Komet

Varför kan man inte bara svälja sin inpräntade jante-lag och framhäva sig själv som bäst? På frågan om jag anser att jag var bland de bästa på mitt förra arbete eller om jag låg runt medel så svarade jag givetvis att jag låg över medel men inte bäst... Fan snacka om att sätta krokben för sig själv. Sen lyckades jag snurra in mig själv i min egen diskussion så jag knappt visste ut eller in till slut. Jag borde hålla käft nästa gång och enbart nicka eller skaka på huvudet.

-Hur är din fysiska prestationsförmåga? Well... Jag vet hur man lyfter rätt även om jag inte har världens bästa fysik.

Sanningen, att man sitter mesta delen av sin fritid vid datorn är ju nåt som man får hålla för sig själv. Jag är en datanörd med en kropp som ser ut därefter. Smal som en sticka med en jävla bulle på magen. Dock har jag fått mig en tankeställare idag - det här funkar inte längre. Ringde faktiskt till Sportlife och checkade priser. 800:- för en månad, och 1900:- för ett år... Rimligt att ta en månad då?!

Promenaden jag gjorde för några dagar sen tog kraftigt på mina hälsenor men det har gått över nu. Varje gång jag gör knäböj knakar det trevligt i mina båda knän. Känns kanon det där. Ändå säger man att man klarar ett tungt jobb när man är trött på sin arbetslösa situation. Men gym eller nåt i den stilen får det fanimej bli. Det får inte fortsätta så här.

Idag är det den 25:e, och den 28:e ska jag betala in 3000 spänn till hyran på morsans konto. Alltså pengar som jag inte har. Fan ännu en månad som man ska krypa till korset och be om en allmosa hos morsan, men det är ju i och för sig bättre att få en av henne än att bli av med lägenheten...


Nu ska jag beta mig igenom alla bemanningssidor jag missat på google, intervjun gav mig ju ändå ljus i mörkret, det gäller bara att öka sina egna förutsättningar lite. Jag vill grymt gärna arbeta på fabrik igen, eller i ett lager, men ser man ut som ett stort L med en putmage så blir det oftast negativa responser.

Det regnar...

Vaknade nyss, klockan är nu åtta på morran och det regnar lite lätt... "Fan vad gött" var min första tanke då detta betyder att jag slipper gå mina 5,4 km. Nu kan jag ju ändå tycka att det är lite synd att inte gå rundan, men jag får väl göra ett ryck när (om) det slutar att regna. Nu verkar det dock ösa på mer och mer.

Fan, spelade precis bort 40 minuter av dyrbar tid, som kunde ägnas åt nåt vettigt. Mindjolt games på Facebook är en ren plåga för mig som har svårt att stänga av innan jag slagit varenda kompis rekord där inne. Och det finns ju en hel del olika spel med...

Nej verkar ha regnat klart nu... Ska ta mig en titt på väderhelvetet...

Promenixen

Ja!!! Jag lyckades bryta mitt destruktiva mönster inte en dag försent. Eller åtminstone inte mer än 16 år försent. Då gick man ju i åttan och vad jag kommer ihåg är så låg jag då i topp vad gäller mitt livs konditionskurva. Sen dess har det bara gått neråt, och jag har legat och kravlat djupare ner i dyn för varje dag som gått.

5,6 km på drygt 50 minuter, det var väl en rätt okej tid? Fan vad det brände i framsidan och baksidan i båda benen när jag knappt gått en 500 meter och fick såklart slå av på takten, man vill ju inte ta ut sig första dan.

Jag har kommit på mig själv att vara jävligt trött runt 22-23 för att sen bli skitpigg vid midnatt... Det är lite som om nån skrattar åt en om man går över det där jäkla strecket kallat "tolv", för att sedan låta en vara vaken tills solen gått upp. Man förvandlas till en vampyr utan gaddar som sover på dagarna och är vaken på nätterna.

Nog om det. Nu till min morgonpromenix' fördelar och nackdelar. Fördelen är ju givetvis att man kommer igång som satan på morgonen och man har lust att göra någonting när man kommer hem igen istället för att bara sova bort timmarna. Nackdelen är skavet...
SICKET JÄVLA SKAV MAN FÅR MELLAN PUNGEN OCH LÅRET! Jag antar att friktionen ändras beroende på om man är pth eller ptv. Dessutom drog sig boxershortsen upp sig på skavsidan och gjorde minsann inte saken bättre. Det brände som eld och jag funderade antalet gånger på att ställa mig bakom ett träd och rätta till fanskapet. Grejen vara bara att träden stod jävligt glest och jag hade ju ingen lust att blotta mig för bilisterna, eller hur?

Nu är jag dock glad för mitt lilla äventyr, och imorgon funderar jag på att babypudra in eventuella delar i riskzonen. Kanske kan man ha en sån där talkpåse som klättrare har? Så blir det ju bara att sträcka ner handen i påsen och fiska upp lite babypuder för att slippa skavet...
Undrar hur löpare gör, alltså långdistansare. Vad gör de om det börjar skava så inihelvete? Men de har kanske redan packat in hela paketet i medicintejp eller dylikt för att vara på den säkra sidan... Eller så kanske de springer iförd en susp med jävligt mjuka kanter?

Nu är det dock dags att göra nåt kreativt, söka jobb t.ex. =)

Vi ses förhoppningsvis imorrn!