Det kändes idag som om man var med i en billig amerikansk Hollywoodrulle.
Klockan elva skulle jag vara på plats hos Faceways och få en arbetsintervju. Trodde jag. När jag kom dit visade dom in mig i ett avlångt rum med ett ovalt bord. Där satt det redan två personer, och efter mig anlände det tre till. Så vi var sex stycken som fick höra vad de hade att säga till oss.
- Det här är ett jävla skitjobb! Jag ska inte ljuga för er och säga att jobbet är bra, när det inte är det. Men ligger man i så tjänar man bra.
Fan vad han snackade. Det kändes som om de ville skrämma bort dom som inte pallade trycket och ha kvar "eliten" hahaha. Damnit! Jag fick jobbet, men frågan är hur länge man lyckas ha kvar det. Att värva doneringar på fält kan väl knappast vara någon höjdare?! Dock är jag i jävligt stort behov av cash eftersom inte ens a-kassan har infunnit sig i min plånbok.
ÄR NI PENGAKÅTA NU DÅ - sa han igen och jag fick fram ett svagt "yes". Tjejen breve mig vred sig krystat. Det var lite som en amerikansk mupp som skulle få igång publiken vid en match eller ja ni fattar...
Efter vi hade suttit runt det runda bordet så körde de personliga intervjuer med oss. Där inne kom ju dagens kommentar nummer 2, när en av "veteranerna" från fältgänget frågade mig: "men är du lite crazy nu då?". Jag hann fundera en millisekund och fick svara "ja jag är väl lite crazy", för att hamna i gänget? Gud. Vilken intervju. Nu ska jag ta igen mig i helgen så jag kan köra 110% och satsa järnet hela tiden.
Det här jobbet hade jag aldrig kunnat tänka mig innan jag blev arbetslös. Jag skrattade gott åt folk som förgäves pimplade folk i femman, och satte mobilen till örat så jag såg upptagen ut och slapp bli påhoppad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar