Uff. Natten efter filmjölksduellen var väl inte den bästa men det kan jag leva med. Jag har fått en så usel dygnsrytm att jag går och funderar på om ett nattskift är det enda tänkbara för mig.
Idag har jag gått runt som en levande gasballong, men får la skylla mig själv då det även blev en stor härlig tallrik vaniljglass under ovan nämnda natt.
På morgonen med ynka tre timmars sömn i bagaget gjorde jag en otroligt seg resa till mitt gamla jobb. Där fick jag reda på att min f.d. chef INTE hade skickat iväg brevet hon lovade att skicka till mig för en månad sen. Vad glad man blir av sånt...
Frågade om jobb också, men det var rätt dött med det. Imorgon bär av igen till samma ställe då jag ska få arbetsgivarintyg att skicka till a-kassan. Inte fan vågar jag lita en gång till på att hon ska skicka något till mig.
Jag mötte Marika med sin lilla Emma där av ren men go tillfällighet, vi tog även en sväng på stan innan vi drog åt olika håll. Fan, det hade varit kanon med en unge just nu. Eller ja, kanske inte i dessa arbetslöstider men jag har känner att jag passerat stadiet "unge?-nej-nej-nej-det-är-jag-på-tok-för-ung-för".
Tyvärr har jag ju inga äggledare så jag kan inte fixa det där själv. Fast lika glad är jag för det, för läste nämligen någonstans att föda barn skulle kunna jämföras med att försöka skita ut en stol(!) - AJ AJ AJ!!!
torsdag 26 februari 2009
tisdag 24 februari 2009
Filmjölksrebellen
Hmm... Nånting gör mig jävligt förbryllad. I min laktosintoleranta del av världen har jag hittills bara kunnat äta glass utan alltför stora konsekvenser. Jag brukade i och för sig svepa i mig glas efter glas av mjölk när jag var liten, men efter att i princip slutat att dricka det/den helt och hållet, så blev jag intolerant istället. Idag blev jag dock så inihelvete sugen på jordgubbsfil, och drack ett helt jävla glas! Det var imorse(eller var det igår?), och jag har ta mig fan inte haft några gasproblem än. Så nyss vågade jag mig på ett glas bananfilmjölk med... Och just nu är jag väldigt sugen på ett till, men man kanske inte ska förhasta sig?
Jag har verkligen hållt mig ifrån mjölk under hela vistelsen i Kina och nu kommer man hem och är återställd? Vadfan hände liksom? Vågar jag mig på ett glas mellanmjölk tex? En sur mage är ju ALLTID fel. Det här tål minsann att tänkas på...
Nu ska jag gå och ta mig ett till glas av bananfilen, ahh, jag kan fan inte tro det är sant =D
Ingen mer soyamjölk, havreglass, laktosfri mjölk som för övrigt smakar bajs, och inte heller behöver jag snåla med smöret!!! OMG! Är detta sant?
Hoppas min morgondag blir trevlig och att mitt inre och yttre väder inte får erfara allt för många spänningar.
-SKÅL!
Jag har verkligen hållt mig ifrån mjölk under hela vistelsen i Kina och nu kommer man hem och är återställd? Vadfan hände liksom? Vågar jag mig på ett glas mellanmjölk tex? En sur mage är ju ALLTID fel. Det här tål minsann att tänkas på...
Nu ska jag gå och ta mig ett till glas av bananfilen, ahh, jag kan fan inte tro det är sant =D
Ingen mer soyamjölk, havreglass, laktosfri mjölk som för övrigt smakar bajs, och inte heller behöver jag snåla med smöret!!! OMG! Är detta sant?
Hoppas min morgondag blir trevlig och att mitt inre och yttre väder inte får erfara allt för många spänningar.
-SKÅL!
måndag 23 februari 2009
Sjusovarn...
- Okay, sure you can call me to wake me up tomorrow at 9 a.m. !
Följande morgon(läs idag) :
09:30 -Time to wake up Hans! I couldnt call you earlier but now you have to make that important phone call...
- Sure, yes, yes, yes, yes, yes, I will, I promise byebye.
Sen somnade man ju givetvis om igen.
10:30 -You still sleepin' ? Well just make that phone call to the company and then you can sleep again hao ma?
- Sure I will do it right now! Im gonna do it I swear. Byebye!
Zzzzzz...
11:30 -You seriously need to get up and do that damn phone call now!
- Yeah, come on can u stop calling me goddamn I need to sleep! I will do the phone call right now! BYEBYE!
Zzzz....
Sen vaknade jag runt 13 igen, yrvaken ringde man då sitt lilla telesamtal som iofs gav ett givet nej i mitt skattsökande. Inget guld den här gången heller. Mitt morgonhumör är dessutom från en annan värld och jag kan verkligen ge mig fan på att komma upp kvällen innan, men efter ett antal timmars snusande förvandlas jag till sovzombien som vill döda allt och alla som står i vägen för hans sömn. Alternativt hiva mobilen i väggen.
Fan. Har en blomfluga som verkar älska mig just nu. Vad jag än gör, så kommer han/hon hela tiden tillbaks. Kanske är det farmor som är på besök? Jag har ju ändå knäppt iven den med fingret och tryckt ner den mellan tangenterna ett antal ggr nu, när fattar den då vinken? Din störda jävel ge fan i mig är ju de budskap jag gett så tydligt.
DÄR! Nu smätte jag iväg den med fingret igen, HAHA nu ska vi se om den har mage att komma hit igen.
På tal om nåt helt annat: igår var jag med min kompis Lisa på Afrikaträff. Jävligt trevligt trots att man bara följde på och inte hade alls nån del i vare sig barnhem eller volontärarbete... Dessutom e jag ju inte ens intresserad av Afrika över huvud taget så snacka om att komma till fel ställe. Lisa har nämligen vart 3 månader i Tanzania och bott på barnhem. Ja alltså hon jobbade, hon var ju inte barnhemsbarn... MEN VAFAN FLUGAN E NU HÄR IGEN?! Fast nu trillade den ner vid sidan av F8-knappen och där hoppas jag fanimej att den förgås!
