsenor men det har gått över nu. Varje gång jag gör knäböj knakar det trevligt i mina båda knän. Känns kanon det där. Ändå säger man att man klarar ett tungt jobb när man är trött på sin arbetslösa situation. Men gym eller nåt i den stilen får det fanimej bli. Det får inte fortsätta så här.
Idag är det den 25:e, och den 28:e ska jag betala in 3000 spänn till hyran på morsans konto. Alltså pengar som jag inte har. Fan ännu en månad som man ska krypa till korset och be om en allmosa hos morsan, men det är ju i och för sig bättre att få en av henne än att bli av med lägenheten...
Nu ska jag beta mig igenom alla bemanningssidor jag missat på google, intervjun gav mig ju ändå ljus i mörkret, det gäller bara att öka sina egna förutsättningar lite. Jag vill grymt gärna arbeta på fabrik igen, eller i ett lager, men ser man ut som ett stort L med en putmage så blir det oftast negativa responser.
-Hur är din fysiska prestationsförmåga? Well... Jag vet hur man lyfter rätt även om jag inte har världens bästa fysik.
Sanningen, att man sitter mesta delen av sin fritid vid datorn är ju nåt som man får hålla för sig själv. Jag är en datanörd med en kropp som ser ut därefter. Smal som en sticka med en jävla bulle på magen. Dock har jag fått mig en tankeställare idag - det här funkar inte längre. Ringde faktiskt till Sportlife och checkade priser. 800:- för en månad, och 1900:- för ett år... Rimligt att ta en månad då?!
Promenaden jag gjorde för några dagar sen tog kraftigt på mina hälsenor men det har gått över nu. Varje gång jag gör knäböj knakar det trevligt i mina båda knän. Känns kanon det där. Ändå säger man att man klarar ett tungt jobb när man är trött på sin arbetslösa situation. Men gym eller nåt i den stilen får det fanimej bli. Det får inte fortsätta så här.
Idag är det den 25:e, och den 28:e ska jag betala in 3000 spänn till hyran på morsans konto. Alltså pengar som jag inte har. Fan ännu en månad som man ska krypa till korset och be om en allmosa hos morsan, men det är ju i och för sig bättre att få en av henne än att bli av med lägenheten...
Nu ska jag beta mig igenom alla bemanningssidor jag missat på google, intervjun gav mig ju ändå ljus i mörkret, det gäller bara att öka sina egna förutsättningar lite. Jag vill grymt gärna arbeta på fabrik igen, eller i ett lager, men ser man ut som ett stort L med en putmage så blir det oftast negativa responser.
torsdag 24 september 2009
Det regnar...
Vaknade nyss, klockan är nu åtta på morran och det regnar lite lätt... "Fan vad gött" var min första tanke då detta betyder att jag slipper gå mina 5,4 km. Nu kan jag ju ändå tycka att det är lite synd att inte gå rundan, men jag får väl göra ett ryck när (om) det slutar att regna. Nu verkar det dock ösa på mer och mer.
Fan, spelade precis bort 40 minuter av dyrbar tid, som kunde ägnas åt nåt vettigt. Mindjolt games på Facebook är en ren plåga för mig som har svårt att stänga av innan jag slagit varenda kompis rekord där inne. Och det finns ju en hel del olika spel med...
Nej verkar ha regnat klart nu... Ska ta mig en titt på väderhelvetet...
Fan, spelade precis bort 40 minuter av dyrbar tid, som kunde ägnas åt nåt vettigt. Mindjolt games på Facebook är en ren plåga för mig som har svårt att stänga av innan jag slagit varenda kompis rekord där inne. Och det finns ju en hel del olika spel med...
Nej verkar ha regnat klart nu... Ska ta mig en titt på väderhelvetet...
onsdag 23 september 2009
Promenixen
Ja!!! Jag lyckades bryta mitt destruktiva mönster inte en dag försent. Eller åtminstone inte mer än 16 år försent. Då gick man ju i åttan och vad jag kommer ihåg är så låg jag då i topp vad gäller mitt livs konditionskurva. Sen dess har det bara gått neråt, och jag har legat och kravlat djupare ner i dyn för varje dag som gått.
5,6 km på drygt 50 minuter, det var väl en rätt okej tid? Fan vad det brände i framsidan och baksidan i båda benen när jag knappt gått en 500 meter och fick såklart slå av på takten, man vill ju inte ta ut sig första dan.
Jag har kommit på mig själv att vara jävligt trött runt 22-23 för att sen bli skitpigg vid midnatt... Det är lite som om nån skrattar åt en om man går över det där jäkla strecket kallat "tolv", för att sedan låta en vara vaken tills solen gått upp. Man förvandlas till en vampyr utan gaddar som sover på dagarna och är vaken på nätterna.
Nog om det. Nu till min morgonpromenix' fördelar och nackdelar. Fördelen är ju givetvis att man kommer igång som satan på morgonen och man har lust att göra någonting när man kommer hem igen istället för att bara sova bort timmarna. Nackdelen är skavet...
SICKET JÄVLA SKAV MAN FÅR MELLAN PUNGEN OCH LÅRET! Jag antar att friktionen ändras beroende på om man är pth eller ptv. Dessutom drog sig boxershortsen upp sig på skavsidan och gjorde minsann inte saken bättre. Det brände som eld och jag funderade antalet gånger på att ställa mig bakom ett träd och rätta till fanskapet. Grejen vara bara att träden stod jävligt glest och jag hade ju ingen lust att blotta mig för bilisterna, eller hur?
Nu är jag dock glad för mitt lilla äventyr, och imorgon funderar jag på att babypudra in eventuella delar i riskzonen. Kanske kan man ha en sån där talkpåse som klättrare har? Så blir det ju bara att sträcka ner handen i påsen och fiska upp lite babypuder för att slippa skavet...
Undrar hur löpare gör, alltså långdistansare. Vad gör de om det börjar skava så inihelvete? Men de har kanske redan packat in hela paketet i medicintejp eller dylikt för att vara på den säkra sidan... Eller så kanske de springer iförd en susp med jävligt mjuka kanter?
Nu är det dock dags att göra nåt kreativt, söka jobb t.ex. =)
Vi ses förhoppningsvis imorrn!
5,6 km på drygt 50 minuter, det var väl en rätt okej tid? Fan vad det brände i framsidan och baksidan i båda benen när jag knappt gått en 500 meter och fick såklart slå av på takten, man vill ju inte ta ut sig första dan.
Jag har kommit på mig själv att vara jävligt trött runt 22-23 för att sen bli skitpigg vid midnatt... Det är lite som om nån skrattar åt en om man går över det där jäkla strecket kallat "tolv", för att sedan låta en vara vaken tills solen gått upp. Man förvandlas till en vampyr utan gaddar som sover på dagarna och är vaken på nätterna.
Nog om det. Nu till min morgonpromenix' fördelar och nackdelar. Fördelen är ju givetvis att man kommer igång som satan på morgonen och man har lust att göra någonting när man kommer hem igen istället för att bara sova bort timmarna. Nackdelen är skavet...
SICKET JÄVLA SKAV MAN FÅR MELLAN PUNGEN OCH LÅRET! Jag antar att friktionen ändras beroende på om man är pth eller ptv. Dessutom drog sig boxershortsen upp sig på skavsidan och gjorde minsann inte saken bättre. Det brände som eld och jag funderade antalet gånger på att ställa mig bakom ett träd och rätta till fanskapet. Grejen vara bara att träden stod jävligt glest och jag hade ju ingen lust att blotta mig för bilisterna, eller hur?
Nu är jag dock glad för mitt lilla äventyr, och imorgon funderar jag på att babypudra in eventuella delar i riskzonen. Kanske kan man ha en sån där talkpåse som klättrare har? Så blir det ju bara att sträcka ner handen i påsen och fiska upp lite babypuder för att slippa skavet...
Undrar hur löpare gör, alltså långdistansare. Vad gör de om det börjar skava så inihelvete? Men de har kanske redan packat in hela paketet i medicintejp eller dylikt för att vara på den säkra sidan... Eller så kanske de springer iförd en susp med jävligt mjuka kanter?
Nu är det dock dags att göra nåt kreativt, söka jobb t.ex. =)
Vi ses förhoppningsvis imorrn!
torsdag 27 augusti 2009
...
Ohh, det var så länge sen jag loggade in här att jag glömt mitt lösenord hahaha. Illa, men det gick ju bra till slut ändå.
Nattugglan kom tillbaks inatt, jag har alltså inte sovit ännu. Har suttit uppe och skrivit på en thesis som diskuterar ämnet Human Resource Management. Rätt intressant faktiskt, dock studerar jag det inte själv, utan skriver för herr anonym...
Ja i alla fall så blev det en hel del hjärnsläpp under natten och inspirationen seglade glatt ut genom mitt stängda fönster. Kom bland annat att tänka på hur det blir i framtiden när man tänker på hur cigarettrökning har påverkat filmer och böcker. Numera käkar ju var å varannan kotte nikotintuggummi eller har plåster, jag har t.om hört om nån som köpte nån niko-spray..? Så hur blir det då senare? Kommer det kanske en James Bond-rulle med en nikotuggummikäkande Daniel Craig? Eller en Clintankopia med ett nikoplåster på armen... Allt för att verka stenhård på film. Fan jag hade massa upplägg om detta i huvudet nyss, men de har tydligen försvunnit. Great. Där missade ni århundradets blogg.
Inatt såg jag även District 9, från en streamad cam som de snyggat till. Dock var kvalitén jävligt bra må jag säga, nej jag vet cam blir aldrig som att se på bio, men jag slipper gärna betala. Ljudet var också bra, annars brukar det vara rätt kass ljudupptagning på de tidiga versionerna som ligger ute på nätet. District 9 var tamejfan gripande, även om det låter lite konstigt att en alienrulle skulle vara det. Rekommenderar den starkt. Funderar redan på att se den igen =)
Och däääääääääär tappade jag lusten att skriva igen!
Vi ses
Nattugglan kom tillbaks inatt, jag har alltså inte sovit ännu. Har suttit uppe och skrivit på en thesis som diskuterar ämnet Human Resource Management. Rätt intressant faktiskt, dock studerar jag det inte själv, utan skriver för herr anonym...
Ja i alla fall så blev det en hel del hjärnsläpp under natten och inspirationen seglade glatt ut genom mitt stängda fönster. Kom bland annat att tänka på hur det blir i framtiden när man tänker på hur cigarettrökning har påverkat filmer och böcker. Numera käkar ju var å varannan kotte nikotintuggummi eller har plåster, jag har t.om hört om nån som köpte nån niko-spray..? Så hur blir det då senare? Kommer det kanske en James Bond-rulle med en nikotuggummikäkande Daniel Craig? Eller en Clintankopia med ett nikoplåster på armen... Allt för att verka stenhård på film. Fan jag hade massa upplägg om detta i huvudet nyss, men de har tydligen försvunnit. Great. Där missade ni århundradets blogg.
Inatt såg jag även District 9, från en streamad cam som de snyggat till. Dock var kvalitén jävligt bra må jag säga, nej jag vet cam blir aldrig som att se på bio, men jag slipper gärna betala. Ljudet var också bra, annars brukar det vara rätt kass ljudupptagning på de tidiga versionerna som ligger ute på nätet. District 9 var tamejfan gripande, även om det låter lite konstigt att en alienrulle skulle vara det. Rekommenderar den starkt. Funderar redan på att se den igen =)
Och däääääääääär tappade jag lusten att skriva igen!
Vi ses
onsdag 25 mars 2009
Åter arbetslös...
Jag har jobbat och stått i, i hela 1½ dag. Sen pallade jag inte med skiten mer. Jag var värvare på stan, sicket jävla skitjobb. Och vilka folk man arbetade med... Jag körde skiten ur mig första dan och fick inte värvat en jävel, dock drog jag på mig en fet huvudvärk som hängde med mig tills dagen därpå. Alltså idag. Det var ingen hit helt enkelt. Eller så är jag bara en quitter. Men en sak har jag iaf lärt mig; aldrig i helvetet mer att jag ställer mig inne i Nordstan och kränger skit som ingen vill ha. Jag lyckades iofs få en tjej att stanna och donera idag. Men det var efter 3 timmars helvete där alla jag försökte stanna i farten, bara skyndade förbi. Jag har lärt mig att jag inte är en jäkel på att snacka in mig hos folk. Men det visste jag kanske redan. Man skulle skriva sitt eget "manus" och snacka tills folk ändrade sin uppfattning och gav en hundring i månaden. För 3 spänn om dan e ju INGENTING! Särskilt nu i lågkonjunktur då t.om alla som fått behålla sina jobb vänder och vrider på slantarna. Att övertyga i detta syfte är förjävligt svårt och jag kan ärligt säga att jag gav allt.
Det kanske låter lite, när jag säger att jag bara pallade en och en halv dag, men har ni inte provat på det så ska ni inte himla med ögonen. Jag kände redan på morgonmötet att dagen inte skulle bli en höjdare när jag blev kritiserad för att jag inte hamrade tillräckligt hårt på bordet och skrek tillräckligt högt igår innan vi gick ut på stan. Jag sa då att det inte var mitt sätt att komma igång, att inte blir jag motiverad genom att hamra på bord i kör med de andra i laget för att känna vinnarinstinkt. Sen fick jag ändå göra som de sa för det var ju de som var teamleader och inte jag. Jag kände mig sjukt löjlig o gick in på toan och svor när jag uträttade mina behov. Så istället för att känna mig taggad inför dan blev man istället bara förbannad och tråkad.
-Ja du Hans hur mycket vill du tjäna idag? Hur många talonger kommer du få in idag?
-Ja... 3 stycken!
-Vadå, vill du bara tjäna 750 spänn idag?
-Njaaee... Okej jag tar 5 då!
