Idag hade jag för första gången på länge, nästan en arbetsintervju. Ja jag ska väl ta dagen från början så jag sparar det bästa till sist.
Jag gick upp tidigt i morse och tog tåget in till stan för att leta fräscha kläder plus en klippning som hade behövts för flera veckor sen. Idag skulle jag ju nämligen på arbetsintervju och då vill man ju se reko ut och inte komma i sina vanliga gamla trasor. Efter 10 minuter inne på H&M ledsnade jag totalt och bestämde mig för att gå till McDonalds och ta en morgonburgare. Samtidigt satte jag mig så strategiskt att jag kunde flukta på förbipasserande människors outfits. Fan vad gött med vandrande skyltdockor, tänkte jag för mig själv medan jag sög i mig den härliga doften av min fuktiga... Av min fuktiga BURGARE! Vadfan trodde du egentligen va? Förresten, är det inte stört att McDonalds hamburgare/ostburgare i princip alltid är fuktiga utanpå brödet, det måste ju vara världens kondens mellan hamburgarn och "omslagspappret"?
Åter befinner vi nu oss i Hans smygtittande, där han just bestämt sig för mörkblå jeans och vit piké. Han lyckas hitta lagom "billiga" jeans för 400 spänn och givetvis fanns det inte nåra vita piké nånstans utom i en affärjävel som tog 500 spänn för två stycken. Och då var man ju såklart tvungen att ta två, för inte fan lägger jag 300 för en som erbjudandet ljöd. FAN! Alltså, i Kina/Thailand hade jeansen kostat knappt en hundring om ens det, och pikén mindre än det.
Varför tog jag inte med mer kläder hem från asien? Jag hade nämligen en alldeles för tung väska och fick göra mig av med diverse grejer, såsom kläder vid hemresan. Snacka om att svära inombords!
Efter köpet letade jag febrilt efter en billig frisör, jag snackade bla med en gubbe som sålde Faktum, och ringde nummerupplysningen, samt gick in hos X antal frisörsalonger. 300 spänn, 250 spänn och sen hittade jag till slut Faktumförsäljarens tips: 120 spänn nära stigbergstorget. Jag kan ju säga så här: om snubben ens haft en sax i sin hand tidigare hade jag förmodligen kommit ihåg vad salongsjäveln hette och då dessutom promotat den lite. Det tänker jag framförallt inte göra nu. Jag har numera lagom kort hår, sen har jag en bulle av hår i fronten och nej jag kan inte förklara. Efter att två gånger ha försökt få in honom på den rätta vägen, alltså min väg, så visste jag att det var lönlöst. Han erbjöd sig att lägga i gelé men jag tackade nej, som den artiga jävel jag är. Gelé å vax döljer ju det mesta, men e ju najs om man har en frilla som funkar utan massa skit i... Ser nu att bilden inte gör min frisyr rättvisa. Men jag kan ju säga såhär då, det ÄR värre än det ser ut här nedanför.
Oj! Nu glömde jag ju nästan att berätta om själva intervjun. Ungefär 40 minuter innan jag ska vara där, så ringer gubben som håller i mötet, och säger att han har fått ett elfel på bilen. Därför kan han inte komma, och var dessutom i färd med att bärga bilen tillbaks till sin hemstad och ber om att få återkomma i början av nästa vecka istället... Jippi?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha 120 spänn för en klippning,att du ens vågade gå in där.Vågat tycker jag!
SvaraRaderaDu ska vara glad att du har kvar dina öron!
Kul med arbetsintervjun,vad är det för kneg?Önskar dig all lycka!
ja man skulle väl kunna kalla det dammsugarförsäljare... åker ut till kunden som företaget redan bokat möte med, sen demonstrerar jag grejen och ja.. låter sköj va?
SvaraRadera