Efter att vi kommit innanför dörren och jag presenterat mig som Lisas kompis till allt och alla, så sa värdinnan: -Ja och så ska vi bara köra välkomstdansen också innan vi äter. SAY WHAT? Jaha, så stod alla i ring typ och vi shakeade våra stela svenska höfter till musik som knappt svängde tills Kerstin som hon hette tyckte att det räckte. Jag antar att jag pleasade de afrikanska gudarna ganska dåligt för maten var ingen höjdare, dock var Kerstins gubbe rätt skön att snacka med. Han berättade ivrigt om ALLT som rörde deras verksamhet - de driver en förening som skickar ner cash till en "mamma" som har ett barnhem i, ja just det, Tanzania.
Jävligt imponerande med folk som bryr sig såpass mycket om andra att de skapar en förening och värvar andra personer som lägger en månatlig summa för att hjälpa. Jag hade nog haft lättare att ge till ett sånt där projekt än till RÄDDABARNEN där man inte riktigt vet vad pengarna går till.
Följande morgon(läs idag) :
09:30 -Time to wake up Hans! I couldnt call you earlier but now you have to make that important phone call...
- Sure, yes, yes, yes, yes, yes, I will, I promise byebye.
Sen somnade man ju givetvis om igen.
10:30 -You still sleepin' ? Well just make that phone call to the company and then you can sleep again hao ma?
- Sure I will do it right now! Im gonna do it I swear. Byebye!
Zzzzzz...
11:30 -You seriously need to get up and do that damn phone call now!
- Yeah, come on can u stop calling me goddamn I need to sleep! I will do the phone call right now! BYEBYE!
Zzzz....
Sen vaknade jag runt 13 igen, yrvaken ringde man då sitt lilla telesamtal som iofs gav ett givet nej i mitt skattsökande. Inget guld den här gången heller. Mitt morgonhumör är dessutom från en annan värld och jag kan verkligen ge mig fan på att komma upp kvällen innan, men efter ett antal timmars snusande förvandlas jag till sovzombien som vill döda allt och alla som står i vägen för hans sömn. Alternativt hiva mobilen i väggen.
Fan. Har en blomfluga som verkar älska mig just nu. Vad jag än gör, så kommer han/hon hela tiden tillbaks. Kanske är det farmor som är på besök? Jag har ju ändå knäppt iven den med fingret och tryckt ner den mellan tangenterna ett antal ggr nu, när fattar den då vinken? Din störda jävel ge fan i mig är ju de budskap jag gett så tydligt.
DÄR! Nu smätte jag iväg den med fingret igen, HAHA nu ska vi se om den har mage att komma hit igen.
På tal om nåt helt annat: igår var jag med min kompis Lisa på Afrikaträff. Jävligt trevligt trots att man bara följde på och inte hade alls nån del i vare sig barnhem eller volontärarbete... Dessutom e jag ju inte ens intresserad av Afrika över huvud taget så snacka om att komma till fel ställe. Lisa har nämligen vart 3 månader i Tanzania och bott på barnhem. Ja alltså hon jobbade, hon var ju inte barnhemsbarn... MEN VAFAN FLUGAN E NU HÄR IGEN?! Fast nu trillade den ner vid sidan av F8-knappen och där hoppas jag fanimej att den förgås!
Efter att vi kommit innanför dörren och jag presenterat mig som Lisas kompis till allt och alla, så sa värdinnan: -Ja och så ska vi bara köra välkomstdansen också innan vi äter. SAY WHAT? Jaha, så stod alla i ring typ och vi shakeade våra stela svenska höfter till musik som knappt svängde tills Kerstin som hon hette tyckte att det räckte. Jag antar att jag pleasade de afrikanska gudarna ganska dåligt för maten var ingen höjdare, dock var Kerstins gubbe rätt skön att snacka med. Han berättade ivrigt om ALLT som rörde deras verksamhet - de driver en förening som skickar ner cash till en "mamma" som har ett barnhem i, ja just det, Tanzania.
Jävligt imponerande med folk som bryr sig såpass mycket om andra att de skapar en förening och värvar andra personer som lägger en månatlig summa för att hjälpa. Jag hade nog haft lättare att ge till ett sånt där projekt än till RÄDDABARNEN där man inte riktigt vet vad pengarna går till.
söndag 22 februari 2009
EX EX EX
Tar en paus i jobbsökandet. Har funderat lite angående hela skiten med PirateBay eftersom jag själv blev "hotad" av min ISP(Internet Service Provider) Comhem två(!) gånger pga att jag delade med mig av lite skit. Inte samma sak som att bli dragen inför domstol men ändå =) . Då satt man med DC++ och ned/uppladdning av torrenter var inte direkt i toppen av kedjan. Sen slutade DC's storhetstid med hubbar/servrar som bara "försvann" och dylikt, och man fick anpassa sig till andra metoder för att få det man ville ha.
Skitsamma, vad jag skulle skriva från början var att filmbolagsjättar från Hollywood och skivindustrimagnater har klagat rejält på nedladdningen. Dock har jag aldrig nånsin hört/läst något om att porrfilmsindustrin har sagt något. För det finns ju otroligt mycket piratkopierade XXX-filmer på nätet. Är det inte lite konstigt att de aldrig klagat? Deras försäljning borde ju också gå ner om folk tankar deras grejer istället för köper...
Skitsamma, vad jag skulle skriva från början var att filmbolagsjättar från Hollywood och skivindustrimagnater har klagat rejält på nedladdningen. Dock har jag aldrig nånsin hört/läst något om att porrfilmsindustrin har sagt något. För det finns ju otroligt mycket piratkopierade XXX-filmer på nätet. Är det inte lite konstigt att de aldrig klagat? Deras försäljning borde ju också gå ner om folk tankar deras grejer istället för köper...
torsdag 19 februari 2009
När det går neråt så går det fort...
Har inte mått psykiskt dåligt på i princip hela min tid i Kina. Jo iofs var det ju inte så lajbans i början med Xindi... Och med Toon har det ju vart lite upp å ner några gånger.
Men, sen jag kom tillbaks till Sverige, har jag verkligen gått fett in i tegelmuren några gånger på dessa enstaka veckor. Shit alltså, går det neråt så går det verkligen snabbt neråt...