Jag visste att jag aldrig skulle få in fem jävla talonger ens om himlen trillade ner, men för att få upp den låga stämningen så fick man ju dra te med vafan som helst. Lyckades ju som sagt ta EN innan lunch och sen stod jag ut i säkert en halvtimme innan jag kastade in handduken helt och sa att jag skulle hitta nåt annat sätt att tjäna cash. Inte fan blir man peppad när de som ska vara "veteraner" inte heller får in vad dom måste få in. Och så fort man tar en 5-sekunders paus kommer en liten vakthund fram och frågar om det går bra, samt om jag sålt nåt. Eller sålt, fått in någon talong alltså. En hundrig i månaden e ju som sagt ingenting enligt hundarna men enligt resten av svenska folket verkar det vara det.
Om jag sa "hej, har du tid en minut" eller nån annan löjlig fras så stannade kanske 1 av 25, de andra flög bara förbi. Förmodligen är det väl jag som borde ha grabbat tag i ett slags osynligt rep och dragit tillbaka den som under sin lunchtid stressade till nåt matställe, och tryckt ner talongen i gapet på dom. Men det kan man ju inte göra. Eller det gjorde ju iaf inte jag.
Ha en trevlig dag, så ska jag fortsätta leta i dimman efter jobb. Dock nåt annat än att försöka folk som inte har pengar donera till bolag de knappt hört om.
Det kanske låter lite, när jag säger att jag bara pallade en och en halv dag, men har ni inte provat på det så ska ni inte himla med ögonen. Jag kände redan på morgonmötet att dagen inte skulle bli en höjdare när jag blev kritiserad för att jag inte hamrade tillräckligt hårt på bordet och skrek tillräckligt högt igår innan vi gick ut på stan. Jag sa då att det inte var mitt sätt att komma igång, att inte blir jag motiverad genom att hamra på bord i kör med de andra i laget för att känna vinnarinstinkt. Sen fick jag ändå göra som de sa för det var ju de som var teamleader och inte jag. Jag kände mig sjukt löjlig o gick in på toan och svor när jag uträttade mina behov. Så istället för att känna mig taggad inför dan blev man istället bara förbannad och tråkad.
-Ja du Hans hur mycket vill du tjäna idag? Hur många talonger kommer du få in idag?
-Ja... 3 stycken!
-Vadå, vill du bara tjäna 750 spänn idag?
-Njaaee... Okej jag tar 5 då!
Jag visste att jag aldrig skulle få in fem jävla talonger ens om himlen trillade ner, men för att få upp den låga stämningen så fick man ju dra te med vafan som helst. Lyckades ju som sagt ta EN innan lunch och sen stod jag ut i säkert en halvtimme innan jag kastade in handduken helt och sa att jag skulle hitta nåt annat sätt att tjäna cash. Inte fan blir man peppad när de som ska vara "veteraner" inte heller får in vad dom måste få in. Och så fort man tar en 5-sekunders paus kommer en liten vakthund fram och frågar om det går bra, samt om jag sålt nåt. Eller sålt, fått in någon talong alltså. En hundrig i månaden e ju som sagt ingenting enligt hundarna men enligt resten av svenska folket verkar det vara det.
Om jag sa "hej, har du tid en minut" eller nån annan löjlig fras så stannade kanske 1 av 25, de andra flög bara förbi. Förmodligen är det väl jag som borde ha grabbat tag i ett slags osynligt rep och dragit tillbaka den som under sin lunchtid stressade till nåt matställe, och tryckt ner talongen i gapet på dom. Men det kan man ju inte göra. Eller det gjorde ju iaf inte jag.
Ha en trevlig dag, så ska jag fortsätta leta i dimman efter jobb. Dock nåt annat än att försöka folk som inte har pengar donera till bolag de knappt hört om.
fredag 20 mars 2009
E NI PENGAKÅTA?
Det kändes idag som om man var med i en billig amerikansk Hollywoodrulle.
Klockan elva skulle jag vara på plats hos Faceways och få en arbetsintervju. Trodde jag. När jag kom dit visade dom in mig i ett avlångt rum med ett ovalt bord. Där satt det redan två personer, och efter mig anlände det tre till. Så vi var sex stycken som fick höra vad de hade att säga till oss.
- Det här är ett jävla skitjobb! Jag ska inte ljuga för er och säga att jobbet är bra, när det inte är det. Men ligger man i så tjänar man bra.
Fan vad han snackade. Det kändes som om de ville skrämma bort dom som inte pallade trycket och ha kvar "eliten" hahaha. Damnit! Jag fick jobbet, men frågan är hur länge man lyckas ha kvar det. Att värva doneringar på fält kan väl knappast vara någon höjdare?! Dock är jag i jävligt stort behov av cash eftersom inte ens a-kassan har infunnit sig i min plånbok.
ÄR NI PENGAKÅTA NU DÅ - sa han igen och jag fick fram ett svagt "yes". Tjejen breve mig vred sig krystat. Det var lite som en amerikansk mupp som skulle få igång publiken vid en match eller ja ni fattar...
Efter vi hade suttit runt det runda bordet så körde de personliga intervjuer med oss. Där inne kom ju dagens kommentar nummer 2, när en av "veteranerna" från fältgänget frågade mig: "men är du lite crazy nu då?". Jag hann fundera en millisekund och fick svara "ja jag är väl lite crazy", för att hamna i gänget? Gud. Vilken intervju. Nu ska jag ta igen mig i helgen så jag kan köra 110% och satsa järnet hela tiden.
Det här jobbet hade jag aldrig kunnat tänka mig innan jag blev arbetslös. Jag skrattade gott åt folk som förgäves pimplade folk i femman, och satte mobilen till örat så jag såg upptagen ut och slapp bli påhoppad.
Klockan elva skulle jag vara på plats hos Faceways och få en arbetsintervju. Trodde jag. När jag kom dit visade dom in mig i ett avlångt rum med ett ovalt bord. Där satt det redan två personer, och efter mig anlände det tre till. Så vi var sex stycken som fick höra vad de hade att säga till oss.
- Det här är ett jävla skitjobb! Jag ska inte ljuga för er och säga att jobbet är bra, när det inte är det. Men ligger man i så tjänar man bra.
Fan vad han snackade. Det kändes som om de ville skrämma bort dom som inte pallade trycket och ha kvar "eliten" hahaha. Damnit! Jag fick jobbet, men frågan är hur länge man lyckas ha kvar det. Att värva doneringar på fält kan väl knappast vara någon höjdare?! Dock är jag i jävligt stort behov av cash eftersom inte ens a-kassan har infunnit sig i min plånbok.
ÄR NI PENGAKÅTA NU DÅ - sa han igen och jag fick fram ett svagt "yes". Tjejen breve mig vred sig krystat. Det var lite som en amerikansk mupp som skulle få igång publiken vid en match eller ja ni fattar...
Efter vi hade suttit runt det runda bordet så körde de personliga intervjuer med oss. Där inne kom ju dagens kommentar nummer 2, när en av "veteranerna" från fältgänget frågade mig: "men är du lite crazy nu då?". Jag hann fundera en millisekund och fick svara "ja jag är väl lite crazy", för att hamna i gänget? Gud. Vilken intervju. Nu ska jag ta igen mig i helgen så jag kan köra 110% och satsa järnet hela tiden.
Det här jobbet hade jag aldrig kunnat tänka mig innan jag blev arbetslös. Jag skrattade gott åt folk som förgäves pimplade folk i femman, och satte mobilen till örat så jag såg upptagen ut och slapp bli påhoppad.
torsdag 19 mars 2009
Karin på Uniflex förgyllde min födelsedag
(idag=torsdag 19 mars)
Har i skrivande stund migrän, och är fortfarande förbannad över vad som hände idag. Jag tar det kort så slipper jag stirra på skärmen för länge. Skall på en annan arbetsintervju imorgon angående värvare på stan, inget toppenjobb men det ger ju cash.
Jag skall sammanfatta min dag:
Åsså tar vi en liten förklaring på punkterna 1 och 2 här:
1: När jag hade ca 1½ timmes restid kvar till Karlskoga så förlorade jag synen på högerögat mer eller mindre. Jag fick alltså migrän som som vanligt startade med att jag ser suddigt-plus-en-jävla-typ-blixt-som-pulserar-i-vågiga-färger-lite-som-att-titta-genom-botten-av-ett-glas-och-samtigt-typ-snurra-på-det. Som ni märker kan jag inte riktigt förklara men när jag får blixten genom halva synfältet( jag vevade med näven på högersidan av mitt fejs å såg inte handen, det var bara suddigt och pulserande färger från omgivningen... Lite som att placera en blixt av aluminiumfolie å låta omgivningen spegla sig i den å runt den e de suddigt som fan. Gött där satt den, en bra förklaring på det som hände...
I alla fall så svor jag eftersom jag visste att efter blixten försvinner och jag kan se igen så kommer jag få en sjuhelvetes huvudvärk, vilket jag inte ville ha just denna dag. Svängde in på en parkering och lyckades få tag på en Alvedon på en närliggande restaurang. Sen bar det av vidare mot Karlskoga, och hela synfältet kom tillbaks efter ett tag. Great! =)
2: I Karlskoga skaffade jag Eeze som skulle fixa min migrän men som inte hjälpte ett skit. Sen blev det Sushi och slutligen tid för intervjun. Karin på Uniflex tog emot mig och började fråga om saker och skit. Typ: Om jag ringer din referens vad tror du din referens säger för positivt alt. negativt om dig? Javafan svara man på det? Eller denna: Vad känner du att du själv behöver bättra dig på? -Ehhh...
Ja, sen sa hon att de inte hade något att erbjuda mig just nu. När jag då sa nåt i stil med att jag trodde Transcom som det tydligen hette, behövde folk, så svarade hon att alla platserna blev tagna dagen innan. WTF?! Som en mjuk löjlig jävel satt man där och brusade inte upp. Här hade man ju då kört 25 mil i onödan, och skulle köra lika många mil hem...
Jag stör mig så in i helvete på att jag inte visade att jag tyckte det var jävligt knäppt att de inte hade ringt och förklarat att platserna var tagna och sen frågat om jag fortfarande ville komma på intervju... Då hade jag med 99% sannolikhet inte satt mig å kört i 3-4 timmar upp dit bara för att få vända på klacken och köra hem igen. Karin på Uniflex i Karlskoga. Hur fan tänkte du nu? Du visste ju att jag skulle köra en jävla bit, hur kunde Du då inte kontakta mig och säga att jag inte behövde köra massa mil i onödan.
Karin tyckte att intervjun idag var bra för att om de fick in nåt jobb senare skulle de kunna ringa mig. Den tackar vi för!
Man blir alltid efterklok och när jag tänker efter så tyckte hon även att OM det skulle dyka upp ett jobb så skulle jag kanske få komma på ännu en intervju hos henne. Återigen satt jag där som en desperat arbetslös jävel som bara kunde nicka å se glad ut och säga "okej", "nejdå" och "ha en trevlig dag du med". Varför ska jag åka 25+25 mil en gång till bara för ännu en intervju när den första borde vara nog?
Som ni kanske märkt är jag förbannad som fan på Uniflex' klantiga behandling av min tid för intervju vid en plats som tydligen redan var tillsatt. Det klart bästa i det hela var att Karin inte ens nämnde detta när hon började intervjua mig, utan det var något som uppenbarades efter ett tag. Hon bad inte om ursäkt för att jag hade spenderat 3-4 timmars bilresa i onödan, inte heller bad hon om ursäkt för att de inte meddelat mig om att platserna redan var tillsatta, det kändes som om hon inte ens tänkt på att en från typ Göteborg skulle bila hela vägen till Karlskoga för en intervju om nåt som inte ens var aktuellt längre. Så jävla vanligt kan jag inte tänka mig att det är att det skulle komma fler Kungsbackabor/Göteborgare till Uniflex i Karlskoga idag så dom glömde bort mig i mängden.
Klantigt, Karin på Uniflex, jävligt klantigt.
Har i skrivande stund migrän, och är fortfarande förbannad över vad som hände idag. Jag tar det kort så slipper jag stirra på skärmen för länge. Skall på en annan arbetsintervju imorgon angående värvare på stan, inget toppenjobb men det ger ju cash.
Jag skall sammanfatta min dag:
- Bilade 25 mil till Karlskoga.
- Fick reda på att tjänsten jag skulle intervjuas om var tillsatt redan IGÅR.
- Svor inombords och åkte till min kompis i Falköping+käka tårta o vara trevlig.
- Åkte hem till Kungsbacka igen.
Åsså tar vi en liten förklaring på punkterna 1 och 2 här:
1: När jag hade ca 1½ timmes restid kvar till Karlskoga så förlorade jag synen på högerögat mer eller mindre. Jag fick alltså migrän som som vanligt startade med att jag ser suddigt-plus-en-jävla-typ-blixt-som-pulserar-i-vågiga-färger-lite-som-att-titta-genom-botten-av-ett-glas-och-samtigt-typ-snurra-på-det. Som ni märker kan jag inte riktigt förklara men när jag får blixten genom halva synfältet( jag vevade med näven på högersidan av mitt fejs å såg inte handen, det var bara suddigt och pulserande färger från omgivningen... Lite som att placera en blixt av aluminiumfolie å låta omgivningen spegla sig i den å runt den e de suddigt som fan. Gött där satt den, en bra förklaring på det som hände...
I alla fall så svor jag eftersom jag visste att efter blixten försvinner och jag kan se igen så kommer jag få en sjuhelvetes huvudvärk, vilket jag inte ville ha just denna dag. Svängde in på en parkering och lyckades få tag på en Alvedon på en närliggande restaurang. Sen bar det av vidare mot Karlskoga, och hela synfältet kom tillbaks efter ett tag. Great! =)
2: I Karlskoga skaffade jag Eeze som skulle fixa min migrän men som inte hjälpte ett skit. Sen blev det Sushi och slutligen tid för intervjun. Karin på Uniflex tog emot mig och började fråga om saker och skit. Typ: Om jag ringer din referens vad tror du din referens säger för positivt alt. negativt om dig? Javafan svara man på det? Eller denna: Vad känner du att du själv behöver bättra dig på? -Ehhh...
