Åter arbetslös...

Jag har jobbat och stått i, i hela 1½ dag. Sen pallade jag inte med skiten mer. Jag var värvare på stan, sicket jävla skitjobb. Och vilka folk man arbetade med... Jag körde skiten ur mig första dan och fick inte värvat en jävel, dock drog jag på mig en fet huvudvärk som hängde med mig tills dagen därpå. Alltså idag. Det var ingen hit helt enkelt. Eller så är jag bara en quitter. Men en sak har jag iaf lärt mig; aldrig i helvetet mer att jag ställer mig inne i Nordstan och kränger skit som ingen vill ha. Jag lyckades iofs få en tjej att stanna och donera idag. Men det var efter 3 timmars helvete där alla jag försökte stanna i farten, bara skyndade förbi. Jag har lärt mig att jag inte är en jäkel på att snacka in mig hos folk. Men det visste jag kanske redan. Man skulle skriva sitt eget "manus" och snacka tills folk ändrade sin uppfattning och gav en hundring i månaden. För 3 spänn om dan e ju INGENTING! Särskilt nu i lågkonjunktur då t.om alla som fått behålla sina jobb vänder och vrider på slantarna. Att övertyga i detta syfte är förjävligt svårt och jag kan ärligt säga att jag gav allt.

Det kanske låter lite, när jag säger att jag bara pallade en och en halv dag, men har ni inte provat på det så ska ni inte himla med ögonen. Jag kände redan på morgonmötet att dagen inte skulle bli en höjdare när jag blev kritiserad för att jag inte hamrade tillräckligt hårt på bordet och skrek tillräckligt högt igår innan vi gick ut på stan. Jag sa då att det inte var mitt sätt att komma igång, att inte blir jag motiverad genom att hamra på bord i kör med de andra i laget för att känna vinnarinstinkt. Sen fick jag ändå göra som de sa för det var ju de som var teamleader och inte jag. Jag kände mig sjukt löjlig o gick in på toan och svor när jag uträttade mina behov. Så istället för att känna mig taggad inför dan blev man istället bara förbannad och tråkad.

-Ja du Hans hur mycket vill du tjäna idag? Hur många talonger kommer du få in idag?
-Ja... 3 stycken!
-Vadå, vill du bara tjäna 750 spänn idag?
-Njaaee... Okej jag tar 5 då!

Jag visste att jag aldrig skulle få in fem jävla talonger ens om himlen trillade ner, men för att få upp den låga stämningen så fick man ju dra te med vafan som helst. Lyckades ju som sagt ta EN innan lunch och sen stod jag ut i säkert en halvtimme innan jag kastade in handduken helt och sa att jag skulle hitta nåt annat sätt att tjäna cash. Inte fan blir man peppad när de som ska vara "veteraner" inte heller får in vad dom måste få in. Och så fort man tar en 5-sekunders paus kommer en liten vakthund fram och frågar om det går bra, samt om jag sålt nåt. Eller sålt, fått in någon talong alltså. En hundrig i månaden e ju som sagt ingenting enligt hundarna men enligt resten av svenska folket verkar det vara det.
Om jag sa "hej, har du tid en minut" eller nån annan löjlig fras så stannade kanske 1 av 25, de andra flög bara förbi. Förmodligen är det väl jag som borde ha grabbat tag i ett slags osynligt rep och dragit tillbaka den som under sin lunchtid stressade till nåt matställe, och tryckt ner talongen i gapet på dom. Men det kan man ju inte göra. Eller det gjorde ju iaf inte jag.

Ha en trevlig dag, så ska jag fortsätta leta i dimman efter jobb. Dock nåt annat än att försöka folk som inte har pengar donera till bolag de knappt hört om.

E NI PENGAKÅTA?

Det kändes idag som om man var med i en billig amerikansk Hollywoodrulle.
Klockan elva skulle jag vara på plats hos Faceways och få en arbetsintervju. Trodde jag. När jag kom dit visade dom in mig i ett avlångt rum med ett ovalt bord. Där satt det redan två personer, och efter mig anlände det tre till. Så vi var sex stycken som fick höra vad de hade att säga till oss.

- Det här är ett jävla skitjobb! Jag ska inte ljuga för er och säga att jobbet är bra, när det inte är det. Men ligger man i så tjänar man bra.
Fan vad han snackade. Det kändes som om de ville skrämma bort dom som inte pallade trycket och ha kvar "eliten" hahaha. Damnit! Jag fick jobbet, men frågan är hur länge man lyckas ha kvar det. Att värva doneringar på fält kan väl knappast vara någon höjdare?! Dock är jag i jävligt stort behov av cash eftersom inte ens a-kassan har infunnit sig i min plånbok.