Nu är jag dock på väg upp igen och ska försöka ta tag i allt vad a-kassan och jobbsökande heter =)
Idag var jag och kollade när brorsan spelade på ett kafè. Skitkul, har verkligen inte varken hört eller sett honom på ett bra tag. Jo sett har jag gjort men inte spelandes. Är ju själva fan att jag återigen glömde ta med mig min samt Toons present till honom. Men en dag så...
söndag 15 februari 2009
Ännu En Dag
Yes! Sov hela dan... Alltid skoj att gå ur sängen när solen gått ner och all värdighet gått ur kroppen. Lagom till middag kravlade man sig upp och ut till badrummet där en välbehövlig dusch väntade. Nej, jag festade inte skiten ur mig igår. Men jag satt uppe på nätet till 5 innan jag fick sans i skallen och gick och la mig.
Argalappen.se är en farlig sida där man lätt halkar in och blir sittandes. Stötte på en del fejkbilder, och bland annat en lapp från Hellmers, reklamutdelarkungen. Han svor över en felparkerare, vilket var rätt kul då en fågel viskat i mitt öra så sent som förra veckan att han minsann själv råkat ut för en hel del böter... Så snacka om att kasta sten i glashus =)
Ansökte om ett budbilsjobb idag, skulle vara så soft att bara köra runt och ha det gött. Med GPS och allt, i Göteborg och Malmö. Får hoppas att jag får det. Sen såg jag att Swebus söker folk med B-körkort, då de har en utbildning som ger D-körkort som gäller i 5 år. Det hade vart kanon med ett sånt körkort men har jag verkligen lust att bussa omkring folk? Njaaa..?
Även suttit på arbetsförmedlingens platsbank och gjort deras 66-frågors intressetest. När jag var klar hängde sig FireFoxjäveln och jag fick göra om testet. Kul. Andra gången gick dock på en 5 minuter eller nåt, då jag redan "kunde" frågorna.
Jag börjar så smått känna att jag skiter i om jag måste flytta till nån liten håla på landet. Får jag fatt i ett jobb som åtminstone ger mig 12000 efter skatt så är det ju bara att roa sig själv och spara spara spara. Att bo i en håla är la relativt billigt med och då kan jag senare komma tillbaks hit, där jag egentligen vill bo.
Argalappen.se är en farlig sida där man lätt halkar in och blir sittandes. Stötte på en del fejkbilder, och bland annat en lapp från Hellmers, reklamutdelarkungen. Han svor över en felparkerare, vilket var rätt kul då en fågel viskat i mitt öra så sent som förra veckan att han minsann själv råkat ut för en hel del böter... Så snacka om att kasta sten i glashus =)
Ansökte om ett budbilsjobb idag, skulle vara så soft att bara köra runt och ha det gött. Med GPS och allt, i Göteborg och Malmö. Får hoppas att jag får det. Sen såg jag att Swebus söker folk med B-körkort, då de har en utbildning som ger D-körkort som gäller i 5 år. Det hade vart kanon med ett sånt körkort men har jag verkligen lust att bussa omkring folk? Njaaa..?
Även suttit på arbetsförmedlingens platsbank och gjort deras 66-frågors intressetest. När jag var klar hängde sig FireFoxjäveln och jag fick göra om testet. Kul. Andra gången gick dock på en 5 minuter eller nåt, då jag redan "kunde" frågorna.
Jag börjar så smått känna att jag skiter i om jag måste flytta till nån liten håla på landet. Får jag fatt i ett jobb som åtminstone ger mig 12000 efter skatt så är det ju bara att roa sig själv och spara spara spara. Att bo i en håla är la relativt billigt med och då kan jag senare komma tillbaks hit, där jag egentligen vill bo.
Iskall Hand Utan Vante
Haha. Titeln på detta inlägg låter ju nästan som en pocket-thriller. Skitsamma, nu kör vi!
Idag har jag dels varit duktig och ansökt 4 jobb. Inget av dom i Göteborg, så även om jag får napp så vet jag inte om jag vill ha dem. Att flytta ifrån mitt sociala nätverk en gång till har jag inte lust med.
Jag har också haft en skön kväll hemma hos Christian, Marika och lilla Emma. Det var rätt mycket folk faktiskt, och en del kids. Gabriel 3 år var livlig som få och kastade leksaker på golvet med jämna mellanrum. Stoj och stök alltså =)
Wow, skrivkramp och tom i huvudet... Sicken blackout hahaha. Det är ju nästan som att jag får slänga in ett avsnitt av Vildrockaren, boken som aldrig blev av. Eller så får det bli lite S&G på passagen. Det sistnämnda känns ju mest relevant just nu så det får det bli. Sen ska det skrivas finurliga(?) ansökningsbrev så man får ett jobb förhoppningsvis i krokarna av denna goa stad.
Slog an blicken på titeln och kom på varför jag ens skrev den. När jag skulle köra hem från Marika så fick jag ju såklart skrapa rutorna. Som tur var fanns en skrapa till hands dock inga vantar. Jag älskar att skrapa utan vantar då man får en försmak av hur i helvete kallt det kommer bli att köra. Värmen tar ju ett tag att få igång och jag fick köra i hela 10 km/h då fanskapet dessutom immade igen. De bor liksom utanför stan, i Jörlanda, och vägen är lika bred som den är asfalterad - alltså inte alls. Möte fick jag också, skitkul på smal grusväg med noll procent sikt. Finns det nåt bättre än att huttrandes sitta med näsan ovanför instrumentpanelen och stirra framåt för att inte dunka i den mötande bilen? Jag tror inte det...
Ungefär en kvart efter start började jag återfå känseln i mina istappar till fingrar och resan blev plötsligt behaglig. Jag diggar inte direkt motorvägar utan belysning och vid flertalet tillfällen kände jag mig helt knäpp eftersom jag trodde vägen svängde då den inte gjorde det. Helljuset kunde jag inte ha på då det kom mötandes bilar tillräckligt ofta för att det skulle kännas totalt menlöst att sätta på det. Sen har jag en viss förmåga att köra för fort, ja inte jättefort, men 130 istället för 110 blir det nästan automatiskt när jag kör ensam och bara vill komma hem. Jag vågar inte köra fortare med morsans bil då hon verkligen fes-kör i 100 på 110-sträckor, och gud nåde mig om jag sabbar hennes bil med en krock eller liknande.