Ja, sen sa hon att de inte hade något att erbjuda mig just nu. När jag då sa nåt i stil med att jag trodde Transcom som det tydligen hette, behövde folk, så svarade hon att alla platserna blev tagna dagen innan. WTF?! Som en mjuk löjlig jävel satt man där och brusade inte upp. Här hade man ju då kört 25 mil i onödan, och skulle köra lika många mil hem...
Jag stör mig så in i helvete på att jag inte visade att jag tyckte det var jävligt knäppt att de inte hade ringt och förklarat att platserna var tagna och sen frågat om jag fortfarande ville komma på intervju... Då hade jag med 99% sannolikhet inte satt mig å kört i 3-4 timmar upp dit bara för att få vända på klacken och köra hem igen. Karin på Uniflex i Karlskoga. Hur fan tänkte du nu? Du visste ju att jag skulle köra en jävla bit, hur kunde Du då inte kontakta mig och säga att jag inte behövde köra massa mil i onödan.
Karin tyckte att intervjun idag var bra för att om de fick in nåt jobb senare skulle de kunna ringa mig. Den tackar vi för!
Man blir alltid efterklok och när jag tänker efter så tyckte hon även att OM det skulle dyka upp ett jobb så skulle jag kanske få komma på ännu en intervju hos henne. Återigen satt jag där som en desperat arbetslös jävel som bara kunde nicka å se glad ut och säga "okej", "nejdå" och "ha en trevlig dag du med". Varför ska jag åka 25+25 mil en gång till bara för ännu en intervju när den första borde vara nog?
Som ni kanske märkt är jag förbannad som fan på Uniflex' klantiga behandling av min tid för intervju vid en plats som tydligen redan var tillsatt. Det klart bästa i det hela var att Karin inte ens nämnde detta när hon började intervjua mig, utan det var något som uppenbarades efter ett tag. Hon bad inte om ursäkt för att jag hade spenderat 3-4 timmars bilresa i onödan, inte heller bad hon om ursäkt för att de inte meddelat mig om att platserna redan var tillsatta, det kändes som om hon inte ens tänkt på att en från typ Göteborg skulle bila hela vägen till Karlskoga för en intervju om nåt som inte ens var aktuellt längre. Så jävla vanligt kan jag inte tänka mig att det är att det skulle komma fler Kungsbackabor/Göteborgare till Uniflex i Karlskoga idag så dom glömde bort mig i mängden.
Klantigt, Karin på Uniflex, jävligt klantigt.
tisdag 17 mars 2009
Karlskoga!
Idag har jag fått tid för anställningsintervju på Uniflex bemanning i Karlskoga. Det gäller en anställning på ett företag vid namn Intercom för arbete i kundsupporten. Utan att ha googlat kan jag tänka mig att det gäller nåt med mobiltelefoner kanske? Det låter ju så eftersom de skrev något med att det hade att göra med nåt som nästan alla använder varje dag. I och för sig använder ju alla tandborstar också varje dag men det låter inte direkt som ett tandborstföretag. Men, men, även den bäste kan ju ha fel...
Först när de ringde var jag helt tom i skallen, för jag hade legat och snusat eftersom jag är smått förkyld idag. Så när de ringde fattade jag först ingenting, sen när de frågade varför jag hade ansökt till Karlskoga och jag typ ångrade mig lite, ja vafan det ligger ju tydligen 25 mil härifrån enligt killen, så sa jag att jag fick backa ur. -Ingen fara! Sen la vi på. Då började man ju tänka "shit! var jag dum i huvet nu? skulle jag kanske hakat på ändå, för här får man ju fan inget jobb?" och snackade lite med Toon på MSN. Hon tyckte jag skulle tagit det, och jag fick lite ånger och ringde upp dom. Tur att mobiler har nummerpresentatör. =)
-Får man ångra sig? Det fick man och jag fick dessutom passa på att förklara lite att här i Kungsbacka och i hela Göteborg med omnejd får man ju inget jobb. Så det blir kanske att flytta till Karlskoga om allt går i lås. Lyckades klanta mig och bestämma tid på Torsdag med stort T som även är min födelsedag. Då skulle jag ju egentligen träffa farsan och bara ha en lugn dag med lite tårta o skit. Men icke! Nu skall man istället upp tidigt och skjutsa morsan till jobbet, och sen köra hela vägen upp till Värmland(?). Får jag dessutom jobbet så skall man ägna 110% av helgen efter att leta ställe att bo på. Fan att jag inte känner några där. När killen ringde hade jag helt glömt att jag sökt det jobbet plus att jag hade ingen aning om vart Karlskoga ens låg hahaha. Fast han hade skön dialekt, och om alla pratar som han där uppe kan jag lätt leva med det. Örebro hade vart en annan femma... Usch fyfan mitt i gnällbältet!
Jag blir alltså 30 år GAMMAL på torsdag. Fan, vad har man uträttat i livet egentligen? Ingen familj, ingen hund, och ingen Volvo.
Först när de ringde var jag helt tom i skallen, för jag hade legat och snusat eftersom jag är smått förkyld idag. Så när de ringde fattade jag först ingenting, sen när de frågade varför jag hade ansökt till Karlskoga och jag typ ångrade mig lite, ja vafan det ligger ju tydligen 25 mil härifrån enligt killen, så sa jag att jag fick backa ur. -Ingen fara! Sen la vi på. Då började man ju tänka "shit! var jag dum i huvet nu? skulle jag kanske hakat på ändå, för här får man ju fan inget jobb?" och snackade lite med Toon på MSN. Hon tyckte jag skulle tagit det, och jag fick lite ånger och ringde upp dom. Tur att mobiler har nummerpresentatör. =)
-Får man ångra sig? Det fick man och jag fick dessutom passa på att förklara lite att här i Kungsbacka och i hela Göteborg med omnejd får man ju inget jobb. Så det blir kanske att flytta till Karlskoga om allt går i lås. Lyckades klanta mig och bestämma tid på Torsdag med stort T som även är min födelsedag. Då skulle jag ju egentligen träffa farsan och bara ha en lugn dag med lite tårta o skit. Men icke! Nu skall man istället upp tidigt och skjutsa morsan till jobbet, och sen köra hela vägen upp till Värmland(?). Får jag dessutom jobbet så skall man ägna 110% av helgen efter att leta ställe att bo på. Fan att jag inte känner några där. När killen ringde hade jag helt glömt att jag sökt det jobbet plus att jag hade ingen aning om vart Karlskoga ens låg hahaha. Fast han hade skön dialekt, och om alla pratar som han där uppe kan jag lätt leva med det. Örebro hade vart en annan femma... Usch fyfan mitt i gnällbältet!
Jag blir alltså 30 år GAMMAL på torsdag. Fan, vad har man uträttat i livet egentligen? Ingen familj, ingen hund, och ingen Volvo.
lördag 14 mars 2009
Mission Accomplished!
Håhåjaja, återigen har man kommit in i sitt rum från en nattlig visit i köket. Det är alltid samma procedur, och man svär alltid över ungefär samma misstag som upprepas gång på gång.
Det brukar börja med en knorrande mage av hunger, och sluta med en halv bytta glass, ett stort glas juice, ett stort glas filmjölk och så många mackor som skafferiet bjuder...
Det där med glassen är säkert jävligt populärt kan jag tänka mig. Men det är svårt för mig med, som det glassmonster jag är. Jag skrev för några veckor sen att jag trodde min laktosintoleranta fas var över - det var den inte. Dock är jag numera såpass sugen på filmjölk, att det är värt gaserna och den mindre trevliga "öh-oh-håller-jag-på-att-skita-ner-mig-i-sängen?"-känslan som ofta uppstår i samband med laktos+sova.
Men åter till vår allas Robin. Låt mig ger en liten bild av hur det ser ut här hemma. Om jag befinner mig i mitt rum(som egentligen inte är mitt rum), och går ut genom dörren så kommer jag in i Bengts kontor. Om jag sedan tar två steg framåt så kommer jag med säkerhet slå i smalbenen eller möjligtvis knäna, och falla över skivstångsbänkshelvetet, som någon placerat underbart strategiskt på bredden precis utanför mitt rum. Men om jag lyckas undvika bänken och istället svänger höger, så har jag där Sebbes rum. Ja alltså, våra rum är vägg-i-vägg. Skit samma.
Om jag sedan går vänster förbi djävulsbänken och tittar ut genom nästa dörr så har jag morsans och Bengts sovrumsdörr rakt fram, toadörren till vänster fast ändå vägg-i-vägg med sovrummet, och ännu längre ut på vänsterflanken går världens kortaste hall ut i ett vardagsrum som ligger i anslutning till köket. Eller rättare sagt: kök och vardagsrum har typ gått samman till ett rum. Fruktansvärt tråkig läsning just nu, jag vet. Men nu vet ni i alla fall vilken möda jag har när jag stapplar omkring som en blind höna på nätterna och försöker slå i armbågarna så lite som möjligt.
Har man otur måste man göra nummer 2 under natten, vilket resulterar i en fruktansvärt ljudlig spolning. Detta är föga uppskattat då morsan och Bengt som sagt sover endast några meter från
toastolen. Dock i ett annat rum =). Huset är dessutom enormt lyhört, så även om man tar en skit under dan, så hör alla exakt vad man håller på med. Vilket i sin tur gör att jag drar mig för att skita, då dörren verkligen inte fyller sin funktion. Det verkar ju i och för sig inte väggarna heller göra, och jag brukar vänta på att Bengt åker iväg med bilen innan jag gasar igång ordentligt på toan...
Finns det förresten nåt hemskare än att komma hem till någon annan och behöva gå på toa? Jag kommer ihåg när jag för första gången var hemma hos min dåvarande tjej. Hennes farsa satt i vardagsrummet utanför toaletten, och jag försökte verkligen låta så lite som möjligt inne i hemlighuset. Totalt misslyckat! Ändå hade jag förberett med plumspapper och allt... Men istället för den lilla fina, långsamt utg... Ja ni fattar! Så blev det katastrof och snarare KA-BOM, KA-BRAK, och KA-PLUMS istället. Gud, vad pinsamt! Och jag visste att herr Sahlberg minsann hört alltihop, för den toan var, kan ni tänka er, jävligt lyhörd den också.
När jag går mina nattliga Robin Hood-ronder brukar jag lyssna för att se om mitt smygande har gett resultat. Lyssna för att se? Kan man det? Jaja, så länge ni förstår vad jag menar så... Ja, när jag första gången går förbi morsans sovrum så brukar det snarkas så in i bomben där inne. Det är alltid ett bra tecken, och man får liksom ett lugn inom sig. Ett lugn som alltid försvinner då man sedan ska öppna den förbannade toadörren. *DONK* låter det alltid när man trycker ner fanskapet till handtag. Hur kan det knäppa till så högt bara för att man trycker NER ett handtag? Lätt kompanistryk på den jäveln som monterade dörrarna i det här huset.
När man varit på toan, så släcker man ljuset, och efter att totalt ljudlöst dragit igen dörren, så hasar man sedan sig mot lampan på spisfläkten. Man går i ultrarapid och undviker att knaka fötterna... Ja, mina fötter knakar, men det kan vi prata om en annan gång. Man tar det man vill ha i kylskåpet, och släcker ned igen och fumlar sig tillbaka. Sedan sker det som nästan alltid sker, toadörren öppnas igen av okänd kraft, och stannar i perfekt vinkel för att man ska slå i armen som man vevat framför sig för att slippa eventuella skador i ansiktet, då man bara vet att visst fanken kommer jag slå i toadörren på vägen tillbaks inatt igen. Sen ryser man till, och med hjärtat i halsgropen lyssnar man återigen efter det ljud man så gärna vill höra...
*SNAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARK!* Puh! Yes! Jag klarade det, ännu en "perfekt" genomförd nattrunda, och ja, vad ska man säga? -Mission accomplished!
Det brukar börja med en knorrande mage av hunger, och sluta med en halv bytta glass, ett stort glas juice, ett stort glas filmjölk och så många mackor som skafferiet bjuder...
Det där med glassen är säkert jävligt populärt kan jag tänka mig. Men det är svårt för mig med, som det glassmonster jag är. Jag skrev för några veckor sen att jag trodde min laktosintoleranta fas var över - det var den inte. Dock är jag numera såpass sugen på filmjölk, att det är värt gaserna och den mindre trevliga "öh-oh-håller-jag-på-att-skita-ner-mig-i-sängen?"-känslan som ofta uppstår i samband med laktos+sova.
Men åter till vår allas Robin. Låt mig ger en liten bild av hur det ser ut här hemma. Om jag befinner mig i mitt rum(som egentligen inte är mitt rum), och går ut genom dörren så kommer jag in i Bengts kontor. Om jag sedan tar två steg framåt så kommer jag med säkerhet slå i smalbenen eller möjligtvis knäna, och falla över skivstångsbänkshelvetet, som någon placerat underbart strategiskt på bredden precis utanför mitt rum. Men om jag lyckas undvika bänken och istället svänger höger, så har jag där Sebbes rum. Ja alltså, våra rum är vägg-i-vägg. Skit samma.
Om jag sedan går vänster förbi djävulsbänken och tittar ut genom nästa dörr så har jag morsans och Bengts sovrumsdörr rakt fram, toadörren till vänster fast ändå vägg-i-vägg med sovrummet, och ännu längre ut på vänsterflanken går världens kortaste hall ut i ett vardagsrum som ligger i anslutning till köket. Eller rättare sagt: kök och vardagsrum har typ gått samman till ett rum. Fruktansvärt tråkig läsning just nu, jag vet. Men nu vet ni i alla fall vilken möda jag har när jag stapplar omkring som en blind höna på nätterna och försöker slå i armbågarna så lite som möjligt.