ÄR NI PENGAKÅTA NU DÅ - sa han igen och jag fick fram ett svagt "yes". Tjejen breve mig vred sig krystat. Det var lite som en amerikansk mupp som skulle få igång publiken vid en match eller ja ni fattar...

Efter vi hade suttit runt det runda bordet så körde de personliga intervjuer med oss. Där inne kom ju dagens kommentar nummer 2, när en av "veteranerna" från fältgänget frågade mig: "men är du lite crazy nu då?". Jag hann fundera en millisekund och fick svara "ja jag är väl lite crazy", för att hamna i gänget? Gud. Vilken intervju. Nu ska jag ta igen mig i helgen så jag kan köra 110% och satsa järnet hela tiden.
Det här jobbet hade jag aldrig kunnat tänka mig innan jag blev arbetslös. Jag skrattade gott åt folk som förgäves pimplade folk i femman, och satte mobilen till örat så jag såg upptagen ut och slapp bli påhoppad.

Karin på Uniflex förgyllde min födelsedag

(idag=torsdag 19 mars)
Har i skrivande stund migrän, och är fortfarande förbannad över vad som hände idag. Jag tar det kort så slipper jag stirra på skärmen för länge. Skall på en annan arbetsintervju imorgon angående värvare på stan, inget toppenjobb men det ger ju cash.

Jag skall sammanfatta min dag:

1. Bilade 25 mil till Karlskoga.
   
2. Fick reda på att tjänsten jag skulle intervjuas om var tillsatt redan IGÅR.
3. Svor inombords och åkte till min kompis i Falköping+käka tårta o vara trevlig.
4. Åkte hem till Kungsbacka igen.

Åsså tar vi en liten förklaring på punkterna 1 och 2 här:
1: När jag hade ca 1½ timmes restid kvar till Karlskoga så förlorade jag synen på högerögat mer eller mindre. Jag fick alltså migrän som som vanligt startade med att jag ser suddigt-plus-en-jävla-typ-blixt-som-pulserar-i-vågiga-färger-lite-som-att-titta-genom-botten-av-ett-glas-och-samtigt-typ-snurra-på-det. Som ni märker kan jag inte riktigt förklara men när jag får blixten genom halva synfältet( jag vevade med näven på högersidan av mitt fejs å såg inte handen, det var bara suddigt och pulserande färger från omgivningen... Lite som att placera en blixt av aluminiumfolie å låta omgivningen spegla sig i den å runt den e de suddigt som fan. Gött där satt den, en bra förklaring på det som hände...

I alla fall så svor jag eftersom jag visste att efter blixten försvinner och jag kan se igen så kommer jag få en sjuhelvetes huvudvärk, vilket jag inte ville ha just denna dag. Svängde in på en parkering och lyckades få tag på en Alvedon på en närliggande restaurang. Sen bar det av vidare mot Karlskoga, och hela synfältet kom tillbaks efter ett tag. Great! =)

2: I Karlskoga skaffade jag Eeze som skulle fixa min migrän men som inte hjälpte ett skit. Sen blev det Sushi och slutligen tid för intervjun. Karin på Uniflex tog emot mig och började fråga om saker och skit. Typ: Om jag ringer din referens vad tror du din referens säger för positivt alt. negativt om dig? Javafan svara man på det? Eller denna: Vad känner du att du själv behöver bättra dig på? -Ehhh...
Ja, sen sa hon att de inte hade något att erbjuda mig just nu. När jag då sa nåt i stil med att jag trodde Transcom som det tydligen hette, behövde folk, så svarade hon att alla platserna blev tagna dagen innan. WTF?! Som en mjuk löjlig jävel satt man där och brusade inte upp. Här hade man ju då kört 25 mil i onödan, och skulle köra lika många mil hem...
Jag stör mig så in i helvete på att jag inte visade att jag tyckte det var jävligt knäppt att de inte hade ringt och förklarat att platserna var tagna och sen frågat om jag fortfarande ville komma på intervju... Då hade jag med 99% sannolikhet inte satt mig å kört i 3-4 timmar upp dit bara för att få vända på klacken och köra hem igen. Karin på Uniflex i Karlskoga. Hur fan tänkte du nu? Du visste ju att jag skulle köra en jävla bit, hur kunde Du då inte kontakta mig och säga att jag inte behövde köra massa mil i onödan.