Idag har jag dels varit duktig och ansökt 4 jobb. Inget av dom i Göteborg, så även om jag får napp så vet jag inte om jag vill ha dem. Att flytta ifrån mitt sociala nätverk en gång till har jag inte lust med.
Jag har också haft en skön kväll hemma hos Christian, Marika och lilla Emma. Det var rätt mycket folk faktiskt, och en del kids. Gabriel 3 år var livlig som få och kastade leksaker på golvet med jämna mellanrum. Stoj och stök alltså =)
Wow, skrivkramp och tom i huvudet... Sicken blackout hahaha. Det är ju nästan som att jag får slänga in ett avsnitt av Vildrockaren, boken som aldrig blev av. Eller så får det bli lite S&G på passagen. Det sistnämnda känns ju mest relevant just nu så det får det bli. Sen ska det skrivas finurliga(?) ansökningsbrev så man får ett jobb förhoppningsvis i krokarna av denna goa stad.
Slog an blicken på titeln och kom på varför jag ens skrev den. När jag skulle köra hem från Marika så fick jag ju såklart skrapa rutorna. Som tur var fanns en skrapa till hands dock inga vantar. Jag älskar att skrapa utan vantar då man får en försmak av hur i helvete kallt det kommer bli att köra. Värmen tar ju ett tag att få igång och jag fick köra i hela 10 km/h då fanskapet dessutom immade igen. De bor liksom utanför stan, i Jörlanda, och vägen är lika bred som den är asfalterad - alltså inte alls. Möte fick jag också, skitkul på smal grusväg med noll procent sikt. Finns det nåt bättre än att huttrandes sitta med näsan ovanför instrumentpanelen och stirra framåt för att inte dunka i den mötande bilen? Jag tror inte det...
Ungefär en kvart efter start började jag återfå känseln i mina istappar till fingrar och resan blev plötsligt behaglig. Jag diggar inte direkt motorvägar utan belysning och vid flertalet tillfällen kände jag mig helt knäpp eftersom jag trodde vägen svängde då den inte gjorde det. Helljuset kunde jag inte ha på då det kom mötandes bilar tillräckligt ofta för att det skulle kännas totalt menlöst att sätta på det. Sen har jag en viss förmåga att köra för fort, ja inte jättefort, men 130 istället för 110 blir det nästan automatiskt när jag kör ensam och bara vill komma hem. Jag vågar inte köra fortare med morsans bil då hon verkligen fes-kör i 100 på 110-sträckor, och gud nåde mig om jag sabbar hennes bil med en krock eller liknande.
fredag 13 februari 2009
Tomtar På Loftet
Gissa vem som glömde kamerajäveln hemma idag? Som tur var tog jag dock med en nisse hem så jag kunde fota skiten. Ta ett kort alltså, jag sparkade inte på den även om jag hade stor lust...Idag har det varit ännu en underbart svinkall dag då jag stått ute och frusit tårna av mig. Av nån idiotisk anledning hade jag bara ett par strumpor på mig vilket jag ångrade bittert. Till råga på allt så samlades vi och lastade på tomtarna alldeles för tidigt, så när vi kom in till Brunnsparken (Göteborg) vid nio-tiden var det ju givetvis inget folk där. Jo det kom ju en och annan som skulle till jobbet, men vem vill ta med sig en gul plasttomte i början av sin arbetsdag? Inte många gissade vi, och bänkade oss på McDonalds.
30 spänn för en minimal juiceförpackning, en macka som hämtad från pressbyråns skafferi och en kopp färskbryggt kaffe som jag för övrigt hatar. Varför i helvete har folk börjat sälja den skiten överallt istället för det vanliga svarta gevaliakaffet? Efter några svordomar fick jag dock i mig alltihop och kunde se fram emot ännu en toppendag.
Vi var 6 personer, 3 killar och 3 tjejer. Det blev såklart en tjejbil och en killbil. Eller bil, lätta lastbilar körde vi ju runt i. Som tur var slapp vi även idag böter av nån skön anledning. Jag störde mig bara på 1½ tjej, så det var lätt att arbeta. En tjej som hade vart skitschysst hela gårdagen flippade ut lite inuti antar jag då hon fick reda på att jag var typ 10 år äldre än henne. Hon slutade skämta och bara påpekade hur gammal jag var i nån timme, och sen la hon av med snacket helt. Lite trist men det fick la gå. Skäms på dig, Rebecka!
Eftersom jag vet att folk nästan alltid ballar ur lite när jag säger att jag fyller 30 om nån månad så håller jag ju som oftast käften om min ålder så länge det går. Omogna jävlar finns det nämligen gott om.
Tomtehysterin fortsatte, dock inte lika lätt att bli av med dom som igår, dessutom hade nån paketerare kommit på den fina idén att stoppa EN tomte i EN låda. WTF?! Vi hade nog en miljon tomma lådor bakom varje lastbil när vi var klara. Sen bar det iväg till Renova och deras återvinningscentral.
På hemvägen började jag må illa utav bara fan, och det skulle ju vara pricken över i:et att bli drabbad av vinterkräksjukan nu när man bara vill få fast anställning nånstans. Det sistnämnda har visat sig vara fruktansvärt svårt, och det "bästa" jag hittat hittills är som paketerare via Adecco i UPPSALA!!! Fan jag vill inte flytta, och absolut inte genom halva Sverige nu när jag äntligen kommit hem till gamla goa Jöööttebåååårrj.
Jag har även fortfarande känning av nåt som jag hoppas inte är typ en tumör i ryggen. Den hypokondriska tanken sitter i sen Smålandsveckan, då jag först kände nåt konstigt mellan skuldran och ryggraden... Förhoppningsvis går vad-fan-det-nu-är bort av sig själv så slipper jag dra till läkarn å betala cash för en undersökning.
torsdag 12 februari 2009
Fula Gula Tomtar Av Plast
Idag ringde Alexander och snackade jobb igen. Min första tanke var neeeeej, men samtidigt behöver man ju cash så... Turligt nog skulle han inte vara med utan ringde enbart för att snacka in mig i jobbet. Givetvis var det kontantkort även denna gång, med skillnaden att vi också skulle dela ut fula gula plasttomtar... De såg ut som om de skulle kunna göra sig bra i en trädgård eller möjligtvis bredvid TV:n i ett pojkrum. I alla fall galet fula. Just nu har jag till och med glömt vilket företag vi delade ut för hahaha.
Jag fick en hundring per timme och kunde stå så länge jag kände för det, så det var helt okej. Först trodde jag att det skulle vara skitsvårt att dela ut tomtarna. Men *** vad fel jag hade. Tänk er att ni tar två stora lådor på axeln och går till brunnsparken, där ni ställer ner dom. Knappt hinner ni sedan öppna lådorna innan folk bokstavligen slet, knuffades och kastade sig över tomtarna. GULA PLASTTOMTAR!!! Dessutom var de relativt stora, kanske en halvmeter höga liksom.
En tjej var helt hysterisk. -Är tomtarna slut? För jag vill också ha en tomte!
-Ja, men det kommer fler om nån minut bara, vänta lite...
-Ja, för JAG MÅSTE HA EN TOMTE, JAG MÅÅSTE HA EN TOMTE!!! (här skrek hon mig rakt i ansiktet helt jävla förfärat och på gränsen till gråt)
Jag skojar inte när jag säger att folk var som pirayor runt en badande ko. Jag har aldrig i mitt liv varit med om någonting liknande. Men så har jag ju aldrig heller delat ut fula gula tomtar av plast... För inte fan var dom snygga. Jag fick otroligt många frågor som berörde ämnet "Vad fan ska jag göra med den här?". Så jag fick upprepade gånger upplysa dem om att inte f-a-n vet jag, det här är ju ett reklamjippo... -Ställ dom vid TV:n eller i trädgårn vetja!
Lite skum var också en liten kiddo som hade 3 tomtar i nävarna plus att han ställde sig bredbent över en låda och skrek att den var hans. En hel jävla låda!
Tyvärr tog jag inte med kameran, men imorrn ska vi dela ut igen och då får det bli lite bilder som jag lägger ut här. Då ska ni få se på fan =D
Jag fick en hundring per timme och kunde stå så länge jag kände för det, så det var helt okej. Först trodde jag att det skulle vara skitsvårt att dela ut tomtarna. Men *** vad fel jag hade. Tänk er att ni tar två stora lådor på axeln och går till brunnsparken, där ni ställer ner dom. Knappt hinner ni sedan öppna lådorna innan folk bokstavligen slet, knuffades och kastade sig över tomtarna. GULA PLASTTOMTAR!!! Dessutom var de relativt stora, kanske en halvmeter höga liksom.
En tjej var helt hysterisk. -Är tomtarna slut? För jag vill också ha en tomte!
-Ja, men det kommer fler om nån minut bara, vänta lite...
-Ja, för JAG MÅSTE HA EN TOMTE, JAG MÅÅSTE HA EN TOMTE!!! (här skrek hon mig rakt i ansiktet helt jävla förfärat och på gränsen till gråt)
Jag skojar inte när jag säger att folk var som pirayor runt en badande ko. Jag har aldrig i mitt liv varit med om någonting liknande. Men så har jag ju aldrig heller delat ut fula gula tomtar av plast... För inte fan var dom snygga. Jag fick otroligt många frågor som berörde ämnet "Vad fan ska jag göra med den här?". Så jag fick upprepade gånger upplysa dem om att inte f-a-n vet jag, det här är ju ett reklamjippo... -Ställ dom vid TV:n eller i trädgårn vetja!
Lite skum var också en liten kiddo som hade 3 tomtar i nävarna plus att han ställde sig bredbent över en låda och skrek att den var hans. En hel jävla låda!
Tyvärr tog jag inte med kameran, men imorrn ska vi dela ut igen och då får det bli lite bilder som jag lägger ut här. Då ska ni få se på fan =D
Inte senare än två...
Vad fort tiden går. En annan satt precis och läste gårdagens blogginlägg som om han hade skrivit det idag! Man blir ju trött på sig själv ibland. Jag fick riktigt tänka efter vad jag vad jag hade gjort under dan och räkna på fingrarna för att fatta att idag tydigen var en annan dag.
Jag var på arbetsförmedlingen imorse, bara för att inse att "fan det finns ju en risk att jag inte får någon ersättning från a-kassan". Great, tänkte jag och hoppade in i morsans bil och körde hem igen. Denna gång var jag dock ensam i bilen vilket är gött då man kan gasa lite extra och köra ifatt cyklisterna.
Hade tänkt skriva ännu en långis, men Daniel kom nyss in på MSN och drog igång mig till att berätta om mina upplevelser i Kina. Så bloggandet hamnade lite bakom inatt. Nu är dock klockan 01:58 och jag ska smyga ut till köket och ta en nattmacka.
Det är lite speciellt det där. När man ska gå så tyst man kan på tå, för att inte väcka morsan och hennes sambo, så knakar ens fötter extra mycket. Det är alltså inte golvet som knarrar utan mina plattfötter som låter. Dessutom går jag ju i strumplästen så hela skiten är ju ofattbar. Tänk er att ni tar ett steg. På vägen upp från golvet så knakar foten till och när ni sätter ner den nästa gång säger det knak igen. Och det låter MYCKET. Idag råkade jag runt 17-tiden dessutom knäcka till lite för mycket och gick haltandes runt resten av kvällen.
02:22 Vafan hände? Panik i sinnet och arg på mig själv. Automatiskt tänker jag, dum som jag är, "jaha, inte senare än 03:00 då". För tillfället lyser mina nikotintuggummin med sin frånvaro och de röda marlboro jag har liggandes här smakar så sjukt jävla illa. Röker jag en cigg smakar munnen arsel av röken när jag vaknar. Tar jag ett nikotugg känns munnen som en läkemedelsfabrik efter natten även om jag borstar tänderna efteråt. Och det där med att man minsann ska tugga litegrann, låta nikotinsaften rinna ut lite så att man slipper svälja flera liter av fanskapet, fungerar ju inte alls. Nej, jag trycker i mig ett nikotugg och sen tuggar jag frenetiskt på det tills jag får sitta och spotta ut hela tiden för det blir på tok för starkt. Tankarna vandrar till gamla västernfilmer där folk tuggar tuggtobak och loskar stora blaffor i kopparna. Jag har alltså blivit en data-cowboy som sitter på min fotpall och spottar nikotin i kaffet.
Gud bevare att jag glömmer vad som är i koppen och tar en slurk. Det skulle lätt hamna i samma liga som när farsan hade lagt ur sin kramsnus i mitt mjölkglas, och jag sjukt törstig tömde glaset...
Allt jag minns är att det kändes grusigt på slutet och att det inte heller smakade hallon!
natti
Jag var på arbetsförmedlingen imorse, bara för att inse att "fan det finns ju en risk att jag inte får någon ersättning från a-kassan". Great, tänkte jag och hoppade in i morsans bil och körde hem igen. Denna gång var jag dock ensam i bilen vilket är gött då man kan gasa lite extra och köra ifatt cyklisterna.
Hade tänkt skriva ännu en långis, men Daniel kom nyss in på MSN och drog igång mig till att berätta om mina upplevelser i Kina. Så bloggandet hamnade lite bakom inatt. Nu är dock klockan 01:58 och jag ska smyga ut till köket och ta en nattmacka.
Det är lite speciellt det där. När man ska gå så tyst man kan på tå, för att inte väcka morsan och hennes sambo, så knakar ens fötter extra mycket. Det är alltså inte golvet som knarrar utan mina plattfötter som låter. Dessutom går jag ju i strumplästen så hela skiten är ju ofattbar. Tänk er att ni tar ett steg. På vägen upp från golvet så knakar foten till och när ni sätter ner den nästa gång säger det knak igen. Och det låter MYCKET. Idag råkade jag runt 17-tiden dessutom knäcka till lite för mycket och gick haltandes runt resten av kvällen.
02:22 Vafan hände? Panik i sinnet och arg på mig själv. Automatiskt tänker jag, dum som jag är, "jaha, inte senare än 03:00 då". För tillfället lyser mina nikotintuggummin med sin frånvaro och de röda marlboro jag har liggandes här smakar så sjukt jävla illa. Röker jag en cigg smakar munnen arsel av röken när jag vaknar. Tar jag ett nikotugg känns munnen som en läkemedelsfabrik efter natten även om jag borstar tänderna efteråt. Och det där med att man minsann ska tugga litegrann, låta nikotinsaften rinna ut lite så att man slipper svälja flera liter av fanskapet, fungerar ju inte alls. Nej, jag trycker i mig ett nikotugg och sen tuggar jag frenetiskt på det tills jag får sitta och spotta ut hela tiden för det blir på tok för starkt. Tankarna vandrar till gamla västernfilmer där folk tuggar tuggtobak och loskar stora blaffor i kopparna. Jag har alltså blivit en data-cowboy som sitter på min fotpall och spottar nikotin i kaffet.
Gud bevare att jag glömmer vad som är i koppen och tar en slurk. Det skulle lätt hamna i samma liga som när farsan hade lagt ur sin kramsnus i mitt mjölkglas, och jag sjukt törstig tömde glaset...
Allt jag minns är att det kändes grusigt på slutet och att det inte heller smakade hallon!
natti
tisdag 10 februari 2009
I Love Laktos
Idag har jag varit riktigt duktig. Eller duktig, HA, jag gick ju aldrig till sängs igår. Men förutom den lilla missen som resulterade i för mycket kaffedrickande och därav en riktigt sur mage, så har dagen varit kanon. Kanske berodde den timslånga toalettsittningen jag gjorde på morgonen, på att jag även drack 3 stora glas C-Vitamin(brustablett) plus ett glas apelsinjuice under natten. Min mage har ju varit allmänt (o)rolig sen magkatarren satte igång för 6 år sedan. Nog om det. Det var i alla fall en mindre trevlig upplevelse som jag inte rekommenderar ens min värsta fiende. Fast det gör jag nog ändå. Skit ska skit ha, bokstavligt talat.
Efter min berg och dalbana på toan så liftade jag med morsan in till stan. Jag älskar att åka bil med henne, särskilt när hon håller 65 på 70-vägen. Och det faktum att hon inte saktar in vid fartguppen på 30-sträckorna får mig ju bara att jubla inombords. Damn it! Mådde man inte dåligt innan så... Hennes bil saknar ju dessutom såna där handtag i taket ovanför sidorutorna så man studsar ju till rätt bra.
Efter ett vad jag trodde skulle gå smidigt bankbesök(idioter!), var det bara att ta bussen hem igen. En resa jag givetvis somnade på och missade därigenom min hållplats med nån kilometer. Men det gäller att tänka positivt i ett svinkallt Sverige och en extra promenad är väl aldrig fel. Eller?
Under promenaden hem funderade jag på om det var min vaga laktosintolerans som satt igång magen redan igår, ett huvudbry som slutade med att jag gick till en kiosk i närheten och köpte TVÅ glassar!? Tiptop och Magnum, båda mjölkprodukter med smak av vanilj och choklad och jag kunde nästan lukta mig till ännu en dag på toaletten. För övrigt måste jag passa på att säga att Tiptop helt har tappat stinget. Den brukade ju vara min favorit, men nu har de satt nougatöverdragna riskorn(typ ris-choklad) på utsidan istället för de delikata små grejerna som satt där förr. Smaken är inte densamma heller. Ett nerköp alltså. Dock var Magnumen i världsklass och jag njöt av varje tugga. Yes, ni läste rätt, jag är en glasstuggare, inget jävla slickande för mig inte.
Varför jag dumt nog satt uppe en hel natt var för den enkla anledningen att jag skulle ringa den svenska ambassaden i Thailand. De ligger rent tidsmässigt i vår framtid så det går alltid åt helvete när man ska ringa auktoriteter där. Eller heter det så? Auktoritärer? Näe... Min grammatik och ordförståelse är inte vad den en gång var, och min svensklärarinna till mor skulle nog vända sig i sin framtida grav om hon hört mina bryderier(läs: funderingar).
Någon gång runt 17-tiden slutade jag att fungera idag och toksomnade ovanpå gamla räkningar och viktiga papper som jag så fint placerat i ordning på min säng. 3 timmar senare vaknade jag igen och fattade inte ett skit. Totalt desorienterad och "tjock" i huvudet. Kan ha varit en grov miss att somna sådär, för här sitter man nu, 01:07, och är pigg som en jävla mört. Sicket uttryck förresten, pigg som en mört. Är en mört piggare än en abborre då eller? Vem är idioten som kom på det där från början? Tål att undersökas. Dock inte nu. Nej nu ska här spelas lite S&G, sen blir det bingen igen.