Har man otur måste man göra nummer 2 under natten, vilket resulterar i en fruktansvärt ljudlig spolning. Detta är föga uppskattat då morsan och Bengt som sagt sover endast några meter från
toastolen. Dock i ett annat rum =). Huset är dessutom enormt lyhört, så även om man tar en skit under dan, så hör alla exakt vad man håller på med. Vilket i sin tur gör att jag drar mig för att skita, då dörren verkligen inte fyller sin funktion. Det verkar ju i och för sig inte väggarna heller göra, och jag brukar vänta på att Bengt åker iväg med bilen innan jag gasar igång ordentligt på toan...
Finns det förresten nåt hemskare än att komma hem till någon annan och behöva gå på toa? Jag kommer ihåg när jag för första gången var hemma hos min dåvarande tjej. Hennes farsa satt i vardagsrummet utanför toaletten, och jag försökte verkligen låta så lite som möjligt inne i hemlighuset. Totalt misslyckat! Ändå hade jag förberett med plumspapper och allt... Men istället för den lilla fina, långsamt utg... Ja ni fattar! Så blev det katastrof och snarare KA-BOM, KA-BRAK, och KA-PLUMS istället. Gud, vad pinsamt! Och jag visste att herr Sahlberg minsann hört alltihop, för den toan var, kan ni tänka er, jävligt lyhörd den också.
När jag går mina nattliga Robin Hood-ronder brukar jag lyssna för att se om mitt smygande har gett resultat. Lyssna för att se? Kan man det? Jaja, så länge ni förstår vad jag menar så... Ja, när jag första gången går förbi morsans sovrum så brukar det snarkas så in i bomben där inne. Det är alltid ett bra tecken, och man får liksom ett lugn inom sig. Ett lugn som alltid försvinner då man sedan ska öppna den förbannade toadörren. *DONK* låter det alltid när man trycker ner fanskapet till handtag. Hur kan det knäppa till så högt bara för att man trycker NER ett handtag? Lätt kompanistryk på den jäveln som monterade dörrarna i det här huset.
När man varit på toan, så släcker man ljuset, och efter att totalt ljudlöst dragit igen dörren, så hasar man sedan sig mot lampan på spisfläkten. Man går i ultrarapid och undviker att knaka fötterna... Ja, mina fötter knakar, men det kan vi prata om en annan gång. Man tar det man vill ha i kylskåpet, och släcker ned igen och fumlar sig tillbaka. Sedan sker det som nästan alltid sker, toadörren öppnas igen av okänd kraft, och stannar i perfekt vinkel för att man ska slå i armen som man vevat framför sig för att slippa eventuella skador i ansiktet, då man bara vet att visst fanken kommer jag slå i toadörren på vägen tillbaks inatt igen. Sen ryser man till, och med hjärtat i halsgropen lyssnar man återigen efter det ljud man så gärna vill höra...
*SNAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARK!* Puh! Yes! Jag klarade det, ännu en "perfekt" genomförd nattrunda, och ja, vad ska man säga? -Mission accomplished!
fredag 13 mars 2009
Konsten att bli rik, del 1, Ett Steg i Fel Riktning...
Tjena, i ett lustigt försök att bli rik på roulette, genom en metod jag hittade på en lagom skum sajt som ville värva mig lite fult när jag klickade på länken. Av principiella skäl kopierar jag då alltid länken, tar bort id-taggen och sen är det ju bara att tuta och köra, så att säga.
Metoden visade sig fungera föga bra, och de 100 spänn jag fått genom att regga nån bonusgrej försvann illa kvickt. Tänkte då att jag kunde regga mig på en annan roulette-sajt som den skumma sidan länkade till, återigen ett värvningsförsök som jag avvärjde. Men märker då att fan, de har ju samma interface på sina software och i princip samma struktur på sina hemsidor(ja alltså kasinosidorna). Aldrig bra med grejer som är för lika varandra, då man kan ana att samma fula fiskar har hand om de olika prylarna. Då blir man ju lite rädd om livhanken och försöker dra sig ur illa kvickt. Men så enkelt är det tydligen inte att få sitt konto permanent borttaget...
Player39: i want to terminate my account, how do i do it? i can not find any leads on either joylandcasino.com or in this software...?
Player39: Yes, I do understand my question goes in the bottom of the stack, but Im not gonna change my mind about this
Player39: So, would you please hurry a bit :\
Player39: I bet I shoulda fooled you guys coming here by shouting:
Player39: I WANNA MAKE A DEPOSIT
(här följer nu hela 15 minuters frustrerande väntan, det var lite som att sitta i telefonkö varvid rösten säger "du ligger just nu sist i kön och du kan INTE få reda på vilken plats du har")
operator112: Francesca: Hello there, Hans.
operator112: Francesca: Welcome to Joyland Casino. This is Francesca, your Online Support Specialist. ;)
Player39: Hello
Player39: I want to delete my account
operator112: Francesca: I apologize for the delayed response. We are having technical problems as of the moment.
operator112: Francesca: How may I assist you?
operator112: Francesca: May I ask why you want to delete your account, Hans?
Player39: Because I dont want to use the service any longer
operator112: Francesca: Hans, you can leave your account open so once you decided to play again, you will still be able to access it.
Player39: no no no, I want to delete it.
operator112: Francesca: Your information that you have registered with us will be safe.
Player39: I prefer NOT to leave it open.
Player39: And, I can assure you, I will never try it again.
operator112: Francesca: Okay, Hans. Please give me few minutes while I ask the relevant department to close your account.
Player39: OK, good.
operator112: Francesca: Thank you for waiting, Hans.
Player39: No problem.
operator112: Francesca: Your account is now closed.
operator112: Francesca: Would there be anything else I can assist you with today?
Därefter stängs chatfönstret, jävligt käckt att då skriva den där sista hur-kan-jag-hjälpa-dig?-frasen. Idioter!
Ja iaf, man ska ju alltid dubbelkolla saker man gör, och när jag försöker logga in på mitt konto möts jag av texten "kontot är tillfälligt låst". Vadå TILLFÄLLIGT? Vad var det hon inte förstod när jag sa att jag ville stänga kontot och inte använda tjänsten igen?
Metoden visade sig fungera föga bra, och de 100 spänn jag fått genom att regga nån bonusgrej försvann illa kvickt. Tänkte då att jag kunde regga mig på en annan roulette-sajt som den skumma sidan länkade till, återigen ett värvningsförsök som jag avvärjde. Men märker då att fan, de har ju samma interface på sina software och i princip samma struktur på sina hemsidor(ja alltså kasinosidorna). Aldrig bra med grejer som är för lika varandra, då man kan ana att samma fula fiskar har hand om de olika prylarna. Då blir man ju lite rädd om livhanken och försöker dra sig ur illa kvickt. Men så enkelt är det tydligen inte att få sitt konto permanent borttaget...
Player39: i want to terminate my account, how do i do it? i can not find any leads on either joylandcasino.com or in this software...?
Player39: Yes, I do understand my question goes in the bottom of the stack, but Im not gonna change my mind about this
Player39: So, would you please hurry a bit :\
Player39: I bet I shoulda fooled you guys coming here by shouting:
Player39: I WANNA MAKE A DEPOSIT
(här följer nu hela 15 minuters frustrerande väntan, det var lite som att sitta i telefonkö varvid rösten säger "du ligger just nu sist i kön och du kan INTE få reda på vilken plats du har")
operator112: Francesca: Hello there, Hans.
operator112: Francesca: Welcome to Joyland Casino. This is Francesca, your Online Support Specialist. ;)
Player39: Hello
Player39: I want to delete my account
operator112: Francesca: I apologize for the delayed response. We are having technical problems as of the moment.
operator112: Francesca: How may I assist you?
operator112: Francesca: May I ask why you want to delete your account, Hans?
Player39: Because I dont want to use the service any longer
operator112: Francesca: Hans, you can leave your account open so once you decided to play again, you will still be able to access it.
Player39: no no no, I want to delete it.
operator112: Francesca: Your information that you have registered with us will be safe.
Player39: I prefer NOT to leave it open.
Player39: And, I can assure you, I will never try it again.
operator112: Francesca: Okay, Hans. Please give me few minutes while I ask the relevant department to close your account.
Player39: OK, good.
operator112: Francesca: Thank you for waiting, Hans.
Player39: No problem.
operator112: Francesca: Your account is now closed.
operator112: Francesca: Would there be anything else I can assist you with today?
Därefter stängs chatfönstret, jävligt käckt att då skriva den där sista hur-kan-jag-hjälpa-dig?-frasen. Idioter!
Ja iaf, man ska ju alltid dubbelkolla saker man gör, och när jag försöker logga in på mitt konto möts jag av texten "kontot är tillfälligt låst". Vadå TILLFÄLLIGT? Vad var det hon inte förstod när jag sa att jag ville stänga kontot och inte använda tjänsten igen?
Idag är statusen SOL???
Idag är statusen SOL. Nej för i helvete, idag har det ju vart snöstorm större delen av dan. Ja, i alla fall av den delen av dagen som jag varit vaken. Så SOL, Madelene, den kan du se dig i stjärnorna efter!
Vad hände den här veckan egentligen, frågar jag mig nu. En stilla fundering i ett hektiskt liv. -Jag vet fan inte! Jag har nämligen ingen som helst aning om vad jag har gjort mellan tisdag och, ja nu då, torsdag natt. Jag vet att jag varit lite sådär trevligt deprimerad och sovit en hel del, ja jag tror jag sov mig igenom HELA onsdagen. Och idag, vad fan gjorde jag idag? Allt jag kan komma ihåg är en pizza på kvällen... Ja just det, jag fick ju en födelsedagspresent av tjejen också. Fan, då blir man ju påmind om att man själv ännu inte skickat iväg något till henne. Är det inte gött när ens partner fyller en dag innan man själv? Hur ska jag hinna få iväg en present som hamnar i Bangkok innan onsdag nästa vecka, och nej den ska INTE vara elektronisk/epost. Det är ju skam att man inte fått tummen ur...
Okej då, eftersom det känns som att den här veckan ballade ur helt, så skulle jag hellre vilja kalla morgondagen för måndag istället för fredag. Nu har man liksom vilat upp sig en hel helg och så är det dags att börja jobba igen. Eller jobba, snarare SÖKA jobb. Har dock fått en riktig morot att gnaga på. Tjejen berättade idag(läs: torsdag eftermiddag) att hon hade tappat en halv tand?! AJ aj aj. Den du Madelene! Så nu behöver jag rätt fett hjälpa henne och sända ner lite cash(som jag inte har, funderar lite på att sälja min kropp) till en operation för att fixa det som är kvar av tanden. Blir väl en rotfyllning skulle jag tro, vilket nog kommer bli extra kul då hon antagligen måste välja bort bedövningen eftersom hon inte riktigt tål den...
Ha! Jag kommer ihåg när min morfar levde. Han berättade en gång för morsan att han var lite väl stursk hos tandläkarn en dag och hade sagt att han minsann inte behövde någon bedövning vid, tro det eller ej, en rotfyllning. Det var tydligen det värsta han nånsin hade gett sig på - hahaha. Ahh, shit, stackars morfar.
Vad hände den här veckan egentligen, frågar jag mig nu. En stilla fundering i ett hektiskt liv. -Jag vet fan inte! Jag har nämligen ingen som helst aning om vad jag har gjort mellan tisdag och, ja nu då, torsdag natt. Jag vet att jag varit lite sådär trevligt deprimerad och sovit en hel del, ja jag tror jag sov mig igenom HELA onsdagen. Och idag, vad fan gjorde jag idag? Allt jag kan komma ihåg är en pizza på kvällen... Ja just det, jag fick ju en födelsedagspresent av tjejen också. Fan, då blir man ju påmind om att man själv ännu inte skickat iväg något till henne. Är det inte gött när ens partner fyller en dag innan man själv? Hur ska jag hinna få iväg en present som hamnar i Bangkok innan onsdag nästa vecka, och nej den ska INTE vara elektronisk/epost. Det är ju skam att man inte fått tummen ur...
Okej då, eftersom det känns som att den här veckan ballade ur helt, så skulle jag hellre vilja kalla morgondagen för måndag istället för fredag. Nu har man liksom vilat upp sig en hel helg och så är det dags att börja jobba igen. Eller jobba, snarare SÖKA jobb. Har dock fått en riktig morot att gnaga på. Tjejen berättade idag(läs: torsdag eftermiddag) att hon hade tappat en halv tand?! AJ aj aj. Den du Madelene! Så nu behöver jag rätt fett hjälpa henne och sända ner lite cash(som jag inte har, funderar lite på att sälja min kropp) till en operation för att fixa det som är kvar av tanden. Blir väl en rotfyllning skulle jag tro, vilket nog kommer bli extra kul då hon antagligen måste välja bort bedövningen eftersom hon inte riktigt tål den...
Ha! Jag kommer ihåg när min morfar levde. Han berättade en gång för morsan att han var lite väl stursk hos tandläkarn en dag och hade sagt att han minsann inte behövde någon bedövning vid, tro det eller ej, en rotfyllning. Det var tydligen det värsta han nånsin hade gett sig på - hahaha. Ahh, shit, stackars morfar.
onsdag 4 mars 2009
Otursdan
Idag hade jag för första gången på länge, nästan en arbetsintervju. Ja jag ska väl ta dagen från början så jag sparar det bästa till sist.
Jag gick upp tidigt i morse och tog tåget in till stan för att leta fräscha kläder plus en klippning som hade behövts för flera veckor sen. Idag skulle jag ju nämligen på arbetsintervju och då vill man ju se reko ut och inte komma i sina vanliga gamla trasor. Efter 10 minuter inne på H&M ledsnade jag totalt och bestämde mig för att gå till McDonalds och ta en morgonburgare. Samtidigt satte jag mig så strategiskt att jag kunde flukta på förbipasserande människors outfits. Fan vad gött med vandrande skyltdockor, tänkte jag för mig själv medan jag sög i mig den härliga doften av min fuktiga... Av min fuktiga BURGARE! Vadfan trodde du egentligen va? Förresten, är det inte stört att McDonalds hamburgare/ostburgare i princip alltid är fuktiga utanpå brödet, det måste ju vara världens kondens mellan hamburgarn och "omslagspappret"?