Karin tyckte att intervjun idag var bra för att om de fick in nåt jobb senare skulle de kunna ringa mig. Den tackar vi för!

Man blir alltid efterklok och när jag tänker efter så tyckte hon även att OM det skulle dyka upp ett jobb så skulle jag kanske få komma på ännu en intervju hos henne. Återigen satt jag där som en desperat arbetslös jävel som bara kunde nicka å se glad ut och säga "okej", "nejdå" och "ha en trevlig dag du med". Varför ska jag åka 25+25 mil en gång till bara för ännu en intervju när den första borde vara nog?

Som ni kanske märkt är jag förbannad som fan på Uniflex' klantiga behandling av min tid för intervju vid en plats som tydligen redan var tillsatt. Det klart bästa i det hela var att Karin inte ens nämnde detta när hon började intervjua mig, utan det var något som uppenbarades efter ett tag. Hon bad inte om ursäkt för att jag hade spenderat 3-4 timmars bilresa i onödan, inte heller bad hon om ursäkt för att de inte meddelat mig om att platserna redan var tillsatta, det kändes som om hon inte ens tänkt på att en från typ Göteborg skulle bila hela vägen till Karlskoga för en intervju om nåt som inte ens var aktuellt längre. Så jävla vanligt kan jag inte tänka mig att det är att det skulle komma fler Kungsbackabor/Göteborgare till Uniflex i Karlskoga idag så dom glömde bort mig i mängden.

Klantigt, Karin på Uniflex, jävligt klantigt.

Karlskoga!

Idag har jag fått tid för anställningsintervju på Uniflex bemanning i Karlskoga. Det gäller en anställning på ett företag vid namn Intercom för arbete i kundsupporten. Utan att ha googlat kan jag tänka mig att det gäller nåt med mobiltelefoner kanske? Det låter ju så eftersom de skrev något med att det hade att göra med nåt som nästan alla använder varje dag. I och för sig använder ju alla tandborstar också varje dag men det låter inte direkt som ett tandborstföretag. Men, men, även den bäste kan ju ha fel...

Först när de ringde var jag helt tom i skallen, för jag hade legat och snusat eftersom jag är smått förkyld idag. Så när de ringde fattade jag först ingenting, sen när de frågade varför jag hade ansökt till Karlskoga och jag typ ångrade mig lite, ja vafan det ligger ju tydligen 25 mil härifrån enligt killen, så sa jag att jag fick backa ur. -Ingen fara! Sen la vi på. Då började man ju tänka "shit! var jag dum i huvet nu? skulle jag kanske hakat på ändå, för här får man ju fan inget jobb?" och snackade lite med Toon på MSN. Hon tyckte jag skulle tagit det, och jag fick lite ånger och ringde upp dom. Tur att mobiler har nummerpresentatör. =)

-Får man ångra sig? Det fick man och jag fick dessutom passa på att förklara lite att här i Kungsbacka och i hela Göteborg med omnejd får man ju inget jobb. Så det blir kanske att flytta till Karlskoga om allt går i lås. Lyckades klanta mig och bestämma tid på Torsdag med stort T som även är min födelsedag. Då skulle jag ju egentligen träffa farsan och bara ha en lugn dag med lite tårta o skit. Men icke! Nu skall man istället upp tidigt och skjutsa morsan till jobbet, och sen köra hela vägen upp till Värmland(?). Får jag dessutom jobbet så skall man ägna 110% av helgen efter att leta ställe att bo på. Fan att jag inte känner några där. När killen ringde hade jag helt glömt att jag sökt det jobbet plus att jag hade ingen aning om vart Karlskoga ens låg hahaha. Fast han hade skön dialekt, och om alla pratar som han där uppe kan jag lätt leva med det. Örebro hade vart en annan femma... Usch fyfan mitt i gnällbältet!

Jag blir alltså 30 år GAMMAL på torsdag. Fan, vad har man uträttat i livet egentligen? Ingen familj, ingen hund, och ingen Volvo.

Mission Accomplished!

Håhåjaja, återigen har man kommit in i sitt rum från en nattlig visit i köket. Det är alltid samma procedur, och man svär alltid över ungefär samma misstag som upprepas gång på gång.
Det brukar börja med en knorrande mage av hunger, och sluta med en halv bytta glass, ett stort glas juice, ett stort glas filmjölk och så många mackor som skafferiet bjuder...