Tankegångar just nu: "imorgon ska jag fanimej vara duktig, jag ska upp tidigt och göra saker, fixa papper och läsa om uppehållstillstånd. Jag ska bryta mina dåliga rutiner och sova på nätterna, inte dagarna".
^^Lycka till liksom. Det är svårt att lära en gammal hund sitta. Särskilt den här hunden...
natti
Efter min berg och dalbana på toan så liftade jag med morsan in till stan. Jag älskar att åka bil med henne, särskilt när hon håller 65 på 70-vägen. Och det faktum att hon inte saktar in vid fartguppen på 30-sträckorna får mig ju bara att jubla inombords. Damn it! Mådde man inte dåligt innan så... Hennes bil saknar ju dessutom såna där handtag i taket ovanför sidorutorna så man studsar ju till rätt bra.
Efter ett vad jag trodde skulle gå smidigt bankbesök(idioter!), var det bara att ta bussen hem igen. En resa jag givetvis somnade på och missade därigenom min hållplats med nån kilometer. Men det gäller att tänka positivt i ett svinkallt Sverige och en extra promenad är väl aldrig fel. Eller?
Under promenaden hem funderade jag på om det var min vaga laktosintolerans som satt igång magen redan igår, ett huvudbry som slutade med att jag gick till en kiosk i närheten och köpte TVÅ glassar!? Tiptop och Magnum, båda mjölkprodukter med smak av vanilj och choklad och jag kunde nästan lukta mig till ännu en dag på toaletten. För övrigt måste jag passa på att säga att Tiptop helt har tappat stinget. Den brukade ju vara min favorit, men nu har de satt nougatöverdragna riskorn(typ ris-choklad) på utsidan istället för de delikata små grejerna som satt där förr. Smaken är inte densamma heller. Ett nerköp alltså. Dock var Magnumen i världsklass och jag njöt av varje tugga. Yes, ni läste rätt, jag är en glasstuggare, inget jävla slickande för mig inte.
Varför jag dumt nog satt uppe en hel natt var för den enkla anledningen att jag skulle ringa den svenska ambassaden i Thailand. De ligger rent tidsmässigt i vår framtid så det går alltid åt helvete när man ska ringa auktoriteter där. Eller heter det så? Auktoritärer? Näe... Min grammatik och ordförståelse är inte vad den en gång var, och min svensklärarinna till mor skulle nog vända sig i sin framtida grav om hon hört mina bryderier(läs: funderingar).
Någon gång runt 17-tiden slutade jag att fungera idag och toksomnade ovanpå gamla räkningar och viktiga papper som jag så fint placerat i ordning på min säng. 3 timmar senare vaknade jag igen och fattade inte ett skit. Totalt desorienterad och "tjock" i huvudet. Kan ha varit en grov miss att somna sådär, för här sitter man nu, 01:07, och är pigg som en jävla mört. Sicket uttryck förresten, pigg som en mört. Är en mört piggare än en abborre då eller? Vem är idioten som kom på det där från början? Tål att undersökas. Dock inte nu. Nej nu ska här spelas lite S&G, sen blir det bingen igen.
Tankegångar just nu: "imorgon ska jag fanimej vara duktig, jag ska upp tidigt och göra saker, fixa papper och läsa om uppehållstillstånd. Jag ska bryta mina dåliga rutiner och sova på nätterna, inte dagarna".
^^Lycka till liksom. Det är svårt att lära en gammal hund sitta. Särskilt den här hunden...
natti
Godmorgon Mister Nocturnal!
-Godmorgon Mister Nocturnal, sa min halvbror Sebbe när jag mötte honom i hallen nyss. Jag stod som ett frågetecken varefter han förklarade att det betyder "nattlig". Fan, idag är jag faktiskt trött som ett as och vill bara slänga mig i bingen och somna in. Dock har jag lovat tjejen med stort T att ringa svenska ambassaden i Bangkok. Så här sitter man nu(01:07) och väntar på att klockan ska pipa 02:30, för då är tiden i Thailand 08:30. Har jag rejäl otur så har inte ambassaden telefontid vid den tiden, utan istället 14:00-15:00 vilket då betyder att jag svärandes får hoppa i säng och gå upp igen vid 08:00 för ett nytt försök.
Lisa, min gamla polarinna(!) är i och för sig på MSN så jag har åtminstone nån vettig person att snacka med. Annars kan jag ju alltid gå in på Skissa & Gissa på Passagen och regera som den kung man än gång var där inne. Det känns dock skrattretande att sitta där med den mus jag för tillfället har. Den är extremt svår att rita med och den hoppar iväg över skärmen som om den hade eget liv. Ha aldrig en gammal dålig optisk mus på ett glatt underlag.
01:29 Wow, tiden spinner iväg som en spindel som drar tråden baklänges in genom arslet igen. Skön jämförelse va?
Fan, jag är rätt oroad över framtiden måste jag säga, samtidigt har jag nån känsla i bakhuvudet om att allt kommer lösa sig snart. Jag är som vissa av er vet, jävligt arbetslös och fattig som få. Att bo med min morsa är tacksamt men kanske skiter det sig i längden. Och nu när vi äntligen har en bra relation igen vill man ju inte sabba det genom att vistas för mycket i varandras närhet. Eller man kanske ska säga så här: jag är van att bo själv med mina egna regler och att nu när jag snart är 30 år, flytta hem igen, kan sluta med ett brak. Eller möjligtvis bråk. Jag har bitit mig själv i tungan ett antal gånger under den korta tid jag spenderat här.
Imorgon ska jag förhoppningsvis gå till banken, jag ska ta mig fan vakna tidigt och få saker gjorda istället för att sova halva dan. Det är nämligen varken bra för plånboken eller psyket. Jag behöver ett jobb, fixa eget boende och få tillbaks den underbara känslan av att klara sig själv. Det känns verkligen som om man hoppat 15 år tillbaks i tiden när man bor här. Inget fel på morsan, men jag klarar inte av det här länge till.