Åter befinner vi nu oss i Hans smygtittande, där han just bestämt sig för mörkblå jeans och vit piké. Han lyckas hitta lagom "billiga" jeans för 400 spänn och givetvis fanns det inte nåra vita piké nånstans utom i en affärjävel som tog 500 spänn för två stycken. Och då var man ju såklart tvungen att ta två, för inte fan lägger jag 300 för en som erbjudandet ljöd. FAN! Alltså, i Kina/Thailand hade jeansen kostat knappt en hundring om ens det, och pikén mindre än det.
Varför tog jag inte med mer kläder hem från asien? Jag hade nämligen en alldeles för tung väska och fick göra mig av med diverse grejer, såsom kläder vid hemresan. Snacka om att svära inombords!
Efter köpet letade jag febrilt efter en billig frisör, jag snackade bla med en gubbe som sålde Faktum, och ringde nummerupplysningen, samt gick in hos X antal frisörsalonger. 300 spänn, 250 spänn och sen hittade jag till slut Faktumförsäljarens tips: 120 spänn nära stigbergstorget. Jag kan ju säga så här: om snubben ens haft en sax i sin hand tidigare hade jag förmodligen kommit ihåg vad salongsjäveln hette och då dessutom promotat den lite. Det tänker jag framförallt inte göra nu. Jag har numera lagom kort hår, sen har jag en bulle av hår i fronten och nej jag kan inte förklara. Efter att två gånger ha försökt få in honom på den rätta vägen, alltså min väg, så visste jag att det var lönlöst. Han erbjöd sig att lägga i gelé men jag tackade nej, som den artiga jävel jag är. Gelé å vax döljer ju det mesta, men e ju najs om man har en frilla som funkar utan massa skit i... Ser nu att bilden inte gör min frisyr rättvisa. Men jag kan ju säga såhär då, det ÄR värre än det ser ut här nedanför.
Oj! Nu glömde jag ju nästan att berätta om själva intervjun. Ungefär 40 minuter innan jag ska vara där, så ringer gubben som håller i mötet, och säger att han har fått ett elfel på bilen. Därför kan han inte komma, och var dessutom i färd med att bärga bilen tillbaks till sin hemstad och ber om att få återkomma i början av nästa vecka istället... Jippi?
Jag gick upp tidigt i morse och tog tåget in till stan för att leta fräscha kläder plus en klippning som hade behövts för flera veckor sen. Idag skulle jag ju nämligen på arbetsintervju och då vill man ju se reko ut och inte komma i sina vanliga gamla trasor. Efter 10 minuter inne på H&M ledsnade jag totalt och bestämde mig för att gå till McDonalds och ta en morgonburgare. Samtidigt satte jag mig så strategiskt att jag kunde flukta på förbipasserande människors outfits. Fan vad gött med vandrande skyltdockor, tänkte jag för mig själv medan jag sög i mig den härliga doften av min fuktiga... Av min fuktiga BURGARE! Vadfan trodde du egentligen va? Förresten, är det inte stört att McDonalds hamburgare/ostburgare i princip alltid är fuktiga utanpå brödet, det måste ju vara världens kondens mellan hamburgarn och "omslagspappret"?
Åter befinner vi nu oss i Hans smygtittande, där han just bestämt sig för mörkblå jeans och vit piké. Han lyckas hitta lagom "billiga" jeans för 400 spänn och givetvis fanns det inte nåra vita piké nånstans utom i en affärjävel som tog 500 spänn för två stycken. Och då var man ju såklart tvungen att ta två, för inte fan lägger jag 300 för en som erbjudandet ljöd. FAN! Alltså, i Kina/Thailand hade jeansen kostat knappt en hundring om ens det, och pikén mindre än det.
Varför tog jag inte med mer kläder hem från asien? Jag hade nämligen en alldeles för tung väska och fick göra mig av med diverse grejer, såsom kläder vid hemresan. Snacka om att svära inombords!
Efter köpet letade jag febrilt efter en billig frisör, jag snackade bla med en gubbe som sålde Faktum, och ringde nummerupplysningen, samt gick in hos X antal frisörsalonger. 300 spänn, 250 spänn och sen hittade jag till slut Faktumförsäljarens tips: 120 spänn nära stigbergstorget. Jag kan ju säga så här: om snubben ens haft en sax i sin hand tidigare hade jag förmodligen kommit ihåg vad salongsjäveln hette och då dessutom promotat den lite. Det tänker jag framförallt inte göra nu. Jag har numera lagom kort hår, sen har jag en bulle av hår i fronten och nej jag kan inte förklara. Efter att två gånger ha försökt få in honom på den rätta vägen, alltså min väg, så visste jag att det var lönlöst. Han erbjöd sig att lägga i gelé men jag tackade nej, som den artiga jävel jag är. Gelé å vax döljer ju det mesta, men e ju najs om man har en frilla som funkar utan massa skit i... Ser nu att bilden inte gör min frisyr rättvisa. Men jag kan ju säga såhär då, det ÄR värre än det ser ut här nedanför.
Oj! Nu glömde jag ju nästan att berätta om själva intervjun. Ungefär 40 minuter innan jag ska vara där, så ringer gubben som håller i mötet, och säger att han har fått ett elfel på bilen. Därför kan han inte komma, och var dessutom i färd med att bärga bilen tillbaks till sin hemstad och ber om att få återkomma i början av nästa vecka istället... Jippi?
torsdag 26 februari 2009
...
Uff. Natten efter filmjölksduellen var väl inte den bästa men det kan jag leva med. Jag har fått en så usel dygnsrytm att jag går och funderar på om ett nattskift är det enda tänkbara för mig.
Idag har jag gått runt som en levande gasballong, men får la skylla mig själv då det även blev en stor härlig tallrik vaniljglass under ovan nämnda natt.
På morgonen med ynka tre timmars sömn i bagaget gjorde jag en otroligt seg resa till mitt gamla jobb. Där fick jag reda på att min f.d. chef INTE hade skickat iväg brevet hon lovade att skicka till mig för en månad sen. Vad glad man blir av sånt...
Frågade om jobb också, men det var rätt dött med det. Imorgon bär av igen till samma ställe då jag ska få arbetsgivarintyg att skicka till a-kassan. Inte fan vågar jag lita en gång till på att hon ska skicka något till mig.
Jag mötte Marika med sin lilla Emma där av ren men go tillfällighet, vi tog även en sväng på stan innan vi drog åt olika håll. Fan, det hade varit kanon med en unge just nu. Eller ja, kanske inte i dessa arbetslöstider men jag har känner att jag passerat stadiet "unge?-nej-nej-nej-det-är-jag-på-tok-för-ung-för".
Tyvärr har jag ju inga äggledare så jag kan inte fixa det där själv. Fast lika glad är jag för det, för läste nämligen någonstans att föda barn skulle kunna jämföras med att försöka skita ut en stol(!) - AJ AJ AJ!!!
Idag har jag gått runt som en levande gasballong, men får la skylla mig själv då det även blev en stor härlig tallrik vaniljglass under ovan nämnda natt.
På morgonen med ynka tre timmars sömn i bagaget gjorde jag en otroligt seg resa till mitt gamla jobb. Där fick jag reda på att min f.d. chef INTE hade skickat iväg brevet hon lovade att skicka till mig för en månad sen. Vad glad man blir av sånt...
Frågade om jobb också, men det var rätt dött med det. Imorgon bär av igen till samma ställe då jag ska få arbetsgivarintyg att skicka till a-kassan. Inte fan vågar jag lita en gång till på att hon ska skicka något till mig.
Jag mötte Marika med sin lilla Emma där av ren men go tillfällighet, vi tog även en sväng på stan innan vi drog åt olika håll. Fan, det hade varit kanon med en unge just nu. Eller ja, kanske inte i dessa arbetslöstider men jag har känner att jag passerat stadiet "unge?-nej-nej-nej-det-är-jag-på-tok-för-ung-för".
Tyvärr har jag ju inga äggledare så jag kan inte fixa det där själv. Fast lika glad är jag för det, för läste nämligen någonstans att föda barn skulle kunna jämföras med att försöka skita ut en stol(!) - AJ AJ AJ!!!
tisdag 24 februari 2009
Filmjölksrebellen
Hmm... Nånting gör mig jävligt förbryllad. I min laktosintoleranta del av världen har jag hittills bara kunnat äta glass utan alltför stora konsekvenser. Jag brukade i och för sig svepa i mig glas efter glas av mjölk när jag var liten, men efter att i princip slutat att dricka det/den helt och hållet, så blev jag intolerant istället. Idag blev jag dock så inihelvete sugen på jordgubbsfil, och drack ett helt jävla glas! Det var imorse(eller var det igår?), och jag har ta mig fan inte haft några gasproblem än. Så nyss vågade jag mig på ett glas bananfilmjölk med... Och just nu är jag väldigt sugen på ett till, men man kanske inte ska förhasta sig?
Jag har verkligen hållt mig ifrån mjölk under hela vistelsen i Kina och nu kommer man hem och är återställd? Vadfan hände liksom? Vågar jag mig på ett glas mellanmjölk tex? En sur mage är ju ALLTID fel. Det här tål minsann att tänkas på...
Nu ska jag gå och ta mig ett till glas av bananfilen, ahh, jag kan fan inte tro det är sant =D
Ingen mer soyamjölk, havreglass, laktosfri mjölk som för övrigt smakar bajs, och inte heller behöver jag snåla med smöret!!! OMG! Är detta sant?
Hoppas min morgondag blir trevlig och att mitt inre och yttre väder inte får erfara allt för många spänningar.
-SKÅL!
Jag har verkligen hållt mig ifrån mjölk under hela vistelsen i Kina och nu kommer man hem och är återställd? Vadfan hände liksom? Vågar jag mig på ett glas mellanmjölk tex? En sur mage är ju ALLTID fel. Det här tål minsann att tänkas på...
Nu ska jag gå och ta mig ett till glas av bananfilen, ahh, jag kan fan inte tro det är sant =D
Ingen mer soyamjölk, havreglass, laktosfri mjölk som för övrigt smakar bajs, och inte heller behöver jag snåla med smöret!!! OMG! Är detta sant?
Hoppas min morgondag blir trevlig och att mitt inre och yttre väder inte får erfara allt för många spänningar.
-SKÅL!
måndag 23 februari 2009
Sjusovarn...
- Okay, sure you can call me to wake me up tomorrow at 9 a.m. !
Följande morgon(läs idag) :
09:30 -Time to wake up Hans! I couldnt call you earlier but now you have to make that important phone call...
- Sure, yes, yes, yes, yes, yes, I will, I promise byebye.
Sen somnade man ju givetvis om igen.
10:30 -You still sleepin' ? Well just make that phone call to the company and then you can sleep again hao ma?
- Sure I will do it right now! Im gonna do it I swear. Byebye!
Zzzzzz...
11:30 -You seriously need to get up and do that damn phone call now!
- Yeah, come on can u stop calling me goddamn I need to sleep! I will do the phone call right now! BYEBYE!
Zzzz....
Sen vaknade jag runt 13 igen, yrvaken ringde man då sitt lilla telesamtal som iofs gav ett givet nej i mitt skattsökande. Inget guld den här gången heller. Mitt morgonhumör är dessutom från en annan värld och jag kan verkligen ge mig fan på att komma upp kvällen innan, men efter ett antal timmars snusande förvandlas jag till sovzombien som vill döda allt och alla som står i vägen för hans sömn. Alternativt hiva mobilen i väggen.
Fan. Har en blomfluga som verkar älska mig just nu. Vad jag än gör, så kommer han/hon hela tiden tillbaks. Kanske är det farmor som är på besök? Jag har ju ändå knäppt iven den med fingret och tryckt ner den mellan tangenterna ett antal ggr nu, när fattar den då vinken? Din störda jävel ge fan i mig är ju de budskap jag gett så tydligt.
DÄR! Nu smätte jag iväg den med fingret igen, HAHA nu ska vi se om den har mage att komma hit igen.
På tal om nåt helt annat: igår var jag med min kompis Lisa på Afrikaträff. Jävligt trevligt trots att man bara följde på och inte hade alls nån del i vare sig barnhem eller volontärarbete... Dessutom e jag ju inte ens intresserad av Afrika över huvud taget så snacka om att komma till fel ställe. Lisa har nämligen vart 3 månader i Tanzania och bott på barnhem. Ja alltså hon jobbade, hon var ju inte barnhemsbarn... MEN VAFAN FLUGAN E NU HÄR IGEN?! Fast nu trillade den ner vid sidan av F8-knappen och där hoppas jag fanimej att den förgås!
Efter att vi kommit innanför dörren och jag presenterat mig som Lisas kompis till allt och alla, så sa värdinnan: -Ja och så ska vi bara köra välkomstdansen också innan vi äter. SAY WHAT? Jaha, så stod alla i ring typ och vi shakeade våra stela svenska höfter till musik som knappt svängde tills Kerstin som hon hette tyckte att det räckte. Jag antar att jag pleasade de afrikanska gudarna ganska dåligt för maten var ingen höjdare, dock var Kerstins gubbe rätt skön att snacka med. Han berättade ivrigt om ALLT som rörde deras verksamhet - de driver en förening som skickar ner cash till en "mamma" som har ett barnhem i, ja just det, Tanzania.
Jävligt imponerande med folk som bryr sig såpass mycket om andra att de skapar en förening och värvar andra personer som lägger en månatlig summa för att hjälpa. Jag hade nog haft lättare att ge till ett sånt där projekt än till RÄDDABARNEN där man inte riktigt vet vad pengarna går till.
Följande morgon(läs idag) :
09:30 -Time to wake up Hans! I couldnt call you earlier but now you have to make that important phone call...
- Sure, yes, yes, yes, yes, yes, I will, I promise byebye.
Sen somnade man ju givetvis om igen.