Det där med glassen är säkert jävligt populärt kan jag tänka mig. Men det är svårt för mig med, som det glassmonster jag är. Jag skrev för några veckor sen att jag trodde min laktosintoleranta fas var över - det var den inte. Dock är jag numera såpass sugen på filmjölk, att det är värt gaserna och den mindre trevliga "öh-oh-håller-jag-på-att-skita-ner-mig-i-sängen?"-känslan som ofta uppstår i samband med laktos+sova.

Men åter till vår allas Robin. Låt mig ger en liten bild av hur det ser ut här hemma. Om jag befinner mig i mitt rum(som egentligen inte är mitt rum), och går ut genom dörren så kommer jag in i Bengts kontor. Om jag sedan tar två steg framåt så kommer jag med säkerhet slå i smalbenen eller möjligtvis knäna, och falla över skivstångsbänkshelvetet, som någon placerat underbart strategiskt på bredden precis utanför mitt rum. Men om jag lyckas undvika bänken och istället svänger höger, så har jag där Sebbes rum. Ja alltså, våra rum är vägg-i-vägg. Skit samma.
Om jag sedan går vänster förbi djävulsbänken och tittar ut genom nästa dörr så har jag morsans och Bengts sovrumsdörr rakt fram, toadörren till vänster fast ändå vägg-i-vägg med sovrummet, och ännu längre ut på vänsterflanken går världens kortaste hall ut i ett vardagsrum som ligger i anslutning till köket. Eller rättare sagt: kök och vardagsrum har typ gått samman till ett rum. Fruktansvärt tråkig läsning just nu, jag vet. Men nu vet ni i alla fall vilken möda jag har när jag stapplar omkring som en blind höna på nätterna och försöker slå i armbågarna så lite som möjligt.

Har man otur måste man göra nummer 2 under natten, vilket resulterar i en fruktansvärt ljudlig spolning. Detta är föga uppskattat då morsan och Bengt som sagt sover endast några meter från
toastolen. Dock i ett annat rum =). Huset är dessutom enormt lyhört, så även om man tar en skit under dan, så hör alla exakt vad man håller på med. Vilket i sin tur gör att jag drar mig för att skita, då dörren verkligen inte fyller sin funktion. Det verkar ju i och för sig inte väggarna heller göra, och jag brukar vänta på att Bengt åker iväg med bilen innan jag gasar igång ordentligt på toan...

Finns det förresten nåt hemskare än att komma hem till någon annan och behöva gå på toa? Jag kommer ihåg när jag för första gången var hemma hos min dåvarande tjej. Hennes farsa satt i vardagsrummet utanför toaletten, och jag försökte verkligen låta så lite som möjligt inne i hemlighuset. Totalt misslyckat! Ändå hade jag förberett med plumspapper och allt... Men istället för den lilla fina, långsamt utg... Ja ni fattar! Så blev det katastrof och snarare KA-BOM, KA-BRAK, och KA-PLUMS istället. Gud, vad pinsamt! Och jag visste att herr Sahlberg minsann hört alltihop, för den toan var, kan ni tänka er, jävligt lyhörd den också.

När jag går mina nattliga Robin Hood-ronder brukar jag lyssna för att se om mitt smygande har gett resultat. Lyssna för att se? Kan man det? Jaja, så länge ni förstår vad jag menar så... Ja, när jag första gången går förbi morsans sovrum så brukar det snarkas så in i bomben där inne. Det är alltid ett bra tecken, och man får liksom ett lugn inom sig. Ett lugn som alltid försvinner då man sedan ska öppna den förbannade toadörren. *DONK* låter det alltid när man trycker ner fanskapet till handtag. Hur kan det knäppa till så högt bara för att man trycker NER ett handtag? Lätt kompanistryk på den jäveln som monterade dörrarna i det här huset.
När man varit på toan, så släcker man ljuset, och efter att totalt ljudlöst dragit igen dörren, så hasar man sedan sig mot lampan på spisfläkten. Man går i ultrarapid och undviker att knaka fötterna... Ja, mina fötter knakar, men det kan vi prata om en annan gång. Man tar det man vill ha i kylskåpet, och släcker ned igen och fumlar sig tillbaka. Sedan sker det som nästan alltid sker, toadörren öppnas igen av okänd kraft, och stannar i perfekt vinkel för att man ska slå i armen som man vevat framför sig för att slippa eventuella skador i ansiktet, då man bara vet att visst fanken kommer jag slå i toadörren på vägen tillbaks inatt igen. Sen ryser man till, och med hjärtat i halsgropen lyssnar man återigen efter det ljud man så gärna vill höra...
*SNAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARK!* Puh! Yes! Jag klarade det, ännu en "perfekt" genomförd nattrunda, och ja, vad ska man säga? -Mission accomplished!