01:50 Gött, snart är jag där. Strax kan jag få ringt det där skitroliga samtalet och dra mig till sängs. Nu blir det dock lite Skissa & Gissa så jag får upp humöret ;D
Lisa, min gamla polarinna(!) är i och för sig på MSN så jag har åtminstone nån vettig person att snacka med. Annars kan jag ju alltid gå in på Skissa & Gissa på Passagen och regera som den kung man än gång var där inne. Det känns dock skrattretande att sitta där med den mus jag för tillfället har. Den är extremt svår att rita med och den hoppar iväg över skärmen som om den hade eget liv. Ha aldrig en gammal dålig optisk mus på ett glatt underlag.
01:29 Wow, tiden spinner iväg som en spindel som drar tråden baklänges in genom arslet igen. Skön jämförelse va?
Fan, jag är rätt oroad över framtiden måste jag säga, samtidigt har jag nån känsla i bakhuvudet om att allt kommer lösa sig snart. Jag är som vissa av er vet, jävligt arbetslös och fattig som få. Att bo med min morsa är tacksamt men kanske skiter det sig i längden. Och nu när vi äntligen har en bra relation igen vill man ju inte sabba det genom att vistas för mycket i varandras närhet. Eller man kanske ska säga så här: jag är van att bo själv med mina egna regler och att nu när jag snart är 30 år, flytta hem igen, kan sluta med ett brak. Eller möjligtvis bråk. Jag har bitit mig själv i tungan ett antal gånger under den korta tid jag spenderat här.
Imorgon ska jag förhoppningsvis gå till banken, jag ska ta mig fan vakna tidigt och få saker gjorda istället för att sova halva dan. Det är nämligen varken bra för plånboken eller psyket. Jag behöver ett jobb, fixa eget boende och få tillbaks den underbara känslan av att klara sig själv. Det känns verkligen som om man hoppat 15 år tillbaks i tiden när man bor här. Inget fel på morsan, men jag klarar inte av det här länge till.
01:50 Gött, snart är jag där. Strax kan jag få ringt det där skitroliga samtalet och dra mig till sängs. Nu blir det dock lite Skissa & Gissa så jag får upp humöret ;D
söndag 8 februari 2009
Jag föddes naken
Blöt och blå, föddes man naken enligt Helt Off's dänga "Bara För Jag Smögar". Och det är precis så jag känner nu. Naken och jävlig med knappt en krona på fickan, dock jobbade jag hela veckan som nyss gått förbi. Men de pengarna kommer ju inte förrän den 25:e eller vad han nu sa, chefen. En chef jag inte längre har eftersom jag INTE kommer hoppa på det där jobbet igen.Att dela ut gratisreklam(Comviq kontantkort) kan låta enkelt men gud vilket psykiskt nedbrytande och minst sagt tärande arbete. Kör man "informera-den-potentiella-kunden"-stilen så säger 8 av tio svenskar nej. Dock finns ju den mindre fina men oh så mycket lättare varianten "att-bara-säga-varsågod-och-le-som-en-idiot" som fungerar så mycket bättre. Jag sa nog "VAARSÅÅGOOOOD!" en miljon gånger. Smajlandet gav mig dessutom migrän som en trevlig men sen julklapp. Så ni kan tänka er att jag log för kung och fosterland.
För att överleva mina utgifter för den gångna veckan fick jag ta ut så mycket som det bara gick på mina sista fondkonton. 800 på vardera blev bara 600(x2) ungefär eftersom man bara fick ta ut 75% som högst. Vad fan liksom, de där kontona går ju bara nedåt ändå och jag vill ju bara få ut skiten som är kvar, inte ha så kallad is i magen och vänta på en eventuell uppgång om tio år.
Slitsam vecka kan man lugnt säga. Vi sattes 4 personer i en på utsidan relativt fin husbil och levde tätt inpå varandra i 5 dar. Iofs när vi fick bilen så såg den ut som 7 svåra år. Men efter en alldeles för trång biltvätt lyckades vi åtminstone ha ett schysst yttre att visa upp.
Hur jag kunde överleva är en bra fråga, och Robinsonäventyren på teve känns ju knappt nämnvärt i jämförelse. Sa jag att jag bodde med min kompis(?!) och två brudar? Nej det missade jag väl helt. Min så kallade kompis Alex som jag orkar med i säkert 1 hel timme innan jag blir galen av hela hans attityd. Hela jorden ska rätta sig efter honom och han är totalt oresonabel. Ja, jag kan väl erkänna att en del mindre snälla ord utbyttes mellan oss. Och om du, Alex, sitter och läser denna lilla blog nu får jag la passa på att säga att du är förbannat... Eller skit samma, jag vet ju att du inte kommer ändra ditt sätt ändå. Enough said. Åter till historien om resan till jordens inre eller åtminstone till Sveriges baksida (Småland). Det är väl nästan samma sak, eller? =)
Tjejerna var helt okej. Jag störde mig lite lätt, eller snarare rätt fett, på Victoria ett tag men det gick över. Jag är väl inte heller helt enkel att leva med, fan en annan har ju bott ensam i flera år. Iofs bodde jag ju senast med tjejen ett år. Dock vet vi ju hur det var i Kina när jag bodde först med Felicia och vafan hette hon - Maria. Det var ju ingen höjdare. Och sen blev det ju att bo med de tre kineserna, sicket bakslag. Vad jag nu försöker få ut av detta enorma bubbel av tankar som formligen sprutar ut så här nattetid är: en sån här resa hade varit kanon UTAN DIG ALEX!
Ahhh, det kändes bra! Som att ta steget ut ur en kalldusch och komma in i värmen. Återigen sitter jag i verkligheten och letar jobb. Vad blir det nästa gång är frågan? Jag måste ju få tag på ett schysst, eller iofs skit samma om det är schysst eller ej. Ge mig ett jobb bara, dock utan ovan nämnda idiot. Nu har jag skrivit i en hel timme, så det här måste vara århundradets längsta inlägg. Eller så skriver jag otroligt sakta ser jag nu när jag scrollat upp och insett att det fan inte blivit så mycket text ändå. Mest en massa babbel. Eller bubbel. Ensam, naken och blå. Gulblå. Som den svenne man är.
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