10:30 -You still sleepin' ? Well just make that phone call to the company and then you can sleep again hao ma?
- Sure I will do it right now! Im gonna do it I swear. Byebye!
Zzzzzz...
11:30 -You seriously need to get up and do that damn phone call now!
- Yeah, come on can u stop calling me goddamn I need to sleep! I will do the phone call right now! BYEBYE!
Zzzz....
Sen vaknade jag runt 13 igen, yrvaken ringde man då sitt lilla telesamtal som iofs gav ett givet nej i mitt skattsökande. Inget guld den här gången heller. Mitt morgonhumör är dessutom från en annan värld och jag kan verkligen ge mig fan på att komma upp kvällen innan, men efter ett antal timmars snusande förvandlas jag till sovzombien som vill döda allt och alla som står i vägen för hans sömn. Alternativt hiva mobilen i väggen.
Fan. Har en blomfluga som verkar älska mig just nu. Vad jag än gör, så kommer han/hon hela tiden tillbaks. Kanske är det farmor som är på besök? Jag har ju ändå knäppt iven den med fingret och tryckt ner den mellan tangenterna ett antal ggr nu, när fattar den då vinken? Din störda jävel ge fan i mig är ju de budskap jag gett så tydligt.
DÄR! Nu smätte jag iväg den med fingret igen, HAHA nu ska vi se om den har mage att komma hit igen.
På tal om nåt helt annat: igår var jag med min kompis Lisa på Afrikaträff. Jävligt trevligt trots att man bara följde på och inte hade alls nån del i vare sig barnhem eller volontärarbete... Dessutom e jag ju inte ens intresserad av Afrika över huvud taget så snacka om att komma till fel ställe. Lisa har nämligen vart 3 månader i Tanzania och bott på barnhem. Ja alltså hon jobbade, hon var ju inte barnhemsbarn... MEN VAFAN FLUGAN E NU HÄR IGEN?! Fast nu trillade den ner vid sidan av F8-knappen och där hoppas jag fanimej att den förgås!
Efter att vi kommit innanför dörren och jag presenterat mig som Lisas kompis till allt och alla, så sa värdinnan: -Ja och så ska vi bara köra välkomstdansen också innan vi äter. SAY WHAT? Jaha, så stod alla i ring typ och vi shakeade våra stela svenska höfter till musik som knappt svängde tills Kerstin som hon hette tyckte att det räckte. Jag antar att jag pleasade de afrikanska gudarna ganska dåligt för maten var ingen höjdare, dock var Kerstins gubbe rätt skön att snacka med. Han berättade ivrigt om ALLT som rörde deras verksamhet - de driver en förening som skickar ner cash till en "mamma" som har ett barnhem i, ja just det, Tanzania.
Jävligt imponerande med folk som bryr sig såpass mycket om andra att de skapar en förening och värvar andra personer som lägger en månatlig summa för att hjälpa. Jag hade nog haft lättare att ge till ett sånt där projekt än till RÄDDABARNEN där man inte riktigt vet vad pengarna går till.
söndag 22 februari 2009
EX EX EX
Tar en paus i jobbsökandet. Har funderat lite angående hela skiten med PirateBay eftersom jag själv blev "hotad" av min ISP(Internet Service Provider) Comhem två(!) gånger pga att jag delade med mig av lite skit. Inte samma sak som att bli dragen inför domstol men ändå =) . Då satt man med DC++ och ned/uppladdning av torrenter var inte direkt i toppen av kedjan. Sen slutade DC's storhetstid med hubbar/servrar som bara "försvann" och dylikt, och man fick anpassa sig till andra metoder för att få det man ville ha.
Skitsamma, vad jag skulle skriva från början var att filmbolagsjättar från Hollywood och skivindustrimagnater har klagat rejält på nedladdningen. Dock har jag aldrig nånsin hört/läst något om att porrfilmsindustrin har sagt något. För det finns ju otroligt mycket piratkopierade XXX-filmer på nätet. Är det inte lite konstigt att de aldrig klagat? Deras försäljning borde ju också gå ner om folk tankar deras grejer istället för köper...
Skitsamma, vad jag skulle skriva från början var att filmbolagsjättar från Hollywood och skivindustrimagnater har klagat rejält på nedladdningen. Dock har jag aldrig nånsin hört/läst något om att porrfilmsindustrin har sagt något. För det finns ju otroligt mycket piratkopierade XXX-filmer på nätet. Är det inte lite konstigt att de aldrig klagat? Deras försäljning borde ju också gå ner om folk tankar deras grejer istället för köper...
torsdag 19 februari 2009
När det går neråt så går det fort...
Har inte mått psykiskt dåligt på i princip hela min tid i Kina. Jo iofs var det ju inte så lajbans i början med Xindi... Och med Toon har det ju vart lite upp å ner några gånger.
Men, sen jag kom tillbaks till Sverige, har jag verkligen gått fett in i tegelmuren några gånger på dessa enstaka veckor. Shit alltså, går det neråt så går det verkligen snabbt neråt...
Nu är jag dock på väg upp igen och ska försöka ta tag i allt vad a-kassan och jobbsökande heter =)
Idag var jag och kollade när brorsan spelade på ett kafè. Skitkul, har verkligen inte varken hört eller sett honom på ett bra tag. Jo sett har jag gjort men inte spelandes. Är ju själva fan att jag återigen glömde ta med mig min samt Toons present till honom. Men en dag så...
söndag 15 februari 2009
Ännu En Dag
Yes! Sov hela dan... Alltid skoj att gå ur sängen när solen gått ner och all värdighet gått ur kroppen. Lagom till middag kravlade man sig upp och ut till badrummet där en välbehövlig dusch väntade. Nej, jag festade inte skiten ur mig igår. Men jag satt uppe på nätet till 5 innan jag fick sans i skallen och gick och la mig.
Argalappen.se är en farlig sida där man lätt halkar in och blir sittandes. Stötte på en del fejkbilder, och bland annat en lapp från Hellmers, reklamutdelarkungen. Han svor över en felparkerare, vilket var rätt kul då en fågel viskat i mitt öra så sent som förra veckan att han minsann själv råkat ut för en hel del böter... Så snacka om att kasta sten i glashus =)
Ansökte om ett budbilsjobb idag, skulle vara så soft att bara köra runt och ha det gött. Med GPS och allt, i Göteborg och Malmö. Får hoppas att jag får det. Sen såg jag att Swebus söker folk med B-körkort, då de har en utbildning som ger D-körkort som gäller i 5 år. Det hade vart kanon med ett sånt körkort men har jag verkligen lust att bussa omkring folk? Njaaa..?
Även suttit på arbetsförmedlingens platsbank och gjort deras 66-frågors intressetest. När jag var klar hängde sig FireFoxjäveln och jag fick göra om testet. Kul. Andra gången gick dock på en 5 minuter eller nåt, då jag redan "kunde" frågorna.
Jag börjar så smått känna att jag skiter i om jag måste flytta till nån liten håla på landet. Får jag fatt i ett jobb som åtminstone ger mig 12000 efter skatt så är det ju bara att roa sig själv och spara spara spara. Att bo i en håla är la relativt billigt med och då kan jag senare komma tillbaks hit, där jag egentligen vill bo.
Argalappen.se är en farlig sida där man lätt halkar in och blir sittandes. Stötte på en del fejkbilder, och bland annat en lapp från Hellmers, reklamutdelarkungen. Han svor över en felparkerare, vilket var rätt kul då en fågel viskat i mitt öra så sent som förra veckan att han minsann själv råkat ut för en hel del böter... Så snacka om att kasta sten i glashus =)
Ansökte om ett budbilsjobb idag, skulle vara så soft att bara köra runt och ha det gött. Med GPS och allt, i Göteborg och Malmö. Får hoppas att jag får det. Sen såg jag att Swebus söker folk med B-körkort, då de har en utbildning som ger D-körkort som gäller i 5 år. Det hade vart kanon med ett sånt körkort men har jag verkligen lust att bussa omkring folk? Njaaa..?
Även suttit på arbetsförmedlingens platsbank och gjort deras 66-frågors intressetest. När jag var klar hängde sig FireFoxjäveln och jag fick göra om testet. Kul. Andra gången gick dock på en 5 minuter eller nåt, då jag redan "kunde" frågorna.
Jag börjar så smått känna att jag skiter i om jag måste flytta till nån liten håla på landet. Får jag fatt i ett jobb som åtminstone ger mig 12000 efter skatt så är det ju bara att roa sig själv och spara spara spara. Att bo i en håla är la relativt billigt med och då kan jag senare komma tillbaks hit, där jag egentligen vill bo.
Iskall Hand Utan Vante
Haha. Titeln på detta inlägg låter ju nästan som en pocket-thriller. Skitsamma, nu kör vi!
Idag har jag dels varit duktig och ansökt 4 jobb. Inget av dom i Göteborg, så även om jag får napp så vet jag inte om jag vill ha dem. Att flytta ifrån mitt sociala nätverk en gång till har jag inte lust med.
Jag har också haft en skön kväll hemma hos Christian, Marika och lilla Emma. Det var rätt mycket folk faktiskt, och en del kids. Gabriel 3 år var livlig som få och kastade leksaker på golvet med jämna mellanrum. Stoj och stök alltså =)
Wow, skrivkramp och tom i huvudet... Sicken blackout hahaha. Det är ju nästan som att jag får slänga in ett avsnitt av Vildrockaren, boken som aldrig blev av. Eller så får det bli lite S&G på passagen. Det sistnämnda känns ju mest relevant just nu så det får det bli. Sen ska det skrivas finurliga(?) ansökningsbrev så man får ett jobb förhoppningsvis i krokarna av denna goa stad.
Slog an blicken på titeln och kom på varför jag ens skrev den. När jag skulle köra hem från Marika så fick jag ju såklart skrapa rutorna. Som tur var fanns en skrapa till hands dock inga vantar. Jag älskar att skrapa utan vantar då man får en försmak av hur i helvete kallt det kommer bli att köra. Värmen tar ju ett tag att få igång och jag fick köra i hela 10 km/h då fanskapet dessutom immade igen. De bor liksom utanför stan, i Jörlanda, och vägen är lika bred som den är asfalterad - alltså inte alls. Möte fick jag också, skitkul på smal grusväg med noll procent sikt. Finns det nåt bättre än att huttrandes sitta med näsan ovanför instrumentpanelen och stirra framåt för att inte dunka i den mötande bilen? Jag tror inte det...
Ungefär en kvart efter start började jag återfå känseln i mina istappar till fingrar och resan blev plötsligt behaglig. Jag diggar inte direkt motorvägar utan belysning och vid flertalet tillfällen kände jag mig helt knäpp eftersom jag trodde vägen svängde då den inte gjorde det. Helljuset kunde jag inte ha på då det kom mötandes bilar tillräckligt ofta för att det skulle kännas totalt menlöst att sätta på det. Sen har jag en viss förmåga att köra för fort, ja inte jättefort, men 130 istället för 110 blir det nästan automatiskt när jag kör ensam och bara vill komma hem. Jag vågar inte köra fortare med morsans bil då hon verkligen fes-kör i 100 på 110-sträckor, och gud nåde mig om jag sabbar hennes bil med en krock eller liknande.
Idag har jag dels varit duktig och ansökt 4 jobb. Inget av dom i Göteborg, så även om jag får napp så vet jag inte om jag vill ha dem. Att flytta ifrån mitt sociala nätverk en gång till har jag inte lust med.
Jag har också haft en skön kväll hemma hos Christian, Marika och lilla Emma. Det var rätt mycket folk faktiskt, och en del kids. Gabriel 3 år var livlig som få och kastade leksaker på golvet med jämna mellanrum. Stoj och stök alltså =)
Wow, skrivkramp och tom i huvudet... Sicken blackout hahaha. Det är ju nästan som att jag får slänga in ett avsnitt av Vildrockaren, boken som aldrig blev av. Eller så får det bli lite S&G på passagen. Det sistnämnda känns ju mest relevant just nu så det får det bli. Sen ska det skrivas finurliga(?) ansökningsbrev så man får ett jobb förhoppningsvis i krokarna av denna goa stad.
Slog an blicken på titeln och kom på varför jag ens skrev den. När jag skulle köra hem från Marika så fick jag ju såklart skrapa rutorna. Som tur var fanns en skrapa till hands dock inga vantar. Jag älskar att skrapa utan vantar då man får en försmak av hur i helvete kallt det kommer bli att köra. Värmen tar ju ett tag att få igång och jag fick köra i hela 10 km/h då fanskapet dessutom immade igen. De bor liksom utanför stan, i Jörlanda, och vägen är lika bred som den är asfalterad - alltså inte alls. Möte fick jag också, skitkul på smal grusväg med noll procent sikt. Finns det nåt bättre än att huttrandes sitta med näsan ovanför instrumentpanelen och stirra framåt för att inte dunka i den mötande bilen? Jag tror inte det...
Ungefär en kvart efter start började jag återfå känseln i mina istappar till fingrar och resan blev plötsligt behaglig. Jag diggar inte direkt motorvägar utan belysning och vid flertalet tillfällen kände jag mig helt knäpp eftersom jag trodde vägen svängde då den inte gjorde det. Helljuset kunde jag inte ha på då det kom mötandes bilar tillräckligt ofta för att det skulle kännas totalt menlöst att sätta på det. Sen har jag en viss förmåga att köra för fort, ja inte jättefort, men 130 istället för 110 blir det nästan automatiskt när jag kör ensam och bara vill komma hem. Jag vågar inte köra fortare med morsans bil då hon verkligen fes-kör i 100 på 110-sträckor, och gud nåde mig om jag sabbar hennes bil med en krock eller liknande.
fredag 13 februari 2009
Tomtar På Loftet
Gissa vem som glömde kamerajäveln hemma idag? Som tur var tog jag dock med en nisse hem så jag kunde fota skiten. Ta ett kort alltså, jag sparkade inte på den även om jag hade stor lust...Idag har det varit ännu en underbart svinkall dag då jag stått ute och frusit tårna av mig. Av nån idiotisk anledning hade jag bara ett par strumpor på mig vilket jag ångrade bittert. Till råga på allt så samlades vi och lastade på tomtarna alldeles för tidigt, så när vi kom in till Brunnsparken (Göteborg) vid nio-tiden var det ju givetvis inget folk där. Jo det kom ju en och annan som skulle till jobbet, men vem vill ta med sig en gul plasttomte i början av sin arbetsdag? Inte många gissade vi, och bänkade oss på McDonalds.