Konsten att bli rik, del 1, Ett Steg i Fel Riktning...

Tjena, i ett lustigt försök att bli rik på roulette, genom en metod jag hittade på en lagom skum sajt som ville värva mig lite fult när jag klickade på länken. Av principiella skäl kopierar jag då alltid länken, tar bort id-taggen och sen är det ju bara att tuta och köra, så att säga.
Metoden visade sig fungera föga bra, och de 100 spänn jag fått genom att regga nån bonusgrej försvann illa kvickt. Tänkte då att jag kunde regga mig på en annan roulette-sajt som den skumma sidan länkade till, återigen ett värvningsförsök som jag avvärjde. Men märker då att fan, de har ju samma interface på sina software och i princip samma struktur på sina hemsidor(ja alltså kasinosidorna). Aldrig bra med grejer som är för lika varandra, då man kan ana att samma fula fiskar har hand om de olika prylarna. Då blir man ju lite rädd om livhanken och försöker dra sig ur illa kvickt. Men så enkelt är det tydligen inte att få sitt konto permanent borttaget...

Player39: i want to terminate my account, how do i do it? i can not find any leads on either joylandcasino.com or in this software...?
Player39: Yes, I do understand my question goes in the bottom of the stack, but Im not gonna change my mind about this
Player39: So, would you please hurry a bit :\
Player39: I bet I shoulda fooled you guys coming here by shouting:
Player39: I WANNA MAKE A DEPOSIT

(här följer nu hela 15 minuters frustrerande väntan, det var lite som att sitta i telefonkö varvid rösten säger "du ligger just nu sist i kön och du kan INTE få reda på vilken plats du har")

operator112: Francesca: Hello there, Hans.
operator112: Francesca: Welcome to Joyland Casino. This is Francesca, your Online Support Specialist. ;)
Player39: Hello
Player39: I want to delete my account
operator112: Francesca: I apologize for the delayed response. We are having technical problems as of the moment.
operator112: Francesca: How may I assist you?
operator112: Francesca: May I ask why you want to delete your account, Hans?
Player39: Because I dont want to use the service any longer
operator112: Francesca: Hans, you can leave your account open so once you decided to play again, you will still be able to access it.
Player39: no no no, I want to delete it.
operator112: Francesca: Your information that you have registered with us will be safe.
Player39: I prefer NOT to leave it open.
Player39: And, I can assure you, I will never try it again.
operator112: Francesca: Okay, Hans. Please give me few minutes while I ask the relevant department to close your account.
Player39: OK, good.
operator112: Francesca: Thank you for waiting, Hans.
Player39: No problem.
operator112: Francesca: Your account is now closed.
operator112: Francesca: Would there be anything else I can assist you with today?

Därefter stängs chatfönstret, jävligt käckt att då skriva den där sista hur-kan-jag-hjälpa-dig?-frasen. Idioter!


Ja iaf, man ska ju alltid dubbelkolla saker man gör, och när jag försöker logga in på mitt konto möts jag av texten "kontot är tillfälligt låst". Vadå TILLFÄLLIGT? Vad var det hon inte förstod när jag sa att jag ville stänga kontot och inte använda tjänsten igen?

Idag är statusen SOL???

Idag är statusen SOL. Nej för i helvete, idag har det ju vart snöstorm större delen av dan. Ja, i alla fall av den delen av dagen som jag varit vaken. Så SOL, Madelene, den kan du se dig i stjärnorna efter!

Vad hände den här veckan egentligen, frågar jag mig nu. En stilla fundering i ett hektiskt liv. -Jag vet fan inte! Jag har nämligen ingen som helst aning om vad jag har gjort mellan tisdag och, ja nu då, torsdag natt. Jag vet att jag varit lite sådär trevligt deprimerad och sovit en hel del, ja jag tror jag sov mig igenom HELA onsdagen. Och idag, vad fan gjorde jag idag? Allt jag kan komma ihåg är en pizza på kvällen... Ja just det, jag fick ju en födelsedagspresent av tjejen också. Fan, då blir man ju påmind om att man själv ännu inte skickat iväg något till henne. Är det inte gött när ens partner fyller en dag innan man själv? Hur ska jag hinna få iväg en present som hamnar i Bangkok innan onsdag nästa vecka, och nej den ska INTE vara elektronisk/epost. Det är ju skam att man inte fått tummen ur...

