Iskall Hand Utan Vante

Haha. Titeln på detta inlägg låter ju nästan som en pocket-thriller. Skitsamma, nu kör vi!

Idag har jag dels varit duktig och ansökt 4 jobb. Inget av dom i Göteborg, så även om jag får napp så vet jag inte om jag vill ha dem. Att flytta ifrån mitt sociala nätverk en gång till har jag inte lust med.
Jag har också haft en skön kväll hemma hos Christian, Marika och lilla Emma. Det var rätt mycket folk faktiskt, och en del kids. Gabriel 3 år var livlig som få och kastade leksaker på golvet med jämna mellanrum. Stoj och stök alltså =)

Wow, skrivkramp och tom i huvudet... Sicken blackout hahaha. Det är ju nästan som att jag får slänga in ett avsnitt av Vildrockaren, boken som aldrig blev av. Eller så får det bli lite S&G på passagen. Det sistnämnda känns ju mest relevant just nu så det får det bli. Sen ska det skrivas finurliga(?) ansökningsbrev så man får ett jobb förhoppningsvis i krokarna av denna goa stad.

Slog an blicken på titeln och kom på varför jag ens skrev den. När jag skulle köra hem från Marika så fick jag ju såklart skrapa rutorna. Som tur var fanns en skrapa till hands dock inga vantar. Jag älskar att skrapa utan vantar då man får en försmak av hur i helvete kallt det kommer bli att köra. Värmen tar ju ett tag att få igång och jag fick köra i hela 10 km/h då fanskapet dessutom immade igen. De bor liksom utanför stan, i Jörlanda, och vägen är lika bred som den är asfalterad - alltså inte alls. Möte fick jag också, skitkul på smal grusväg med noll procent sikt. Finns det nåt bättre än att huttrandes sitta med näsan ovanför instrumentpanelen och stirra framåt för att inte dunka i den mötande bilen? Jag tror inte det...

Ungefär en kvart efter start började jag återfå känseln i mina istappar till fingrar och resan blev plötsligt behaglig. Jag diggar inte direkt motorvägar utan belysning och vid flertalet tillfällen kände jag mig helt knäpp eftersom jag trodde vägen svängde då den inte gjorde det. Helljuset kunde jag inte ha på då det kom mötandes bilar tillräckligt ofta för att det skulle kännas totalt menlöst att sätta på det. Sen har jag en viss förmåga att köra för fort, ja inte jättefort, men 130 istället för 110 blir det nästan automatiskt när jag kör ensam och bara vill komma hem. Jag vågar inte köra fortare med morsans bil då hon verkligen fes-kör i 100 på 110-sträckor, och gud nåde mig om jag sabbar hennes bil med en krock eller liknande.