Inte senare än två...

Vad fort tiden går. En annan satt precis och läste gårdagens blogginlägg som om han hade skrivit det idag! Man blir ju trött på sig själv ibland. Jag fick riktigt tänka efter vad jag vad jag hade gjort under dan och räkna på fingrarna för att fatta att idag tydigen var en annan dag.

Jag var på arbetsförmedlingen imorse, bara för att inse att "fan det finns ju en risk att jag inte får någon ersättning från a-kassan". Great, tänkte jag och hoppade in i morsans bil och körde hem igen. Denna gång var jag dock ensam i bilen vilket är gött då man kan gasa lite extra och köra ifatt cyklisterna.

Hade tänkt skriva ännu en långis, men Daniel kom nyss in på MSN och drog igång mig till att berätta om mina upplevelser i Kina. Så bloggandet hamnade lite bakom inatt. Nu är dock klockan 01:58 och jag ska smyga ut till köket och ta en nattmacka.
Det är lite speciellt det där. När man ska gå så tyst man kan på tå, för att inte väcka morsan och hennes sambo, så knakar ens fötter extra mycket. Det är alltså inte golvet som knarrar utan mina plattfötter som låter. Dessutom går jag ju i strumplästen så hela skiten är ju ofattbar. Tänk er att ni tar ett steg. På vägen upp från golvet så knakar foten till och när ni sätter ner den nästa gång säger det knak igen. Och det låter MYCKET. Idag råkade jag runt 17-tiden dessutom knäcka till lite för mycket och gick haltandes runt resten av kvällen.

02:22 Vafan hände? Panik i sinnet och arg på mig själv. Automatiskt tänker jag, dum som jag är, "jaha, inte senare än 03:00 då". För tillfället lyser mina nikotintuggummin med sin frånvaro och de röda marlboro jag har liggandes här smakar så sjukt jävla illa. Röker jag en cigg smakar munnen arsel av röken när jag vaknar. Tar jag ett nikotugg känns munnen som en läkemedelsfabrik efter natten även om jag borstar tänderna efteråt. Och det där med att man minsann ska tugga litegrann, låta nikotinsaften rinna ut lite så att man slipper svälja flera liter av fanskapet, fungerar ju inte alls. Nej, jag trycker i mig ett nikotugg och sen tuggar jag frenetiskt på det tills jag får sitta och spotta ut hela tiden för det blir på tok för starkt. Tankarna vandrar till gamla västernfilmer där folk tuggar tuggtobak och loskar stora blaffor i kopparna. Jag har alltså blivit en data-cowboy som sitter på min fotpall och spottar nikotin i kaffet.

Gud bevare att jag glömmer vad som är i koppen och tar en slurk. Det skulle lätt hamna i samma liga som när farsan hade lagt ur sin kramsnus i mitt mjölkglas, och jag sjukt törstig tömde glaset...
Allt jag minns är att det kändes grusigt på slutet och att det inte heller smakade hallon!

natti