30 spänn för en minimal juiceförpackning, en macka som hämtad från pressbyråns skafferi och en kopp färskbryggt kaffe som jag för övrigt hatar. Varför i helvete har folk börjat sälja den skiten överallt istället för det vanliga svarta gevaliakaffet? Efter några svordomar fick jag dock i mig alltihop och kunde se fram emot ännu en toppendag.
Vi var 6 personer, 3 killar och 3 tjejer. Det blev såklart en tjejbil och en killbil. Eller bil, lätta lastbilar körde vi ju runt i. Som tur var slapp vi även idag böter av nån skön anledning. Jag störde mig bara på 1½ tjej, så det var lätt att arbeta. En tjej som hade vart skitschysst hela gårdagen flippade ut lite inuti antar jag då hon fick reda på att jag var typ 10 år äldre än henne. Hon slutade skämta och bara påpekade hur gammal jag var i nån timme, och sen la hon av med snacket helt. Lite trist men det fick la gå. Skäms på dig, Rebecka!
Eftersom jag vet att folk nästan alltid ballar ur lite när jag säger att jag fyller 30 om nån månad så håller jag ju som oftast käften om min ålder så länge det går. Omogna jävlar finns det nämligen gott om.
Tomtehysterin fortsatte, dock inte lika lätt att bli av med dom som igår, dessutom hade nån paketerare kommit på den fina idén att stoppa EN tomte i EN låda. WTF?! Vi hade nog en miljon tomma lådor bakom varje lastbil när vi var klara. Sen bar det iväg till Renova och deras återvinningscentral.
På hemvägen började jag må illa utav bara fan, och det skulle ju vara pricken över i:et att bli drabbad av vinterkräksjukan nu när man bara vill få fast anställning nånstans. Det sistnämnda har visat sig vara fruktansvärt svårt, och det "bästa" jag hittat hittills är som paketerare via Adecco i UPPSALA!!! Fan jag vill inte flytta, och absolut inte genom halva Sverige nu när jag äntligen kommit hem till gamla goa Jöööttebåååårrj.
Jag har även fortfarande känning av nåt som jag hoppas inte är typ en tumör i ryggen. Den hypokondriska tanken sitter i sen Smålandsveckan, då jag först kände nåt konstigt mellan skuldran och ryggraden... Förhoppningsvis går vad-fan-det-nu-är bort av sig själv så slipper jag dra till läkarn å betala cash för en undersökning.
torsdag 12 februari 2009
Fula Gula Tomtar Av Plast
Idag ringde Alexander och snackade jobb igen. Min första tanke var neeeeej, men samtidigt behöver man ju cash så... Turligt nog skulle han inte vara med utan ringde enbart för att snacka in mig i jobbet. Givetvis var det kontantkort även denna gång, med skillnaden att vi också skulle dela ut fula gula plasttomtar... De såg ut som om de skulle kunna göra sig bra i en trädgård eller möjligtvis bredvid TV:n i ett pojkrum. I alla fall galet fula. Just nu har jag till och med glömt vilket företag vi delade ut för hahaha.
Jag fick en hundring per timme och kunde stå så länge jag kände för det, så det var helt okej. Först trodde jag att det skulle vara skitsvårt att dela ut tomtarna. Men *** vad fel jag hade. Tänk er att ni tar två stora lådor på axeln och går till brunnsparken, där ni ställer ner dom. Knappt hinner ni sedan öppna lådorna innan folk bokstavligen slet, knuffades och kastade sig över tomtarna. GULA PLASTTOMTAR!!! Dessutom var de relativt stora, kanske en halvmeter höga liksom.
En tjej var helt hysterisk. -Är tomtarna slut? För jag vill också ha en tomte!
-Ja, men det kommer fler om nån minut bara, vänta lite...
-Ja, för JAG MÅSTE HA EN TOMTE, JAG MÅÅSTE HA EN TOMTE!!! (här skrek hon mig rakt i ansiktet helt jävla förfärat och på gränsen till gråt)
Jag skojar inte när jag säger att folk var som pirayor runt en badande ko. Jag har aldrig i mitt liv varit med om någonting liknande. Men så har jag ju aldrig heller delat ut fula gula tomtar av plast... För inte fan var dom snygga. Jag fick otroligt många frågor som berörde ämnet "Vad fan ska jag göra med den här?". Så jag fick upprepade gånger upplysa dem om att inte f-a-n vet jag, det här är ju ett reklamjippo... -Ställ dom vid TV:n eller i trädgårn vetja!
Lite skum var också en liten kiddo som hade 3 tomtar i nävarna plus att han ställde sig bredbent över en låda och skrek att den var hans. En hel jävla låda!
Tyvärr tog jag inte med kameran, men imorrn ska vi dela ut igen och då får det bli lite bilder som jag lägger ut här. Då ska ni få se på fan =D
Jag fick en hundring per timme och kunde stå så länge jag kände för det, så det var helt okej. Först trodde jag att det skulle vara skitsvårt att dela ut tomtarna. Men *** vad fel jag hade. Tänk er att ni tar två stora lådor på axeln och går till brunnsparken, där ni ställer ner dom. Knappt hinner ni sedan öppna lådorna innan folk bokstavligen slet, knuffades och kastade sig över tomtarna. GULA PLASTTOMTAR!!! Dessutom var de relativt stora, kanske en halvmeter höga liksom.
En tjej var helt hysterisk. -Är tomtarna slut? För jag vill också ha en tomte!
-Ja, men det kommer fler om nån minut bara, vänta lite...
-Ja, för JAG MÅSTE HA EN TOMTE, JAG MÅÅSTE HA EN TOMTE!!! (här skrek hon mig rakt i ansiktet helt jävla förfärat och på gränsen till gråt)
Jag skojar inte när jag säger att folk var som pirayor runt en badande ko. Jag har aldrig i mitt liv varit med om någonting liknande. Men så har jag ju aldrig heller delat ut fula gula tomtar av plast... För inte fan var dom snygga. Jag fick otroligt många frågor som berörde ämnet "Vad fan ska jag göra med den här?". Så jag fick upprepade gånger upplysa dem om att inte f-a-n vet jag, det här är ju ett reklamjippo... -Ställ dom vid TV:n eller i trädgårn vetja!
Lite skum var också en liten kiddo som hade 3 tomtar i nävarna plus att han ställde sig bredbent över en låda och skrek att den var hans. En hel jävla låda!
Tyvärr tog jag inte med kameran, men imorrn ska vi dela ut igen och då får det bli lite bilder som jag lägger ut här. Då ska ni få se på fan =D
Inte senare än två...
Vad fort tiden går. En annan satt precis och läste gårdagens blogginlägg som om han hade skrivit det idag! Man blir ju trött på sig själv ibland. Jag fick riktigt tänka efter vad jag vad jag hade gjort under dan och räkna på fingrarna för att fatta att idag tydigen var en annan dag.
Jag var på arbetsförmedlingen imorse, bara för att inse att "fan det finns ju en risk att jag inte får någon ersättning från a-kassan". Great, tänkte jag och hoppade in i morsans bil och körde hem igen. Denna gång var jag dock ensam i bilen vilket är gött då man kan gasa lite extra och köra ifatt cyklisterna.
Hade tänkt skriva ännu en långis, men Daniel kom nyss in på MSN och drog igång mig till att berätta om mina upplevelser i Kina. Så bloggandet hamnade lite bakom inatt. Nu är dock klockan 01:58 och jag ska smyga ut till köket och ta en nattmacka.
Det är lite speciellt det där. När man ska gå så tyst man kan på tå, för att inte väcka morsan och hennes sambo, så knakar ens fötter extra mycket. Det är alltså inte golvet som knarrar utan mina plattfötter som låter. Dessutom går jag ju i strumplästen så hela skiten är ju ofattbar. Tänk er att ni tar ett steg. På vägen upp från golvet så knakar foten till och när ni sätter ner den nästa gång säger det knak igen. Och det låter MYCKET. Idag råkade jag runt 17-tiden dessutom knäcka till lite för mycket och gick haltandes runt resten av kvällen.
02:22 Vafan hände? Panik i sinnet och arg på mig själv. Automatiskt tänker jag, dum som jag är, "jaha, inte senare än 03:00 då". För tillfället lyser mina nikotintuggummin med sin frånvaro och de röda marlboro jag har liggandes här smakar så sjukt jävla illa. Röker jag en cigg smakar munnen arsel av röken när jag vaknar. Tar jag ett nikotugg känns munnen som en läkemedelsfabrik efter natten även om jag borstar tänderna efteråt. Och det där med att man minsann ska tugga litegrann, låta nikotinsaften rinna ut lite så att man slipper svälja flera liter av fanskapet, fungerar ju inte alls. Nej, jag trycker i mig ett nikotugg och sen tuggar jag frenetiskt på det tills jag får sitta och spotta ut hela tiden för det blir på tok för starkt. Tankarna vandrar till gamla västernfilmer där folk tuggar tuggtobak och loskar stora blaffor i kopparna. Jag har alltså blivit en data-cowboy som sitter på min fotpall och spottar nikotin i kaffet.
Gud bevare att jag glömmer vad som är i koppen och tar en slurk. Det skulle lätt hamna i samma liga som när farsan hade lagt ur sin kramsnus i mitt mjölkglas, och jag sjukt törstig tömde glaset...
Allt jag minns är att det kändes grusigt på slutet och att det inte heller smakade hallon!
natti
Jag var på arbetsförmedlingen imorse, bara för att inse att "fan det finns ju en risk att jag inte får någon ersättning från a-kassan". Great, tänkte jag och hoppade in i morsans bil och körde hem igen. Denna gång var jag dock ensam i bilen vilket är gött då man kan gasa lite extra och köra ifatt cyklisterna.
Hade tänkt skriva ännu en långis, men Daniel kom nyss in på MSN och drog igång mig till att berätta om mina upplevelser i Kina. Så bloggandet hamnade lite bakom inatt. Nu är dock klockan 01:58 och jag ska smyga ut till köket och ta en nattmacka.
Det är lite speciellt det där. När man ska gå så tyst man kan på tå, för att inte väcka morsan och hennes sambo, så knakar ens fötter extra mycket. Det är alltså inte golvet som knarrar utan mina plattfötter som låter. Dessutom går jag ju i strumplästen så hela skiten är ju ofattbar. Tänk er att ni tar ett steg. På vägen upp från golvet så knakar foten till och när ni sätter ner den nästa gång säger det knak igen. Och det låter MYCKET. Idag råkade jag runt 17-tiden dessutom knäcka till lite för mycket och gick haltandes runt resten av kvällen.
02:22 Vafan hände? Panik i sinnet och arg på mig själv. Automatiskt tänker jag, dum som jag är, "jaha, inte senare än 03:00 då". För tillfället lyser mina nikotintuggummin med sin frånvaro och de röda marlboro jag har liggandes här smakar så sjukt jävla illa. Röker jag en cigg smakar munnen arsel av röken när jag vaknar. Tar jag ett nikotugg känns munnen som en läkemedelsfabrik efter natten även om jag borstar tänderna efteråt. Och det där med att man minsann ska tugga litegrann, låta nikotinsaften rinna ut lite så att man slipper svälja flera liter av fanskapet, fungerar ju inte alls. Nej, jag trycker i mig ett nikotugg och sen tuggar jag frenetiskt på det tills jag får sitta och spotta ut hela tiden för det blir på tok för starkt. Tankarna vandrar till gamla västernfilmer där folk tuggar tuggtobak och loskar stora blaffor i kopparna. Jag har alltså blivit en data-cowboy som sitter på min fotpall och spottar nikotin i kaffet.
Gud bevare att jag glömmer vad som är i koppen och tar en slurk. Det skulle lätt hamna i samma liga som när farsan hade lagt ur sin kramsnus i mitt mjölkglas, och jag sjukt törstig tömde glaset...
Allt jag minns är att det kändes grusigt på slutet och att det inte heller smakade hallon!
natti
tisdag 10 februari 2009
I Love Laktos
Idag har jag varit riktigt duktig. Eller duktig, HA, jag gick ju aldrig till sängs igår. Men förutom den lilla missen som resulterade i för mycket kaffedrickande och därav en riktigt sur mage, så har dagen varit kanon. Kanske berodde den timslånga toalettsittningen jag gjorde på morgonen, på att jag även drack 3 stora glas C-Vitamin(brustablett) plus ett glas apelsinjuice under natten. Min mage har ju varit allmänt (o)rolig sen magkatarren satte igång för 6 år sedan. Nog om det. Det var i alla fall en mindre trevlig upplevelse som jag inte rekommenderar ens min värsta fiende. Fast det gör jag nog ändå. Skit ska skit ha, bokstavligt talat.
Efter min berg och dalbana på toan så liftade jag med morsan in till stan. Jag älskar att åka bil med henne, särskilt när hon håller 65 på 70-vägen. Och det faktum att hon inte saktar in vid fartguppen på 30-sträckorna får mig ju bara att jubla inombords. Damn it! Mådde man inte dåligt innan så... Hennes bil saknar ju dessutom såna där handtag i taket ovanför sidorutorna så man studsar ju till rätt bra.
Efter ett vad jag trodde skulle gå smidigt bankbesök(idioter!), var det bara att ta bussen hem igen. En resa jag givetvis somnade på och missade därigenom min hållplats med nån kilometer. Men det gäller att tänka positivt i ett svinkallt Sverige och en extra promenad är väl aldrig fel. Eller?