Okej då, eftersom det känns som att den här veckan ballade ur helt, så skulle jag hellre vilja kalla morgondagen för måndag istället för fredag. Nu har man liksom vilat upp sig en hel helg och så är det dags att börja jobba igen. Eller jobba, snarare SÖKA jobb. Har dock fått en riktig morot att gnaga på. Tjejen berättade idag(läs: torsdag eftermiddag) att hon hade tappat en halv tand?! AJ aj aj. Den du Madelene! Så nu behöver jag rätt fett hjälpa henne och sända ner lite cash(som jag inte har, funderar lite på att sälja min kropp) till en operation för att fixa det som är kvar av tanden. Blir väl en rotfyllning skulle jag tro, vilket nog kommer bli extra kul då hon antagligen måste välja bort bedövningen eftersom hon inte riktigt tål den...

Ha! Jag kommer ihåg när min morfar levde. Han berättade en gång för morsan att han var lite väl stursk hos tandläkarn en dag och hade sagt att han minsann inte behövde någon bedövning vid, tro det eller ej, en rotfyllning. Det var tydligen det värsta han nånsin hade gett sig på - hahaha. Ahh, shit, stackars morfar.

Otursdan

Idag hade jag för första gången på länge, nästan en arbetsintervju. Ja jag ska väl ta dagen från början så jag sparar det bästa till sist.
Jag gick upp tidigt i morse och tog tåget in till stan för att leta fräscha kläder plus en klippning som hade behövts för flera veckor sen. Idag skulle jag ju nämligen på arbetsintervju och då vill man ju se reko ut och inte komma i sina vanliga gamla trasor. Efter 10 minuter inne på H&M ledsnade jag totalt och bestämde mig för att gå till McDonalds och ta en morgonburgare. Samtidigt satte jag mig så strategiskt att jag kunde flukta på förbipasserande människors outfits. Fan vad gött med vandrande skyltdockor, tänkte jag för mig själv medan jag sög i mig den härliga doften av min fuktiga... Av min fuktiga BURGARE! Vadfan trodde du egentligen va? Förresten, är det inte stört att McDonalds hamburgare/ostburgare i princip alltid är fuktiga utanpå brödet, det måste ju vara världens kondens mellan hamburgarn och "omslagspappret"?

Åter befinner vi nu oss i Hans smygtittande, där han just bestämt sig för mörkblå jeans och vit piké. Han lyckas hitta lagom "billiga" jeans för 400 spänn och givetvis fanns det inte nåra vita piké nånstans utom i en affärjävel som tog 500 spänn för två stycken. Och då var man ju såklart tvungen att ta två, för inte fan lägger jag 300 för en som erbjudandet ljöd. FAN! Alltså, i Kina/Thailand hade jeansen kostat knappt en hundring om ens det, och pikén mindre än det.
Varför tog jag inte med mer kläder hem från asien? Jag hade nämligen en alldeles för tung väska och fick göra mig av med diverse grejer, såsom kläder vid hemresan. Snacka om att svära inombords!

Efter köpet letade jag febrilt efter en billig frisör, jag snackade bla med en gubbe som sålde Faktum, och ringde nummerupplysningen, samt gick in hos X antal frisörsalonger. 300 spänn, 250 spänn och sen hittade jag till slut Faktumförsäljarens tips: 120 spänn nära stigbergstorget. Jag kan ju säga så här: om snubben ens haft en sax i sin hand tidigare hade jag förmodligen kommit ihåg vad salongsjäveln hette och då dessutom promotat den lite. Det tänker jag framförallt inte göra nu. Jag har numera lagom kort hår, sen har jag en bulle av hår i fronten och nej jag kan inte förklara. Efter att två gånger ha försökt få in honom på den rätta vägen, alltså min väg, så visste jag att det var lönlöst. Han erbjöd sig att lägga i gelé men jag tackade nej, som den artiga jävel jag är. Gelé å vax döljer ju det mesta, men e ju najs om man har en frilla som funkar utan massa skit i... Ser nu att bilden inte gör min frisyr rättvisa. Men jag kan ju säga såhär då, det ÄR värre än det ser ut här nedanför.


Oj! Nu glömde jag ju nästan att berätta om själva intervjun. Ungefär 40 minuter innan jag ska vara där, så ringer gubben som håller i mötet, och säger att han har fått ett elfel på bilen. Därför kan han inte komma, och var dessutom i färd med att bärga bilen tillbaks till sin hemstad och ber om att få återkomma i början av nästa vecka istället... Jippi?