Under promenaden hem funderade jag på om det var min vaga laktosintolerans som satt igång magen redan igår, ett huvudbry som slutade med att jag gick till en kiosk i närheten och köpte TVÅ glassar!? Tiptop och Magnum, båda mjölkprodukter med smak av vanilj och choklad och jag kunde nästan lukta mig till ännu en dag på toaletten. För övrigt måste jag passa på att säga att Tiptop helt har tappat stinget. Den brukade ju vara min favorit, men nu har de satt nougatöverdragna riskorn(typ ris-choklad) på utsidan istället för de delikata små grejerna som satt där förr. Smaken är inte densamma heller. Ett nerköp alltså. Dock var Magnumen i världsklass och jag njöt av varje tugga. Yes, ni läste rätt, jag är en glasstuggare, inget jävla slickande för mig inte.
Varför jag dumt nog satt uppe en hel natt var för den enkla anledningen att jag skulle ringa den svenska ambassaden i Thailand. De ligger rent tidsmässigt i vår framtid så det går alltid åt helvete när man ska ringa auktoriteter där. Eller heter det så? Auktoritärer? Näe... Min grammatik och ordförståelse är inte vad den en gång var, och min svensklärarinna till mor skulle nog vända sig i sin framtida grav om hon hört mina bryderier(läs: funderingar).
Någon gång runt 17-tiden slutade jag att fungera idag och toksomnade ovanpå gamla räkningar och viktiga papper som jag så fint placerat i ordning på min säng. 3 timmar senare vaknade jag igen och fattade inte ett skit. Totalt desorienterad och "tjock" i huvudet. Kan ha varit en grov miss att somna sådär, för här sitter man nu, 01:07, och är pigg som en jävla mört. Sicket uttryck förresten, pigg som en mört. Är en mört piggare än en abborre då eller? Vem är idioten som kom på det där från början? Tål att undersökas. Dock inte nu. Nej nu ska här spelas lite S&G, sen blir det bingen igen.
Tankegångar just nu: "imorgon ska jag fanimej vara duktig, jag ska upp tidigt och göra saker, fixa papper och läsa om uppehållstillstånd. Jag ska bryta mina dåliga rutiner och sova på nätterna, inte dagarna".
^^Lycka till liksom. Det är svårt att lära en gammal hund sitta. Särskilt den här hunden...
natti
Efter min berg och dalbana på toan så liftade jag med morsan in till stan. Jag älskar att åka bil med henne, särskilt när hon håller 65 på 70-vägen. Och det faktum att hon inte saktar in vid fartguppen på 30-sträckorna får mig ju bara att jubla inombords. Damn it! Mådde man inte dåligt innan så... Hennes bil saknar ju dessutom såna där handtag i taket ovanför sidorutorna så man studsar ju till rätt bra.
Efter ett vad jag trodde skulle gå smidigt bankbesök(idioter!), var det bara att ta bussen hem igen. En resa jag givetvis somnade på och missade därigenom min hållplats med nån kilometer. Men det gäller att tänka positivt i ett svinkallt Sverige och en extra promenad är väl aldrig fel. Eller?
Under promenaden hem funderade jag på om det var min vaga laktosintolerans som satt igång magen redan igår, ett huvudbry som slutade med att jag gick till en kiosk i närheten och köpte TVÅ glassar!? Tiptop och Magnum, båda mjölkprodukter med smak av vanilj och choklad och jag kunde nästan lukta mig till ännu en dag på toaletten. För övrigt måste jag passa på att säga att Tiptop helt har tappat stinget. Den brukade ju vara min favorit, men nu har de satt nougatöverdragna riskorn(typ ris-choklad) på utsidan istället för de delikata små grejerna som satt där förr. Smaken är inte densamma heller. Ett nerköp alltså. Dock var Magnumen i världsklass och jag njöt av varje tugga. Yes, ni läste rätt, jag är en glasstuggare, inget jävla slickande för mig inte.
Varför jag dumt nog satt uppe en hel natt var för den enkla anledningen att jag skulle ringa den svenska ambassaden i Thailand. De ligger rent tidsmässigt i vår framtid så det går alltid åt helvete när man ska ringa auktoriteter där. Eller heter det så? Auktoritärer? Näe... Min grammatik och ordförståelse är inte vad den en gång var, och min svensklärarinna till mor skulle nog vända sig i sin framtida grav om hon hört mina bryderier(läs: funderingar).
Någon gång runt 17-tiden slutade jag att fungera idag och toksomnade ovanpå gamla räkningar och viktiga papper som jag så fint placerat i ordning på min säng. 3 timmar senare vaknade jag igen och fattade inte ett skit. Totalt desorienterad och "tjock" i huvudet. Kan ha varit en grov miss att somna sådär, för här sitter man nu, 01:07, och är pigg som en jävla mört. Sicket uttryck förresten, pigg som en mört. Är en mört piggare än en abborre då eller? Vem är idioten som kom på det där från början? Tål att undersökas. Dock inte nu. Nej nu ska här spelas lite S&G, sen blir det bingen igen.
Tankegångar just nu: "imorgon ska jag fanimej vara duktig, jag ska upp tidigt och göra saker, fixa papper och läsa om uppehållstillstånd. Jag ska bryta mina dåliga rutiner och sova på nätterna, inte dagarna".
^^Lycka till liksom. Det är svårt att lära en gammal hund sitta. Särskilt den här hunden...
natti
Godmorgon Mister Nocturnal!
-Godmorgon Mister Nocturnal, sa min halvbror Sebbe när jag mötte honom i hallen nyss. Jag stod som ett frågetecken varefter han förklarade att det betyder "nattlig". Fan, idag är jag faktiskt trött som ett as och vill bara slänga mig i bingen och somna in. Dock har jag lovat tjejen med stort T att ringa svenska ambassaden i Bangkok. Så här sitter man nu(01:07) och väntar på att klockan ska pipa 02:30, för då är tiden i Thailand 08:30. Har jag rejäl otur så har inte ambassaden telefontid vid den tiden, utan istället 14:00-15:00 vilket då betyder att jag svärandes får hoppa i säng och gå upp igen vid 08:00 för ett nytt försök.
Lisa, min gamla polarinna(!) är i och för sig på MSN så jag har åtminstone nån vettig person att snacka med. Annars kan jag ju alltid gå in på Skissa & Gissa på Passagen och regera som den kung man än gång var där inne. Det känns dock skrattretande att sitta där med den mus jag för tillfället har. Den är extremt svår att rita med och den hoppar iväg över skärmen som om den hade eget liv. Ha aldrig en gammal dålig optisk mus på ett glatt underlag.
01:29 Wow, tiden spinner iväg som en spindel som drar tråden baklänges in genom arslet igen. Skön jämförelse va?
Fan, jag är rätt oroad över framtiden måste jag säga, samtidigt har jag nån känsla i bakhuvudet om att allt kommer lösa sig snart. Jag är som vissa av er vet, jävligt arbetslös och fattig som få. Att bo med min morsa är tacksamt men kanske skiter det sig i längden. Och nu när vi äntligen har en bra relation igen vill man ju inte sabba det genom att vistas för mycket i varandras närhet. Eller man kanske ska säga så här: jag är van att bo själv med mina egna regler och att nu när jag snart är 30 år, flytta hem igen, kan sluta med ett brak. Eller möjligtvis bråk. Jag har bitit mig själv i tungan ett antal gånger under den korta tid jag spenderat här.
Imorgon ska jag förhoppningsvis gå till banken, jag ska ta mig fan vakna tidigt och få saker gjorda istället för att sova halva dan. Det är nämligen varken bra för plånboken eller psyket. Jag behöver ett jobb, fixa eget boende och få tillbaks den underbara känslan av att klara sig själv. Det känns verkligen som om man hoppat 15 år tillbaks i tiden när man bor här. Inget fel på morsan, men jag klarar inte av det här länge till.
01:50 Gött, snart är jag där. Strax kan jag få ringt det där skitroliga samtalet och dra mig till sängs. Nu blir det dock lite Skissa & Gissa så jag får upp humöret ;D
Lisa, min gamla polarinna(!) är i och för sig på MSN så jag har åtminstone nån vettig person att snacka med. Annars kan jag ju alltid gå in på Skissa & Gissa på Passagen och regera som den kung man än gång var där inne. Det känns dock skrattretande att sitta där med den mus jag för tillfället har. Den är extremt svår att rita med och den hoppar iväg över skärmen som om den hade eget liv. Ha aldrig en gammal dålig optisk mus på ett glatt underlag.
01:29 Wow, tiden spinner iväg som en spindel som drar tråden baklänges in genom arslet igen. Skön jämförelse va?
Fan, jag är rätt oroad över framtiden måste jag säga, samtidigt har jag nån känsla i bakhuvudet om att allt kommer lösa sig snart. Jag är som vissa av er vet, jävligt arbetslös och fattig som få. Att bo med min morsa är tacksamt men kanske skiter det sig i längden. Och nu när vi äntligen har en bra relation igen vill man ju inte sabba det genom att vistas för mycket i varandras närhet. Eller man kanske ska säga så här: jag är van att bo själv med mina egna regler och att nu när jag snart är 30 år, flytta hem igen, kan sluta med ett brak. Eller möjligtvis bråk. Jag har bitit mig själv i tungan ett antal gånger under den korta tid jag spenderat här.
Imorgon ska jag förhoppningsvis gå till banken, jag ska ta mig fan vakna tidigt och få saker gjorda istället för att sova halva dan. Det är nämligen varken bra för plånboken eller psyket. Jag behöver ett jobb, fixa eget boende och få tillbaks den underbara känslan av att klara sig själv. Det känns verkligen som om man hoppat 15 år tillbaks i tiden när man bor här. Inget fel på morsan, men jag klarar inte av det här länge till.
01:50 Gött, snart är jag där. Strax kan jag få ringt det där skitroliga samtalet och dra mig till sängs. Nu blir det dock lite Skissa & Gissa så jag får upp humöret ;D
söndag 8 februari 2009
Jag föddes naken
Blöt och blå, föddes man naken enligt Helt Off's dänga "Bara För Jag Smögar". Och det är precis så jag känner nu. Naken och jävlig med knappt en krona på fickan, dock jobbade jag hela veckan som nyss gått förbi. Men de pengarna kommer ju inte förrän den 25:e eller vad han nu sa, chefen. En chef jag inte längre har eftersom jag INTE kommer hoppa på det där jobbet igen.Att dela ut gratisreklam(Comviq kontantkort) kan låta enkelt men gud vilket psykiskt nedbrytande och minst sagt tärande arbete. Kör man "informera-den-potentiella-kunden"-stilen så säger 8 av tio svenskar nej. Dock finns ju den mindre fina men oh så mycket lättare varianten "att-bara-säga-varsågod-och-le-som-en-idiot" som fungerar så mycket bättre. Jag sa nog "VAARSÅÅGOOOOD!" en miljon gånger. Smajlandet gav mig dessutom migrän som en trevlig men sen julklapp. Så ni kan tänka er att jag log för kung och fosterland.
För att överleva mina utgifter för den gångna veckan fick jag ta ut så mycket som det bara gick på mina sista fondkonton. 800 på vardera blev bara 600(x2) ungefär eftersom man bara fick ta ut 75% som högst. Vad fan liksom, de där kontona går ju bara nedåt ändå och jag vill ju bara få ut skiten som är kvar, inte ha så kallad is i magen och vänta på en eventuell uppgång om tio år.
Slitsam vecka kan man lugnt säga. Vi sattes 4 personer i en på utsidan relativt fin husbil och levde tätt inpå varandra i 5 dar. Iofs när vi fick bilen så såg den ut som 7 svåra år. Men efter en alldeles för trång biltvätt lyckades vi åtminstone ha ett schysst yttre att visa upp.
Hur jag kunde överleva är en bra fråga, och Robinsonäventyren på teve känns ju knappt nämnvärt i jämförelse. Sa jag att jag bodde med min kompis(?!) och två brudar? Nej det missade jag väl helt. Min så kallade kompis Alex som jag orkar med i säkert 1 hel timme innan jag blir galen av hela hans attityd. Hela jorden ska rätta sig efter honom och han är totalt oresonabel. Ja, jag kan väl erkänna att en del mindre snälla ord utbyttes mellan oss. Och om du, Alex, sitter och läser denna lilla blog nu får jag la passa på att säga att du är förbannat... Eller skit samma, jag vet ju att du inte kommer ändra ditt sätt ändå. Enough said. Åter till historien om resan till jordens inre eller åtminstone till Sveriges baksida (Småland). Det är väl nästan samma sak, eller? =)
Tjejerna var helt okej. Jag störde mig lite lätt, eller snarare rätt fett, på Victoria ett tag men det gick över. Jag är väl inte heller helt enkel att leva med, fan en annan har ju bott ensam i flera år. Iofs bodde jag ju senast med tjejen ett år. Dock vet vi ju hur det var i Kina när jag bodde först med Felicia och vafan hette hon - Maria. Det var ju ingen höjdare. Och sen blev det ju att bo med de tre kineserna, sicket bakslag. Vad jag nu försöker få ut av detta enorma bubbel av tankar som formligen sprutar ut så här nattetid är: en sån här resa hade varit kanon UTAN DIG ALEX!
Ahhh, det kändes bra! Som att ta steget ut ur en kalldusch och komma in i värmen. Återigen sitter jag i verkligheten och letar jobb. Vad blir det nästa gång är frågan? Jag måste ju få tag på ett schysst, eller iofs skit samma om det är schysst eller ej. Ge mig ett jobb bara, dock utan ovan nämnda idiot. Nu har jag skrivit i en hel timme, så det här måste vara århundradets längsta inlägg. Eller så skriver jag otroligt sakta ser jag nu när jag scrollat upp och insett att det fan inte blivit så mycket text ändå. Mest en massa babbel. Eller bubbel. Ensam, naken och blå. Gulblå. Som den svenne man är.
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
